Kommer hem från en Idolkväll hos Najibs. Ärligt talat så höll jag på att stänga va TV:n innan resultatet gavs. Hade jag inte varit gäst utan hemma så hade jag lätt gjort det. Mer långdragen process får man ju leta efter.

Hade faktiskt ingen direkt favorit inför kvällen. Men Amanda vann min röst efter vinnarlåten. Hon gjorde den låten speciell. När Marie sjäng den så lät det mest som alla andra låtar som spelas på RIX. Så nu kan man ju säga att jag slängde fem spänn i sjön! Fan!

Jag har nämnt det förut men gör det igen! Snälla Marie sluta överförbruka ordet Tack! Skulle jag få 10 kronor för varje gång du sa det så skulle jag kunna pensionera mig vid det här laget.

TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! För idag!

//Goldfish

Jag hatar när jag inte kan slutföra mina uppdrag. Det säljs inga pepparkaksdräkter i vuxen storlek i Uppsala City. Kusinbarnet får klara sig utan. En affärsidé är alltså att börja producera pepparkaksdräkter i större storlekare. Säkert en dålig idé men ändå en idé.

Fikat med tjejerna blev lika lyckat som vanligt. Värmen på Café Linné drog ner vårt vanliga tjo och tjim beteende och för en gång skull så skötte vi oss som vanlig café gäster. Det roligaste som hände var typ när Lina svarade i sin mobil (skyddat nummer ringde. Hon trodde det var hennes pappa). Hon svarade:

"Tjingeling!"

Med reservation för att jag glömt exakt vad hon svarade men det var något mindre formellt. Jag vet att det kan tyckas lite märkligt att svara så när en hälsningsfras i vanliga familjer oftast är hej. Men tjingling är tydligen en vanlig hälsningsfras hos familjen Andersson. Och jag älskar ju Lina iaf för hon är ju trots allt min kompis =) 

Lina blev lite lätt röd på nosen och gick iväg. Det visade sig vara från Akademiska sjukhuset där Lina sökt jobb. Lina måste verkligen vara nöjd med det första intrycket hon måste ha gett. Bra jobbat Lina! Vi andra tyckte iaf att det var skitskoj!

Nu ska jag snart cykla iväg till Najibs för middag och Idolkväll.

//Goldfish

Jag har fått ett mission. Det är ett uppdrag som ska ske lite undercover (därför bloggar jag om det). Min kusin ringde mig igår. Adam hennes son går i åk. 9. I Gimo är luciatåget i nian en stor händelse och det stora samtalsämnet är.. vem blir årets lucia? Min kusin hade köpt en tomtedräkt till Adam. Ungdomar i den åldern är ju lite trotsiga och Adam vill nu inte bära tomtedräkten inför Gimos befolkning. Han har ju faktiskt sin stolthet att tänka på. Att inte hans mamma tänkte på det? Åh så puckat! =)

Adam är 15 år och vägrar ta på sig en tomtedräkt.

Adam är 15 år och vägrar ta på sig stjärngosse outfit. (Bögigt som grabb att ta på sig ett vitt nattlinne).

Vad blir alternativet? Jo en pepparkaksdräkt! (Tydligen mindre skämmigt att ta på sig en bajsbryn pyjamas och promenera inför alla Gimobor till vi komma.. vi komma från pepparkakeland).

 Då kom jag in i bilden och fick i uppdrag att leta reda på en sådan.

Jag känner att jag vill genomföra detta uppdrag lite i undercover. Visst att köpa en pepparkaksdräkt men att fårga om en sådan i vuxenstorlek känns lite som att väcka onödiga tankar hos expediterna. De kan ju faktiskt få för sig att jag ska ha den på mig.

Gillar uppdrag. Det är dem som förgyllar min så annars trista C-uppsats vardag. Ska försöka hinna med detta innan fikat med tjejerna kl. 14.00

//Goldfish