Har varit iväg på ett tungt spinningpass. Cyklade direkt efter i regn till Johannas brorsa Micke. Där Mo, Johanna och Micke satt och sticka mössor. Jag agerande provdocka. Någon ska ju göra det med men i tanke på de åsikter jag haft om min huvudstorlek så borde det finnas någon bättre lämpad.

När jag arbetade på ett boende för personer med psykisk diagnos så fick jag höra av en boende.

"Har du hört att du ser ut som hon där Jennifer Atkinson?".

Åh! Det är inte så lätt att hålla skillnad på skådespelare och dieter. Men menar du Jennifer Aniston så är du definitivt min favoritboende!

Tänkte jag. Hann inte ens svara innan damen fortsatte:

"Förresten så har du ett väldigt litet huvud. Du borde nog gå till frisören för att få det undersökt så du inte har cancer."

Jaha. Det kan svänga fort! Då var du genast längst ner på listan över mina favoritboenden.

Med det minnet färskt så klev jag in som en blöt hund i porthuset. Såg att där satt en lapp:

Åh! Äntligen någon annan än mig i trapphuset som varnar för fest. Vad kul. De kanske till och med med bjuder in grannarna.

Glädjen raserades snabbt. Det var ett meddelande om hyreshöjning. Finns det inga riktlinjer över hur en sådan information ska ges. Blöt, hungrig och trött så var jag inte direkt preparerad för en sådan information.

Vidare så kliver jag in i lägenheten öppnar kylskåpet. Typ tomt! Glömde handla på vägen hem. Finns det något värre en tomt kylskåp?

Johanna berättade om en ung kille som besvarat frågan vad är det värsta som hänt dig. Han svarade:

"När mitt bredband lade av".

Hjälp! Var är vi på väg? Har han aldrig varit hemma, hungrig med tomt kylskåp när alla affärer stängt?

Jag hade inte ens något drickbart hemma. Så jag trigga upp vattnet med en C-vitamin. Vilket party! Om jag överlever natten kommer jag vara först in i butiken imorgon när Konsum öppnar!

//En hungrig Goldfish

Har varit på jobbet idag. Och jag blir lika förvånad varje gång. Hur många kvinnliga pensionärer finns det i en liten kommun som Östhammar. En sak iaf säker. De pensionärerna har för mycket tid och pengar!

Ramverkstan översköljs av hemmagjorda broderier. Tanterna är lika stolta varje gång dem kommer med ett alster. För att öka självförtoendet hos dem så ska man vända på broderiet och uttrycka:

"Men oj vilken fin baksida. Den är ju nästan lika fin som framsidan".

Då har man smörjt tanterna och sannolikheten att dem köper en dyr ram ökar.

Men jag förstår inte hur de kan lägga pengar på att rama in så mycket onödigt. Det är älgar, kattungar, tomtar och ibland bara något ovisst mönster.

"Den här ska Martin mitt barnbarn i 20-års åldern få i julklapp"

Händer det att tanterna säger. Och om jag inte tjänade pengar på det så skulle jag lätt säga.

"Du! Lägg de där pengarna på en trisslott istället. För jag garanterar att den här saken bara kommer ta plats i din barnbarns garderob och där är det säkert redan ont om plats pga dina andra mindre bra julklappsinköp. Det där broderiet kommer enbart hängas upp vid de tillfällen du är på besök. Det var en fin tanke. Men låt det stanna vid en tanke!"

Men så ond kan man ju inte vara! Men bli inte överraskad om ni får ett inramat broderi i julklapp. Ni kan väl öva framför spegeln på att iaf se tacksam och nöjd ut. Skulle vara så tråkigt om någon skulle börja gråta på julafton. 

Nån sa att GPS:en skulle bli årets julklapp men nej, nej gör plats i garderoben. Inramade broderier är här för att stanna.

//Goldfish

Om det har lyckats undgått någon, (tveksamt dock) så köpte jag en norsk skogskatt som substitut när det tog slut med min förra pojkvän. Ett uppköp menar många, andra inte. Jag låter det dock vara osagt. Ett mycket genomtänkt beslut som fattades på ca. 1 dag. Hur jag hade tänkt att Nala skulle trivas på en 24 kvm stor lägenhet som jag hade då hade jag inte reflekterat över.

Måste bara få visa vilken status denna katt har uppnått hos hennes nya familj Thuré/Pettersson (mina föräldrar). Att uppnå status i en familj visas bäst genom hur mycket utrymme man får på kylskåpet. Se bilden här nedan. Nala upptar en stor del av kylskåpet i konkurrens med min brorsdotter Hilma. Inte så illa pinkat av en norsk skogskatt. (Hon nådde högre status än sin föregångare iaf).

Kan det vara så att mamma börjar misströsta att hon någonsin kommer få något barnbarn av mig och istället får Nala inta den positionen? Den som lever får se!

(Observera den där gråhåriga mannen som håller Hilma i famnen på kortet är inte jultomten. Jultomten är magneten som sitter bredvid. Så inte osäkerhet uppstår).