Oj, oj, oj det lönar sig att blogga. Mina kära vänner överöser mig med julkort sedan den bloggen. Tusen tack! Har slagit personbästa och det är fortfarande några dagar kvar till jul. Ni blir mer och mer omtyckta av mig. Ni är dock inte lika omtyckt hos brevbäraren. Han bara dunkade igen brevinkastet när han levererade dagens skörd. Men då får man ju tänka på att han hade cirka 140 trappsteg i bagaget när han langade ner dem i brevlådan.

Dessutom kom han levererat med ett ångestjulkort. Mina gamla kollegor skickade ett och jag har inte skickat till dem. Men man kan ju alltid skylla på att det måste ha kommit bort i posten.

//Goldfish

Käkade frukost på hotellet för att sedan gå genom hela Hyde Park till Madam Taussads. Och under denna promenad så insåg jag varifrån jag fått mitt usla lokalsinne. Hjälp! Pappa var tvärsäker på vägen hela tiden. Han kunde säga en direktion för att sedan när vi frågat om vägbeskrivning helt och fullet stå för att det var just så han menade fast han sagt tvärtom tidigare. På Madame Taussads hängde jag bland annat med Madonna, Justin Timberlake m.fl (Ska lägga in kort senare). Jag och David Beckham höll varandra i hand och Victoria blev väl inte alltför glad när hon såg det på en paparazzibild.

Efter det begav vi oss med Taxi till Emirates stadium. Taxichauffören var Tottenham fan så vi dricksa honom ordentligt för att han skjutsade oss dit. Nu skulle resan huvudändamål genomföras. Matchen Arsenal-Chelsea. Jag skulle hälsa på min sk släkting Toure. När jag jobbade på Sirius fotbollskola så var det en liten knådd som frågade om jag var släkt med Toure i Arsenal.

"Jo vi är kusiner. Visst är vi lika" sa jag.

Sen dess låtsas jag att vi är kusiner och jag tyckte det var därför det var dags att se en match.

Jag har sällan varit med om något häftigare. Det var jag plus 60 137 personer till på matchen. En person som inte ens är intresserad av fotboll skulle bli fascinerad av det där. Engelsmännen är helt galna. Jag och brorsan tippade på matchen. Vi spelade 1-0 och 1-1. Arsenal ledde med 1-0 i första. I andra hade de två bollar i nätmaskorna men de blev bortdömda och jag skrek då som en Chelseafans när domarna dömde bort dem och jag kan säga att just då fanns det en summa på mitt huvud på Emirates stadium bland alla Arsenal fans. Då är det tur att min brorsa är så lång. De vågade inte riktigt ge sig på mig med honom i närheten.

På hemvägen höll jag på att bli påkörd. Vem fan har kommit på vänstertrafik. Det är livsfarligt. Jimmy slet i min arm i sista sekund. Så nu kan vi ju säga att det står 1-1 mellan oss att rädda livet på varandra sen jag stoppade hans blödning på hans underarm.

Resan har varit toppenmysig. Det var kul att göra något ihop bara kärnfamiljen. Det var väl typ 12 år sen sen sist. Mamma ville göra en fotbollsresa till en stående tradition. Det gick jag med på bara vi fortsätter med julklapparna också. =)

//Goldfish

Anlände till Stansted. Då började min helg som dagisfröken. Då jag skulle valla runt på min pappa, mamma och storebror. Det är riktigt smart det där att flyga med Ryanair. Att betala 1 krona för biljetten. Mna tycker dte är en bra idé tills man börjar räkna på det och inser att det tillkommer skatter på cirkus 600 spänn. Sedan ligger ju inte direkt Stansted vid Picadilly Cirkus så det kostar ju en del att ta sig från flygplatsen. Så summa sumarum så skulle man lika gärna kunna åka med SAS. Vi åkte iaf direkt till hotellet.

För att sedan gå på shoppingtur. Vi var ju inte de enda som hade tänkt tanken. Jag köpte iaf en mössa. De jag stickar passar ju aldrig riktigt mig. Jag fick beställa en fish and chips åt brorsan. Han tyckte det var lurigt att säga och det är det faktiskt. Prova att säga det flera ggr på rad det är lätt att man snubblar på orden.

Efter det så spelade vi plump på hotellet. Jag vann vilket var tur för då kunde vi ju fortsätta resan tillsammans utan att vara ovänner. Då råkade jag säga att en av deltagarna i Englands motsvarighet till Idol såg ut som en aubergine. Hela resesällskapet skrattade givetvis åt det faktum att jag liknade killen med en grönsak när jag i själva verket menade en albino.

//Goldfish

Har spenderat fredagskvällen hemma i Johannas soffa. Vilka kompisar man har. Den ena (Mona) sitter och letar sista minuten resor på internet till Teneriffa. Gärna för under 900 kronor. Men bestämde sig senare för att gå till sin favorit reseförsäljare Teresia på Resia.

Den andra kompisen pyntar sin blompalm med röda julgranskulor kl 00.00 Jag var väl den enda som var normal och kollade Legaly blonde. (Är det normalt?) Men blev anklagad för att ha den där bokstavssjukdomen ADSL av Johanna när jag blev lite rastlös på kvällen. Hmm! Så mycket sitter jag väl ändå inte vid datorn?

Johanna gav mig iaf ett vettigt tips inför resan. Jag ska inte posa på kortet som jag gör på denna bild. Det betyder tydligen fuck you x 4 i England. Det ska jag inte nämn för pappa och be honom göra så på något foto gärna på en plats där det är mycket engelsmän i omlopp.

