Jag hatar när jag inte kan slutföra mina uppdrag. Det säljs inga pepparkaksdräkter i vuxen storlek i Uppsala City. Kusinbarnet får klara sig utan. En affärsidé är alltså att börja producera pepparkaksdräkter i större storlekare. Säkert en dålig idé men ändå en idé.

Fikat med tjejerna blev lika lyckat som vanligt. Värmen på Café Linné drog ner vårt vanliga tjo och tjim beteende och för en gång skull så skötte vi oss som vanlig café gäster. Det roligaste som hände var typ när Lina svarade i sin mobil (skyddat nummer ringde. Hon trodde det var hennes pappa). Hon svarade:

"Tjingeling!"

Med reservation för att jag glömt exakt vad hon svarade men det var något mindre formellt. Jag vet att det kan tyckas lite märkligt att svara så när en hälsningsfras i vanliga familjer oftast är hej. Men tjingling är tydligen en vanlig hälsningsfras hos familjen Andersson. Och jag älskar ju Lina iaf för hon är ju trots allt min kompis =) 

Lina blev lite lätt röd på nosen och gick iväg. Det visade sig vara från Akademiska sjukhuset där Lina sökt jobb. Lina måste verkligen vara nöjd med det första intrycket hon måste ha gett. Bra jobbat Lina! Vi andra tyckte iaf att det var skitskoj!

Nu ska jag snart cykla iväg till Najibs för middag och Idolkväll.

//Goldfish

Jag har fått ett mission. Det är ett uppdrag som ska ske lite undercover (därför bloggar jag om det). Min kusin ringde mig igår. Adam hennes son går i åk. 9. I Gimo är luciatåget i nian en stor händelse och det stora samtalsämnet är.. vem blir årets lucia? Min kusin hade köpt en tomtedräkt till Adam. Ungdomar i den åldern är ju lite trotsiga och Adam vill nu inte bära tomtedräkten inför Gimos befolkning. Han har ju faktiskt sin stolthet att tänka på. Att inte hans mamma tänkte på det? Åh så puckat! =)

Adam är 15 år och vägrar ta på sig en tomtedräkt.

Adam är 15 år och vägrar ta på sig stjärngosse outfit. (Bögigt som grabb att ta på sig ett vitt nattlinne).

Vad blir alternativet? Jo en pepparkaksdräkt! (Tydligen mindre skämmigt att ta på sig en bajsbryn pyjamas och promenera inför alla Gimobor till vi komma.. vi komma från pepparkakeland).

 Då kom jag in i bilden och fick i uppdrag att leta reda på en sådan.

Jag känner att jag vill genomföra detta uppdrag lite i undercover. Visst att köpa en pepparkaksdräkt men att fårga om en sådan i vuxenstorlek känns lite som att väcka onödiga tankar hos expediterna. De kan ju faktiskt få för sig att jag ska ha den på mig.

Gillar uppdrag. Det är dem som förgyllar min så annars trista C-uppsats vardag. Ska försöka hinna med detta innan fikat med tjejerna kl. 14.00

//Goldfish

Jag har blivit en nattuggla. Gick iväg på träning och var tvungen att låsa upp porten när jag gick - det är ett tecken på sen träning.

Det var lika kul som sist! Spelade tydligen mot någon som var lik Usher/Asher i Scooby doo (Jag har försökt googla men utan resultat). Men jag kan tänka mig att det inte är alla som har spelat mot han. Han var bäst iaf. Var tvungen att ta en bentackling för att få stopp på honom.

I det andra motståndarlaget så spelade en stekare. Han ville gärna kladda på bollen. Efter att han haft bollen i 90% av hans lags bollinnehav så hade jag lust att i egen hög person gå fram och säga:

"Jaha. Vi fyra tjejer som är här har nu efter ca. 30 minuters spel uppfattat att du är teknisk. Det vore även kul att se din speluppfattning och passningskvalité. Då ska vi i tjejgänget diskutera om någon av oss vill ge oss ditt nummer. Och för övrigt så behöver du inte glänsa för Maja. Visst hon gillar långt hår men det ska sitta på ett kvinnligt kön".

