Om det har lyckats undgått någon, (tveksamt dock) så köpte jag en norsk skogskatt som substitut när det tog slut med min förra pojkvän. Ett uppköp menar många, andra inte. Jag låter det dock vara osagt. Ett mycket genomtänkt beslut som fattades på ca. 1 dag. Hur jag hade tänkt att Nala skulle trivas på en 24 kvm stor lägenhet som jag hade då hade jag inte reflekterat över.

Måste bara få visa vilken status denna katt har uppnått hos hennes nya familj Thuré/Pettersson (mina föräldrar). Att uppnå status i en familj visas bäst genom hur mycket utrymme man får på kylskåpet. Se bilden här nedan. Nala upptar en stor del av kylskåpet i konkurrens med min brorsdotter Hilma. Inte så illa pinkat av en norsk skogskatt. (Hon nådde högre status än sin föregångare iaf).

Kan det vara så att mamma börjar misströsta att hon någonsin kommer få något barnbarn av mig och istället får Nala inta den positionen? Den som lever får se!

(Observera den där gråhåriga mannen som håller Hilma i famnen på kortet är inte jultomten. Jultomten är magneten som sitter bredvid. Så inte osäkerhet uppstår).

När jag satt på bussen till skolan idag så ringde min kära mor som satt på bussen in till stan.

"Nej, nu tror jag att jag går av bussen och åker hem igen. Först imorse så åkte pappa och jag till polisen för att ta passfoto, då funka inte fotoapparaten. Och jag blev irriterad men vi skulle tydligen hinna få passen om vi åkt edit på torsdag kväll igen. Och nu kom det alldeles nyss en kontrollant på bussen och jag fick givetvis ingen biljett av busschauffören".

Shit mamma! Glöm inte att andas tänkte jag!

Mamma fortsatte..

"Det löste sig iaf. Kontrollanten trodde på mig".

Kunde tänka mig det du blir ju 50 måndag och ser ju inte direkt ut som socialbidragstagare som skulle planka in på bussen.

Mamma kämpade på utan andpaus och utan att kolla om jag fortfarande fanns i luren..

"Men nu, nu funderar man ju vad som ska komma härnäst. Nu tror man ju nästan.. (äntligen andpaus)

Andpausen gav mig tillfälle för reflektion. Jag hann se framför mig hur min mamma såg sig själv bli påkörd av en bil när hon klev av bussen.

Då mamma säger..

"Att jag ska tappa plånboken".

Hahaa! Jag började asgarva. Att tappa plånboken är tydligen det värsta som kan hända min mamma.

Min mammas otur gick över till mig i och med det samtalet.

Handledningen gick väl sådär idag. Jag fick en del att förbättra om man säger så. Hoppas det blir en bättre dag imorgon för oss båda iaf!

//Goldfish

Om det är en ansträngning att förflytta position i sängen när man sover. Så är det ett tecken på en ordentlig träningsvärk och att man kanske ska träna lite mer regelbundet. Så har min natt varit efter söndagens inomhusfotboll.

4 december idag. Äntligen fick jag öppna en lucka i dumle adventskalendern som jag fick av mamma. (Hade ju redan tjuvöppnat tre luckor en dag när jag var bakis och behövde lite socker i mig). Gillar december månad. Det är den månaden det är accepterat att äta godis varje dag.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka till Stockholm och träffa handledaren!

//Goldfish

Oj oj! Vilket gulligt julfirande jag har varit på. Det var tydligt inte så populärt bland föräldrarna att ha en omröstning bland 1-6-åringar. Vilket resulterade att ca. 70% av tjejerna var lucior. Det var inte en enda stjärngosse utan alla killar var tomtar eller pepparkaksgubbar. Antagligen uppfattas det lite bögigt att ta på sig ett nattlinne som grabb. =) Annat var det på min tid. Kan det kanske vara därför det är så svårt att hitta en kille?