Mamma är frisk så imorgon bär det iväg till London. Det ska bli så häftigt! Så bloggen kommer nog uppdateras dåligt de kommande dagarna. Tyvärr! När ni kikar in här på en ouppdaterad blogg så sitter jag och kollar på Arsenal - Chelsea.

Förresten om någon undrar varför jag inte sover så är det för att min käre far kommenterade min sömngång med..

"Ja det var ju tur att du inte fick för dig att hoppa från balkongen".

Hade ju varit ett ganska jobbigt läge att vakna i luften mellan tredje våningen och marken. Då är jag hellre vaken.

//Goldfish

Jag och Heidi har varit och lunchat. Mina fotbollsbekanta har invaderat Thailand nu när fotbollssäsongen är slut. Jag som inte hade ekonomi att besöka Thailand och en uppsats hängandes på halsen fick nöja mig med att käka Thailändskt - hemma i Sverige. Det var första gången för mig. Det var gott.

Cyklade sedan till Maja som skulle hjälpa mig att göra en innehållsförteckning via datorn. Jisses! Vet ni hur många jag frågade innan jag fick tag på Maja som kunde. Massor iaf! Kommer dit! Maja har en kartong och massa presentpapper på golvet. Tycker att varningsklockan borde ringa då, men inte hos en guldfisk. Jag frågar..

"Oj! Har du fått paket och så har du öppnat det redan.."

"Jag fyller liksom år idag" Säger Maja lite försiktigt.

Shit! Vafan hur många gånger har inte vi pratat om det den senaste veckan. Jag har till och med skrivit in det i almanackan.

Måste hitta på ett bättre system för att komma ihåg mina vänners födelsedagar. Ska nog be dem skicka ett påminnelsesms dagen innan. Tandläkaren gör ju det, så mina vänner borde väl också kunna ställa upp på det.

//Goldfish

Vaknade inatt av att jag stod vid mitt sovrumsfönster med en brinnande tändsticka i handen och försökte tända ett ljus. Livsfarligt! Eller hur? När jag vaknade imorse så hade jag omplacerat ett gosedjur - en tiger från fönsterbrädan till sängkanten. Jag hoppas innerligt att jag inte har varit och spatserat i trapphuset med min pyjamas. Kna ju förstöra sitt coola rykte hos grannarna.

Skulle ringa min mamma och berätta om detta. (Fråga mig inte varför egentligen?!?) Då har hon fått magsjuka. Och vi som åker till England imorgon. Nu blir det en kamp mot klockan.

//Goldfish

För mig var det en ganska stor grej att anmäla mig till Stockholm maraton. Tänkte samla några reaktioner från min omgivningen när de fick veta.

"Det är klart du ska göra det! Jag kan betala anmälningsavgiften".

Mamma så klart! En mamma tvekar aldrig på sin dotters kapacitet utan uppmanar istället.

"Jaha, när är det då?"

Brorsan reagerar aldrig stort eller förvånat. Skulle jag säga att jag dejtar Carl Philip så skule han bara.. "jaha, var träffades ni då?"

"Hur kan du vara så dum att utsätta dig för något dylikt? Frivilligt dessutom. Betala för att springa på Stockholms gator".

Min kompis Maja. Fd fotbollsmålvakt det säger väl allt om vilken ansträngningsnivå hon ser på maraton.

"Vet du min arbetskompis. Hon lever för det där med Maraton. Hon var sjuk två veckor och blev stressad för att hon inte trodde att hon skulle klara det. Ska du också bli så nu?"

Johanna. Förmodligen rädd att tappa en partykompis på juldagen.

"Kul! Hur ser närmaste upplägget ut?"

Min förra arbetskollega som är en inventarie på Friskis och Svettis och älskar utmaningar.

Mestadels positva iaf. Jag måste få lite mer negativa reaktioner. Det är de som kan sporra mig när jag sprungit 3 mil den 28 maj.

//Goldfish

Jag stegade in på anställningsintervjun. Jag hade laddat mentalt hela vägen dit. Jag hade klätt mig som en socionom, lagom med smink, pyttelite parfym och hade bestämt mig för att dricka kaffe trots att jag annars inte gör det. Kliver in och förväntar mig att se mamman till killen jag dejtat (har sett foto på henne på facebook). Blev så förvånad. Det var inte hon. Då släppte nervositeten direkt.  Förmodligen så var inte denna mamma chef för ungdomsdelen utan barn.

Det var tre stycken som intervjuade mig. Givetvis kom vi in på min unga ålder. Jag klarade dock att vända det till något postivit istället för negativt. Jag tyckte intervjun gick bra. Jag var en av fyra som blivit uttagen av 40 sökande. Jag är dock tveksam om detta är något som jag verkligen VILL jobba med. Tjejgrupper på högstadiet låter jätteintressant. Det låter mindre intressant att fälta på helger som Valborg. Då vill jag inte ta hand om fulla ungdomar utan snarare ha piknick med mina vänner. Hon skulle lämna besked före jul.

Fick dessutom ett samtal av min förra chef innan jag åkte iväg på denna intervju. Han erbjöd mig jobb som kurator på en friskola. Jag har alltid velat bli kurator. Problemet är bara att detta är så få timmar eftersom de bara har en klass där nu för skolan är nystartad. Just nu vill jag inte bli färdigutbildad så mycket val som måste göras.

//Goldfish