Jag, Cia och Mona var och spelade inomhusfotboll med Norrlands nation. Wow sa killarna. Det har aldrig kommit några tjejer förut och nu kommer det tre på en gång.

Det var så roligt! Det var lite på Korpen nivå. Vilket var rätt skönt. Men de finns ju alltid puckon som går in med inställningen att det är en VM-final de spelar. Däribland en man på drygt 40 år. Han trodde han var Sven Göran Eriksson och styrde och ställde hur vi skulle spela. Däremot kunde han lika mycket fotboll som mina småkusiner och hans spelnivå var i klass med min farmors. Han skrek ner oss i försvaret så vi nästan låg med fyra backar på rad. Så när vi vann bollen hade vi ingen att spela den på. Och jag var ju så dum så jag mitt i lät mig bli draftad till det laget. Inköpt för att sitta på bänken - de bytte ju aldrig! Dessutom har vissa killar den inställningen att tjejer dem är bara en kona på planen så henne kan man ju inte spela till. Förstår inte står det skrivet i pannan spela inte mig  eller vad är det frågan om?

Men i vilket fall som helst var det kul och spela. Och framför allt kul att titta på. En kille trodde han var Zlatan iklädd i 80-tals hockeyfrilla. Han gjorde överfotsdribblingar ungefär lika snabbt som en sengångare och stegen var så hårda att det nu är fotavtryck i golvet efter hans avstamp. Dessutom gick han in i nickdueller med en sådan sats som att han hoppade från en trampolin.

Är glad att jag klarade mig från skador. Råkade dock skjuta Cia i huvudet. Det är tur att skottet aldrig har varit min starka sida.

//Goldfish

När jag skulle cykla iväg till Maja idag, så blev jag väldigt förvånad när jag kom ner och inte såg min cykel där. Kom på att cykeln stod vid Vaksala torg. Inte en ovanlighet i mitt liv. Så det var bara att knata dit. Då var det någon skojare som slängt min cykel i en buske över ett staket. Det var ju lagom roligt att klättra över staketet som inte hade någon öppning och behöva slänga över cykeln. Då var det tur att det inte var någon i närheten som jag kunde ta ut mina aggressioner på.

Maja och jag bakade pepparkakor. Utan både kavlar och formar. Två glöggflaskor fick bli våra kavlar och sen fick vår kreativitet flöda ihjälp av en kniv. Det producerades alltifrån änglar och bläckfiskar och självklart även en guldfisk. Första plåten brände vi vid men sen gick det bra.

Vi avslutade det hela med adventsfika. Vi drack glögg, åt lussebullar och pepparkakor. Maja berättade om hur stressad jag låter när jag pratar i telefon.

"Man hinner knappt ställa alla frågor innan du säger hejdå. Det är som man har ett antal frågor att ställa och har man bränt dem på oviktiga frågor som hur du mår så är det kört sen att ställa dem frågor som man ringde för".

Shit! Jag måste skärpa mig!

Maja är ju fotbollsmålvakt med landslagsmeriter och då har man tydligen en chinsstång i köket. Jag var givetvis tvungen att prova efter fikat. Hade jag inte provat så tätt på fikat så kanske jag iaf hade kunnat dra mig ett antal centimeter närmare stången. Nu sträckte jag mest ut ryggen. Några lussebullar och pepparkakor hindrade iaf inte Maja att dra sig upp ett antal gånger.

Nu har jag sovit en stund på soffan för att orka med inomhusfotboll med Norrlands nation i Fyrisskolan.

//Goldfish

Jag struntade i att färga håret igår. Färgen jag hade köpt såg så röd ut. Så jag avvaktar.

Kvällen hos Cia blev jättelyckad. Cia är husligheten personifierad. Hon hade gjort goda snittar som vi kunde äta på under tiden vi byggde. Mmm!

Vi byggde en pepparkaksborg. Jag gjorde två torn (de två snedaste, som var svårast att sätta ihop). Jag gjorde ett utedasstorn och ett "star" torn där David Beckham bodde. Johanna gjorde ett ryss torn. Jag försökte få igenom en idé om fiskbensparkett i borgen. Men dem andra tjejerna tyckte det var att sätta ribban lite väl högt.

Jag och Johanna överlämnade den farliga delen (att sätt aihop bitarna med socker) till de mer erfarna Norrlandstjejerna; Cia och Linn. De skötte sig utmärkt! Jag stod istället i hallen (så jag hade nära hem när det traditionella sätta ihop pepparkakshus bråket skulle bryta ut). Jag hade kameran i högsta hugg för att dokumentera alltihop. Lägger in bilder senare. Det märkliga var att JAG brände mig, fast jag stod så långt bort som möjligt från det farliga. Så jag har nu en blåsa på fingertoppen som gör sig till känna varje gång jag trycker ner tangenterna.

Vi garnerade huset med en skumtomte som hängde sig i dasstornet med en lakritsrem. Hmm! Undra hur en psykolog skulle ananlysera det. Jag tror iaf inte vi kategoriseras till de snälla barnen som får julklappar.

Det blev senare bara jag och Cia som gick ut. Denna gång på Svensson. Det var skoj för omväxlings skull. Det var super längesen. Avslutade kvällen på MAX med Karros Eskilstuna crew.

Känner att jag måste fortsätta arbeta upp min huslighets identitet. Så snart ska jag iväg till Majsan och baka pepparkakor. =) Och jag som inte ens gillar pepparkakor så värst. Kanske ska ta med ett paket Maryland Cookies. Men det känns ju som att man drar ner första advents känslan då.

//Goldfish