Det var ett lite annorlunda lussetåg med låtar som blinka lilla stjärna och klappa händerna. En låt som klappa händerna blir lite problematiskt för barn när dem har tärnljus i händerna. Ljusen bara flög så jag tror brandkåren var glada över att det inte var levande ljus de höll i händerna. Då hade deras obligatoriska måndagsövning blivit en ordentlig prövning för att inte Vallonskolan återigen skulle brinna ner.

Ibland undrar jag om det är för barnen man har luciatåg eller om det är för föräldrarna som vill ha det traditionella lussekortet i fotoalbumet. För jag kan ju säga att det mest var dagmammorna som hördes sjunga i bakgrunden. Barnen tyckte ju det var roligare att springa omkring på de tomma ytorna efter luciatåget. Och tro mig föräldrar, mormödrar, kusiner m.m blir värre än paparazzifotografer när de ska fånga sin lilla guldklimp på foto.

När jag kom hem så cykla jag till Mona och vi gick en promenad. När jag cykla hem så höll jag på att bli påkörd. Jag cykla mot rött. Givetvis precis utanför polishuset. Jag hann typ tänka;

Åh men jag hann iaf se mina kusinbarn sjunga lilla blinka stjärna innan jag dog.

Sen hörde jag ett ljud och trodde det var signalen som blåser av livsmatchen som ljuder när man äntrar tunneln. Men det var bara den flyförbannade taxichauffören som hängde på tutan! Jag cykla glatt vidare. Undra hur glad taxichauffören var? 

//Goldfish

Har suttit och pluggat hela dan. Ska bli spännande att se vad min handledare ger mig för tips imorgon. När jag skulle ta mig ner för trapporna så ångra jag mig nästan att jag inte hoppade ut från fönstret istället för att använda trapporna. Varenda muskel gav sig tillkänna när jag tog ett nytt trappsteg. Träningsvärken från igår börjar succesivt komma.  

Är hemma hos mamma och pappa nu. Alla dagbarnvårdare i Gimo har gemensam julfest idag för vänner och bekanta. Jag blev medbjuden och jag tycker det ska bli jättemysigt att se ett luciatåg. Var så många år sedan.

Mamma berättade att Nala (min bortadopterade katt) hade skrikit inatt nere i källaren. Det lät som ett dödsskrik så pappa hade hoppat ur sängen på  2 sekunder. Alltså shit den där katten har det bättre än många barn. Hon får kokt torsk, dricker vatten ur kranen och väcker ibland mamma och pappa på nätterna för att få dörren öppnad åt sig. Tur att jag lämnade bort henne så tidigt för då an jag inte ta åt mig att hon blivit så bortskämd.

//Goldfish

Jag, Cia och Mona var och spelade inomhusfotboll med Norrlands nation. Wow sa killarna. Det har aldrig kommit några tjejer förut och nu kommer det tre på en gång.

Det var så roligt! Det var lite på Korpen nivå. Vilket var rätt skönt. Men de finns ju alltid puckon som går in med inställningen att det är en VM-final de spelar. Däribland en man på drygt 40 år. Han trodde han var Sven Göran Eriksson och styrde och ställde hur vi skulle spela. Däremot kunde han lika mycket fotboll som mina småkusiner och hans spelnivå var i klass med min farmors. Han skrek ner oss i försvaret så vi nästan låg med fyra backar på rad. Så när vi vann bollen hade vi ingen att spela den på. Och jag var ju så dum så jag mitt i lät mig bli draftad till det laget. Inköpt för att sitta på bänken - de bytte ju aldrig! Dessutom har vissa killar den inställningen att tjejer dem är bara en kona på planen så henne kan man ju inte spela till. Förstår inte står det skrivet i pannan spela inte mig  eller vad är det frågan om?

Men i vilket fall som helst var det kul och spela. Och framför allt kul att titta på. En kille trodde han var Zlatan iklädd i 80-tals hockeyfrilla. Han gjorde överfotsdribblingar ungefär lika snabbt som en sengångare och stegen var så hårda att det nu är fotavtryck i golvet efter hans avstamp. Dessutom gick han in i nickdueller med en sådan sats som att han hoppade från en trampolin.

