Idag fick jag det traditionella julkortet av min kusin och hennes familj. Hon har tre barn varav Adam 15 år är äldst. De skickar alltid ett foto på alla barnen. Jag har fått dessa kort sen Adam var bebis och satt i en pulka. Korten har varje år blivit lite mer anpassade för Adams ålder. När de var små så var de alla utklädda till tomtar. När Adam fyllde tvåsiffrigt blev det töntigt och andra lösningar fick användas. Som att barnen stod vanligt klädda och slängde upp massa höstlöv.

Kan tänka mig att Adams medverkan på årets julkort föregicks av en hård förhandling vid middagsbordet. Förmodligen har hans månadspeng höjts ganska rejält.

Kan tänka mig att ni är nyfikna på hur kortet såg ut i år. 15 är ju en ganska jobbig ålder. Jo Adam serverade hans småsyskon pommac i drinksglas. Det roliga var att Adam döljt halva pommacetiketten så att det skulle se ut som han lite coolt serverade syskonen champagne.

Jag tippar på att detta var sista julkortet med Adams medverkan. För annars kommer ju hans månadspeng överstiga hans föräldrars månadsinkomst och vad ska bli nästa steg. Vad tycker man är coolt när man är 16? Skjutsa syrran och brorsan på mopeden utan hjälm. Snälla skona mig!

//Goldfish

Mötte upp Mona på stan. Vi gjorde några ärenden. När jag stod och skulle betala på HM så släcks hela butiken ned. Strömavbrott mitt i julrushen! Hela den delen av gågatan var mörk. Vad ska man säga rena rama paradiset för alla snattare.

Efter det gick vi till vårt stamhak café Linne´. Lite orutinerat så hamnade vi i samma rum som ett gäng 16-åriga tjejer som firade in sitt jullov med saft och bullar och paketutdelning. En tjej fick någon form av pruttande gelé. Gick inte att undgå. Tjejer i 16-års åldern måste prata med skrikande och hög ljudnivå. När de lämnade stället så sjönk ljudvolymen och vi kunde ta ur öronpropparna. Vad skönt tänker vi!

I samma sekund så kommer ett gäng medelålders män instormande. De verkar ha status iaf för de blev placerade till bords av ägarna. Inte fan hände det när Mona och jag klev in. Vi fick vara glada om vi fick tillbaks växeln. Vi hamnar mitt i någon form av maffiamöte. Där den ena efter den andra högt och ljudligt stoltserar med sina fängelsevistelser pga av skattebrott. Mona var nära och springa och hämta småtjejerna igen.  Eftersom jag tar hand om ekonomin på familjeföretaget så vill man ju inte beblanda sig med det där gänget. Vi blev inte långvariga. För med vår tur så var väl nästa cafégäster vid bordet bredvid oss våra ex. med någon tjej som de dejtar.

//Goldfish

Var ner i källarförrådet en snabbis innan jag skulle ut och springa. Då möter jag en förvirrad dam i källarkorridoren som frågar..

"Vet du möjligtvis var tvättstuga nummer två ligger någonstanns?".

Jag känner hur paniken börjar växa. Tvätt är ett litet känsligt ämne hos mig. Då jag brukar åka hem till mina föräldrar och tvätta i väntan på att mitt badrum ska renoveras. Jag börjar tänka febrilt.

Hur ska jag ta mig ur det här? Jag kan ju inte säga att jag brukar tvätta hos mina föräldrar. Ska jag säga att jag bara brukar använda tvättstuga ett. Men då kanske hon frågar var den ligger och det vet jag ju inte heller.

"Öhmm. Nej tyvärr. Jag är nyinflyttad".

Åh varför sa jag så. Jag har ju bott här i åtta månader snart och hon har säkert redan blivit varnad för mig tjejen uppe på fjärde våningen. Varför sa jag inte bara att jag har tvättmaskin i lägenheten. Fan!

//Goldfish