Nog för att jag var lite trött när vi skulle cykla hem. Pga tröttheten myntade jag en ny floskel. Skulle säga att det var så varmt att man inte behöver oroa sig för en ny istid. Börjar ladda lite inför Idolfinalen imorgon och skulle därför i anda med Kishti lägga in lite engelska ord blandat med svenska och sa lite spontant:

"Man behöver ju iaf inte vara rädd för en ny icetime".

Maja poängterade att det hette iceage. Så nu vet jag det!

Problemet nu är bara att man är så pigg så man kommer väl somna lagom tills imorgon bitti. Ska gå och ta lite kvällsfika.

//Goldfish

Har precis avnjutit en riktig överklassmiddag som är väldigt avancerad att tillreda. Därför är det inget att rekommendera för personer som är främmande i köket.  Den har allt.. söt smak, syrlig smak. Svenska och afrikanska råvaror. Dessutom är den lättuggad.

Jag har återfött den middag som det bjöds på som barn när mamma av någon anledning var borta vid middagstid. Och det var pappa som stod vid rodret i köket.

*Trumvirvel* Maträtten är: FIL med musli och banan med fiberrikt bröd med ost.

Någon negativ jävel kanske tänker men vad är det för avancerat med det? Men då ska jag tala om..

 * Tjockleken på bananen som skärs ner i filen måste vara exakt 1 cm för bästa smakupplevelse. Det är inte alla som kan fixa det.

* Det krävs en otrolig noggrannhet när man tar fram muslipaketet ur skåpet så man inte förväxlar det med havregryns paketet.

* När man skär till osten till brödet så måste man vara försiktig så man inte hyvlar sig i fingret. Blodspill är inte gott på mackan. Dessutom måste man använda rätt kraft. Det är detta som skiljer en mästerkock från en vanlig Svensson som i denna del av måltiden gör en slalombacke i osten.

Uppstår frågor när maten tillreds så tar jag emot frågor under kontorstid.

Hoppas denna måltid räcker som uppladdning inför kvällens/nattens fotbollspass med Norrlands nation.

//Goldfish

Less, trött, led, utled, utmattad, uttråkad, blaserad och likgiltig. Ungefär så känner jag mig just nu med uppsatsen. Vad är det som gör mig till en bättre socionom om jag vet hur man ska sätta punkter i en referenslista eller hur man gör en innehållsförteckning? Kan någon förklara det för mig?

Satt hos Mona och skrev idag och det underlättade väl mitt nuvarande ointresse en aning. Då kan man sitta och småprata om annat emellanåt. Jag skulle berätta en sak om en gemensam bekant till oss. Vi kan kalla henne Jenny. Jenny är ett ganska vanligt namn. Och för att Mona skulle förstå vem det var så sa jag:

"Men du vet Fredriks Jenny".

Då visste hon exakt vem hon var. Är det inte märkligt hur man kan få sin identitet genom en annan människa. Där uppmärksammade jag en positiv del av att vara singel. Jag blir inte igenkänd genom någon annan utan jag är den jag är och ska de tydligare förklara mig så får de göra det genom vad jag har uppnått inte genom att jag anses tillhöra någon annan.

//Goldfish

Har precis kommit hem från en fika med mitt gamla jobb. Vi arbetade ju med arbetsmarknadsfrågor och när jag nu snart är färdigutbildad så glids samtalsämnen lätt in på sådana diskussioner. Min gamla kollega (man i 60-års åldern) uttrycker i tanke på frånvaro pga vård av sjuka barn:

"Ja tänk att arbetsgivarna inte har kommit på att det är bättre att anställa äldre personer än yngre så slipper de frånvaron pga vård av sjuka barn".

Hmm. Jag harklar mig lite (för att påminna om min närvaro i det äldre sällskapet).

"Säg inte sådär. Tänk på att jag snart ska söka jobb".

"Vaddå är du gravid?"

Hela sällskapet väntar med spänning.. (Medan jag blir tyst en stund för reflektion och undrar om jag gått upp i vikt?)

"Så vitt jag vet så krävs det två för att bli gravid så jag lär ju hitta en grabb först". I samma andetag uttrycker jag..

"Men jag ska till Piteå på nyår.."

Vad händer? Jo alla kring bordet börjar skratta hejdlöst! Och kommentarerna bara haglar. Som att i Piteå har nog inte killarna så stort utbud så där kommer du göra succé. osv.

