Farligt att gå på 50-års kalas. Mitt bland alla kakor och tårtor så kan man få för sig att diskutera Stockholm maraton. Det hade ju varit toppen om man stannat vid det. Men sen att man kommer överrens med kusinen att man ska anmäla sig är lite värre. Jag har precis anmält mig..

Tvekade både en och två gånger när jag fyllde i anmälan.

Tidigare meriter. Hmm! Vad kan man fylla i där. Femma på Stockholm mini maraton 1991. Segrare Östhammars stadslopp samma år? Jag lämnade tomt.

Avbeställningskydd 100 kronor: Hell ya! Det hade jag tom kunnat betala 200 kronor för.

Lördag 31 maj då smäller det. Har tom hittat en sponsor. Mamma betalar anmälningsavgiften. Så nu får jag väl springa runt med en mamma T-shirt.

Jag är glad bara jag tar mig igenom loppet på maxtiden 6 timmar. Dock är jag en sån tävlingsmänniska så jag skrev ut det 26 veckor långa träningsprogrammet för fem timmar. Så nu mina vänner och bekanta så lär ni nog inte se så mycket mer av mig förrän i maj.

En kompis meddelade mig precis på msn att han kunde guida mig runt på Stockholms gator gratis med avbeställningsskydd 0 kr. Men han kunde inte ge mig den berömda Stockholm maraton T-shirten. Jag har växt ur den jag fick under mini versionen så jag avböjde hans erbjudande.

//Goldfish 

Som sagt mamma gratuleras idag. Tidigare under förmiddagen var ett trettiotal småbarn här och sjöng vi gratulerar på trappen. Jag var tyvärr inte hemma då. Jag var ute och guidade pappa på okänd mark.

Vi var och hämtade de beställda tårtorna. Pappa går sällan på butiker i Gimo men när han väl gör det så är det som att gå med Michael Jackson eller någon. Tack vare att det bara finns en glasmästare i närheten så har han utfört jobb åt dem flesta. Så när folk ser honom i civila kläder typ en gång per år så är det lika spektakulärt som när Gävle bocken brinner ner varje år. Så de flesta vill ju stanna och prata lite. Pappa var helt slut när han kom hem:

"Shit, jag måste ta en chokladbit. Det är ansträngande att gå civilklädd på ICA".

Efter det så följde jag med pappa som skulle köpa blommor åt mamma. Se er själva gå på ett minfält - så osäker var pappa. Han kollade förvirrat på mig hela tiden eftersom han aldrig tidigare köpt blommor. Så jag sa till floristen att vi ville plocka ihop en bukett snittblommor. Och frågade pappa hur mycket han skulle handla för. Min pappa har inget begrepp på vad saker kostar förutom olika sorters glas; lexan, plexi, 4mm glas det kan han som rinnande vatten. Men han skulle lätt kunna betala 20 kronor för en mellanmjölk utan att höja på ögonbryna.

"Ja men ca. 100 kronor", svarade han mig.

Jag höll på att skratta ihjäl mig inombords. För 100 kronor så kanske han kan få ihop en bukett blåsippor av grannungarna.

Jag tog över initiativet och plockade ihop en bukett röda rosor. Hur svårt kan det egentligen vara för en man att köpa blommor?

//Goldfish

1957 den 10 december så blir Gimo en "Pettersonare rikare". Sveriges elit klär sig i fina kläder och partajar (det kan iofs bero på Nobelmiddagen).

1970-talet (någongång) (Pappa kunde givetvis inte komma ihåg året). Så attraherades mamma av en kolsvart yngling från byn Mälby som sprang omkring och sparkade på lyxstolpar när han gick hem från krogen. Det var pappa.

Mormor undrade vilket land pappa kom från när hon träffade honom första gången. Då mamma fick tala om att han var helsvensk.

1979 så föddes Jimmy. De var så glada.

Hade de vetat deras hus skulle bli motsvarigheten till Östhammars stadshotell under Jimmys tonårstid så är jag tveksam om glädjen skulle vara lika stor. Speciellt när mammas dammsugare användes till att suga upp spyor under en vild midsommarfest.

Stolt var hon när hon fick läsa om sin son Jimmy Thurme i UNT där han benämndes som jätte fotbollstalang. I tanke på det felstavade namnet så var mamma även den enda som visste att det var hennes son det stod om.

1984 föddes Maria (jag). Mamma delade rum med ett antal utländska kvinnor på BB och var tveksam om den mörkhåriga dottern som placerades i hennes famn efter födseln verkligen var hennes.  När hon försäkrat sig om att bebisen var hennes så var hon stolt.

Stoltheten höll i sig till hon fick hämta henne på polisstationen. Mamma hade lärt henne att inte ljuga och det var precis det hon inte gjorde när vakten frågade om det verkligen var hon på ID-kortet. Dottern var 17 år och blev 2500 kronor fattigare och snabbt förlåten. Stoltheten var stor när hon dryga året senare fick ta på sig den gul-blå landslagsdräkten. Något hon aldrig hade lyckats uppnå utan mamma och pappa!

2007 föddes deras första barnbarn Hilma. Det var den bästa presenten mamma kunde få på sin 50-års dag. Den slog presenten hon fick när hon fyllde 48 (en norsk skogskatt med namnet Nala).

Grattis Mamma 50 år! Jag är så stolt över dig! Pussar och kramar på din stora dag!