Det var två förväntansfulla tjejer som begav sig upp till Piteå igår. Efter några timmar hade vår förväntansfullhet dunstat litegrann. Är svårt att vara exalterade i 78 mil.

Vi hade hört att någon hade kört upp till Piteå på 9 timmar. En vanlig person hade kanske bara lagt det lite avsides i minnesbanken. Vi är dock otroliga tävlings människor och tar sådan information som en utmaning. Det blev endast en kort kisspaus och matstopp. Mona körde mestadels och jag agerade gps. Som inte bara beskrev vägen utan även varnade när avståndet till bilen framför blev för kort. Vi blev lite oroliga när den dubbelfiliga E4an blev en mindre väg med både rödljus och 70 km sträckor. Vad skulle vänta i Piteå? En grusväg?

Jag blev riktigt arg på Mona när hon skulle vara rolig och ta ett extravarv i rondellen. Jag såg inte det roliga med att det kunde innebära att vi inte skulle hinna fram inom vår målgräns. Det gjorde vi dock med 30 minuters marginal. Och vi körde inte för fort!?! Det är en svår prestation då hastighetskamerorna i Norrland är fler än antalet bilförare på vägen.

//Goldfish