Återigen så funderar jag om jag har gjort rätt som ska till Piteå på nyår. Inte för att jag är ute efter att hitta en kille utan om mina goda gamla kollegor tom höjer på ögonbryna och tycker det var det roligast som hänt sedan Lennart Hylands tid så är det klart att man blir fundersam.

//Goldfish

Har varit iväg på ett tungt spinningpass. Cyklade direkt efter i regn till Johannas brorsa Micke. Där Mo, Johanna och Micke satt och sticka mössor. Jag agerande provdocka. Någon ska ju göra det med men i tanke på de åsikter jag haft om min huvudstorlek så borde det finnas någon bättre lämpad.

När jag arbetade på ett boende för personer med psykisk diagnos så fick jag höra av en boende.

"Har du hört att du ser ut som hon där Jennifer Atkinson?".

Åh! Det är inte så lätt att hålla skillnad på skådespelare och dieter. Men menar du Jennifer Aniston så är du definitivt min favoritboende!

Tänkte jag. Hann inte ens svara innan damen fortsatte:

"Förresten så har du ett väldigt litet huvud. Du borde nog gå till frisören för att få det undersökt så du inte har cancer."

Jaha. Det kan svänga fort! Då var du genast längst ner på listan över mina favoritboenden.

Med det minnet färskt så klev jag in som en blöt hund i porthuset. Såg att där satt en lapp:

Åh! Äntligen någon annan än mig i trapphuset som varnar för fest. Vad kul. De kanske till och med med bjuder in grannarna.

Glädjen raserades snabbt. Det var ett meddelande om hyreshöjning. Finns det inga riktlinjer över hur en sådan information ska ges. Blöt, hungrig och trött så var jag inte direkt preparerad för en sådan information.

Vidare så kliver jag in i lägenheten öppnar kylskåpet. Typ tomt! Glömde handla på vägen hem. Finns det något värre en tomt kylskåp?

Johanna berättade om en ung kille som besvarat frågan vad är det värsta som hänt dig. Han svarade:

"När mitt bredband lade av".

Hjälp! Var är vi på väg? Har han aldrig varit hemma, hungrig med tomt kylskåp när alla affärer stängt?

Jag hade inte ens något drickbart hemma. Så jag trigga upp vattnet med en C-vitamin. Vilket party! Om jag överlever natten kommer jag vara först in i butiken imorgon när Konsum öppnar!

//En hungrig Goldfish

Har varit på jobbet idag. Och jag blir lika förvånad varje gång. Hur många kvinnliga pensionärer finns det i en liten kommun som Östhammar. En sak iaf säker. De pensionärerna har för mycket tid och pengar!

Ramverkstan översköljs av hemmagjorda broderier. Tanterna är lika stolta varje gång dem kommer med ett alster. För att öka självförtoendet hos dem så ska man vända på broderiet och uttrycka:

"Men oj vilken fin baksida. Den är ju nästan lika fin som framsidan".

Då har man smörjt tanterna och sannolikheten att dem köper en dyr ram ökar.

Men jag förstår inte hur de kan lägga pengar på att rama in så mycket onödigt. Det är älgar, kattungar, tomtar och ibland bara något ovisst mönster.

"Den här ska Martin mitt barnbarn i 20-års åldern få i julklapp"

Händer det att tanterna säger. Och om jag inte tjänade pengar på det så skulle jag lätt säga.

"Du! Lägg de där pengarna på en trisslott istället. För jag garanterar att den här saken bara kommer ta plats i din barnbarns garderob och där är det säkert redan ont om plats pga dina andra mindre bra julklappsinköp. Det där broderiet kommer enbart hängas upp vid de tillfällen du är på besök. Det var en fin tanke. Men låt det stanna vid en tanke!"

Men så ond kan man ju inte vara! Men bli inte överraskad om ni får ett inramat broderi i julklapp. Ni kan väl öva framför spegeln på att iaf se tacksam och nöjd ut. Skulle vara så tråkigt om någon skulle börja gråta på julafton. 

Nån sa att GPS:en skulle bli årets julklapp men nej, nej gör plats i garderoben. Inramade broderier är här för att stanna.

//Goldfish