Ni kanske tycker jag är rubbad men har man ingen pojkvän så får man hitta andra saker att beundra. Jag beundrar gympaskor! De senaste två dagarna så har jag insett hur mycket gympaskor betyder för mig. Dels igår när jag provad finskor till nyår och fick ångest. (Observera! Jag provade inte våra kvinnliga grannar i öst utan fina skor). Men även idag när jag kom till jobbet runt 7.00

"Usch vad kallt! Idag tog jag på mig dunjackan för första gången denna vinter" Sa jag till farmor.

"Ja du kanske borde skaffa dig ett par varmare skor också" Svarade farmor och syftade på mina sneakers.

Jag tog det som ett påhopp för mina skor och ska nu i protest använda de hela vintern. För finns det något bättre än ett par ingående gympaskor. Kan inte någon hålla med mig? Är jag dum i huvudet eller är synen på att använda gympaskor vintertid enbart en generationsfråga?

*Tidssparande. De går snabbt att hoppa i.

*Sköna. Sitter så bra på fötterna så man nästan tror att man går barfota.

*Skulle jag bli jagad så har jag alla förutsättningar i världen att springa fort i ett par gympaskor.

Finns det något värre än att behöva gå in ett par nya gympaskor. Då känns det ju som att man överger en kompis. Skitjobbigt!

Fick ett informationsmess angående nyårsfesten där det bland annat stod:

Någon exakt klädkod existerar inte, utan vi kör på det något flummiga begreppet "värdigt ett nyår".

Att använda gympaskor utesluts ju därför inte helt. Det är ju det finaste skorna jag vet iaf!

//Goldfish

Mina kära vänner kommer över till mig ikväll för att fira en liten julafton. Vi är inte som alla andra och firar därav inte som alla andra. Istället för pepparkakor och lussebullar så tänkte jag bjuda på dumlemuffins. Jag arbetar ju inte med receptböcker. Jag kör istället med ringa mamma metoden. Så jag ringde henne, hon var tvungen att leta reda på det så hon skulle ringa upp. Cirka 30 minuter senare ringer hon.

"Ja, jag hittade ju inte receptet. Men jag googlade på dumlemuffins och fick då fram Leylas recept. Skrivaren fungerade inte så om du gör så här. Du går in på google.se och så söker du på dumlemuffins så fram du fram det".

Min haka hänger fortfarande nere i knävecket. Vad händer? Mammor ska fråga sina barn om sådana saker och inte tvärtom. När jag bodde hemma så vågade mamma knappt trycka på startknappen på datorn av rädsla för att förstöra den. Hennes datakunskap har utvecklats. Dessutom så visste jag inte ens att verbet googla hade blivit ett vedertaget begrepp hos 50-talisterna, men tydligen. Det roliga var även att mamma berättade om sökningsproceduren så invecklat att hon nog inte trodde att jag använt google.

 Mamma du ska bara veta. I dagsläget så är det en säkerhetsåtgärd att så fort man dejtar en ny kille att kolla upp honom på google. Får man mindre än 15 träffar så kan man radera hans nummer. ;)  

Kan säga att mitt självförtroende sjönk en bit när mamma brädade mig med att hitta ett muffinsrecept på nätet. Så idag när jag jobbade i Mälby så var jag tvungen att aktivera min e-legitimation även på skttaemyndigheten så jag kan redovisa skatten via nätet. Kände stressen från mamma bakifrån, men nu känner jag att jag återställt teknologiavståndet mellan oss igen. Skönt!

//Goldfish