Är glad att jag klarade mig från skador. Råkade dock skjuta Cia i huvudet. Det är tur att skottet aldrig har varit min starka sida.

//Goldfish

När jag skulle cykla iväg till Maja idag, så blev jag väldigt förvånad när jag kom ner och inte såg min cykel där. Kom på att cykeln stod vid Vaksala torg. Inte en ovanlighet i mitt liv. Så det var bara att knata dit. Då var det någon skojare som slängt min cykel i en buske över ett staket. Det var ju lagom roligt att klättra över staketet som inte hade någon öppning och behöva slänga över cykeln. Då var det tur att det inte var någon i närheten som jag kunde ta ut mina aggressioner på.

Maja och jag bakade pepparkakor. Utan både kavlar och formar. Två glöggflaskor fick bli våra kavlar och sen fick vår kreativitet flöda ihjälp av en kniv. Det producerades alltifrån änglar och bläckfiskar och självklart även en guldfisk. Första plåten brände vi vid men sen gick det bra.

Vi avslutade det hela med adventsfika. Vi drack glögg, åt lussebullar och pepparkakor. Maja berättade om hur stressad jag låter när jag pratar i telefon.

"Man hinner knappt ställa alla frågor innan du säger hejdå. Det är som man har ett antal frågor att ställa och har man bränt dem på oviktiga frågor som hur du mår så är det kört sen att ställa dem frågor som man ringde för".

Shit! Jag måste skärpa mig!

Maja är ju fotbollsmålvakt med landslagsmeriter och då har man tydligen en chinsstång i köket. Jag var givetvis tvungen att prova efter fikat. Hade jag inte provat så tätt på fikat så kanske jag iaf hade kunnat dra mig ett antal centimeter närmare stången. Nu sträckte jag mest ut ryggen. Några lussebullar och pepparkakor hindrade iaf inte Maja att dra sig upp ett antal gånger.

Nu har jag sovit en stund på soffan för att orka med inomhusfotboll med Norrlands nation i Fyrisskolan.

//Goldfish

Jag struntade i att färga håret igår. Färgen jag hade köpt såg så röd ut. Så jag avvaktar.

Kvällen hos Cia blev jättelyckad. Cia är husligheten personifierad. Hon hade gjort goda snittar som vi kunde äta på under tiden vi byggde. Mmm!

Vi byggde en pepparkaksborg. Jag gjorde två torn (de två snedaste, som var svårast att sätta ihop). Jag gjorde ett utedasstorn och ett "star" torn där David Beckham bodde. Johanna gjorde ett ryss torn. Jag försökte få igenom en idé om fiskbensparkett i borgen. Men dem andra tjejerna tyckte det var att sätta ribban lite väl högt.

Jag och Johanna överlämnade den farliga delen (att sätt aihop bitarna med socker) till de mer erfarna Norrlandstjejerna; Cia och Linn. De skötte sig utmärkt! Jag stod istället i hallen (så jag hade nära hem när det traditionella sätta ihop pepparkakshus bråket skulle bryta ut). Jag hade kameran i högsta hugg för att dokumentera alltihop. Lägger in bilder senare. Det märkliga var att JAG brände mig, fast jag stod så långt bort som möjligt från det farliga. Så jag har nu en blåsa på fingertoppen som gör sig till känna varje gång jag trycker ner tangenterna.

Vi garnerade huset med en skumtomte som hängde sig i dasstornet med en lakritsrem. Hmm! Undra hur en psykolog skulle ananlysera det. Jag tror iaf inte vi kategoriseras till de snälla barnen som får julklappar.

Det blev senare bara jag och Cia som gick ut. Denna gång på Svensson. Det var skoj för omväxlings skull. Det var super längesen. Avslutade kvällen på MAX med Karros Eskilstuna crew.

Känner att jag måste fortsätta arbeta upp min huslighets identitet. Så snart ska jag iväg till Majsan och baka pepparkakor. =) Och jag som inte ens gillar pepparkakor så värst. Kanske ska ta med ett paket Maryland Cookies. Men det känns ju som att man drar ner första advents känslan då.

//Goldfish