Åkte hem till mamma och pappa så här på söndagkvällen för att ha närmare till jobbet imorgon och för att min mage skrek efter mammas kylskåp som annars varje helg brukar föda mig.

Känslan av att snart ha en akademiker examen börjar mer och mer planteras in hos mig. Det känns så himla märkligt. Ingen i min släkt har en högskoleexamen. Pappa och jag pratade om en gammal kompis och han frågade vad hon gjorde nu, då jag svarade att hon läser till lärare.

"Men oj vad alla läser och läser, ska det verkligen vara bra det?"

Så konstigt att jag valt att studera vidare för det är verkligen det jag är uppväxt med att man inte är i behov av en högskoleexamen utan att man klarar sig ändå.

Jag frågade pappa en gång när han jobbat en helg för att han hade så mycket.

"Oj vad länge du var borta. Har du jobbat så här länge?"

Då han svarade:

"Nej, nej jag satt någon timme på kontoret och fakturerade också".

Den dialogen är så klockren på hur olika man kan se på arbete. För pappa är arbete att jobba fysiskt med kroppen. Att sitta på kontor det är något annat det.

Trots detta så har jag alltid känt ett stöd i ryggen av att studera vidare och jag märker att han är stolt men det är på något märkligt vis inte legitimerat maccho att säga det. Idag iaf så hade jag skrivit ut dem delar i uppsatsen som jag har skrivit färdigt för att visa pappa. Då han direkt intar rollen som professor (dessutom med en släng av dyslexi) och kommenterar denna mening:

För att lyckas få ut målgruppen på arbetsmarknaden så anser jag att det är viktigt att se på arbetsmarknaden som dem beskriver den.

"Men du här har du nog skrivit fel. Du har skrivit dem det heter ju dom".

Jag kände att det inte direkt var läge och ta diskussionen om de och dem och subjekt och objekt. Utan jag tog istället uppsatsen från hans hand och delade några menande blickar med mamma.

Hmm! Det är nog tur att pappa är en grym hantverkare och försäljare för det är nog det han får hålla sig till. Hädanefter ska jag inte fråga honom om råd när det gäller uppsatsen.

//Goldfish

Hemma igen! Efter en utgång i Stockholm eller iaf ett försök till utgång i Stockholm. =)

Eftermiddagen spenderade vi med att se på Pretty Woman. Håll i er nu men jag har aldrig sett hela Pretty Woman. Jag har sett delar av den vilket är ganska märkligt. Det är typ självklart att en tjej på 23 år ska ha sett Pretty Woman minst en gång men gärna fler. Det är ungefär lika självklart som att jag får visa legitimation var jag en går... Systemet, krogen - överallt känns det som. Är väl bara en tidsfråga innan jag blir stoppad på stan och behöver visa legitimation för folk tycker jag är för liten för att gå på stan själv. Jag har så svårt att släppa att vi blev nekade att komma in på krogen igår. När Christina bara klev på. Så tändes ett hopp i mig och jag tänkte yes! Hoppet blev väldigt kortvarigt då vakten i samma andetag som han släppte in min två år yngre kompis frågade mig om leg. Den bergochdalbanan av känslor som föregick i min kropp då innebar att jag bara ville åka hem och hänga med tjejerna!

Fan jag måste jobba på att se äldre ut! Ska nog börja dra upp byxorna till armhålorna som alla äldre kvinnor har. I min umgängeskrets kallar vi det Cameltoe. För framstjärten ser exakt ut som en kamelfot då. Prova får ni se!  

Det har varit skönt att hänga hemma hos Christina idag. Söndagsdeppen har inte varit lika påtaglig då. Det blev den dock när man kolla på Pretty Woman. Varför kan ingen karl bli så nerkärad i mig!?! Men samtidigt så slog det mig att man kan möta mannen i sitt liv när man minst anar det. Vem vet på jobbet imorgon kanske? Det kanske dyker upp någon riktig pudding!

//Goldfish

Wow vilken j-a utekväll i Stockholm. Kvällen började så bra. Vi satt hemma hos Christina i Solna bara ett stenkast från Råsunda. Käkade pizza och drack vin. Kvällen rullade på och vid 23.30 åkte vi ner på stan. Problemet var bara att vi borde ha tagit tunnelbanan en aning tidigare eftersom ungeför hela Stockholm skulle gå ut och spendera sin lön som precis satts in på kontot.

Söder

Vi stannade först på söder och skulle gå in på ett ställe som heter Snaps. Den kön lämnade vi ganska snabbt då vi kände att den rörde sig för lite.

Stureplan

Vi begav oss till Stureplan för att göra ett försök bland alla Stekare. Vi slöt upp med Christinas polisstudenter kompisar. Vi gick och gick. Vi provade på två köer till men gav upp. Polisstudenterna hade lite svårt att bestämma sig vad vi skulle göra. Allvarligt så blir jag lite orolig för Sveriges framtid. Ska dessa personer styra upp rättsäkerheten i Sverige så kan det hinna bli kaos innan de agerar. Tänk om det kommer en tjuv och rånar en bank och de skulle börja diskutera ska vi göra så här eller så här. (som igår) Tjuven kommer ju hinna tömma banken.Vi som är lite mer ledargestalter gick in på nåt som hette teatergrillen där den första jag möter är Anders Timell. Vi vände igen då vi kände oss lite för okulturella. Då lämnade vi dem initiavlösa polisstudenterna och gick på egna upptåg.

Vi gick vidare till ett barhäng som hette Fridays. Då vakten frågade om jag hade mitt systers leg. Då jag informerade honom att jag inte hade någon syster. Där var det smockat så vi kom inte ens fram till baren, vi började misströsta och gick till McDonalds. Vi körde bakismaten först för att få ny energi. Där vi faktiskt kom in. Wow!

Efter det så försökte vi gå in på ett ställe som hette Amadeus. Christina född 86 kommer in utan problem. Mig frågar vakten givetvis om leg. Jag är lugn. Va fan 23 år klart man kommer in så jag börjar gå in. Då han stoppar mig för det är 26. Mona fick ockxå visa leg. Vi fick gå med motiveringen ni är för unga och er kompis ser mycket äldre ut än er. Hmm! Känns väl lite tungt när hon var 2 år yngre. Hur ung ser jag eg. ut? Det var droppen och vi tog tunnelbanan hem.

Hemgång

För en lantis som mig var det årets upplevelse att bara åka tunnelbana i Stockholm nattetid och nu har jag ju faktiskt varit på Stureplan. Inte på barrunda men dock en körunda.

Vi gick hem och tröståt choklad. Jag somnade som en stock. Mina korta ben hade ju faktiskt nästan gått en mil. Mitt i natten blev jag väckt av ett asflabb. Jag hade tydligen väckt mina kära kompisar med att jag pratade jiddisc i sömnen. Mona tänkte:

"Hmm, jag ska komma ihåg vad hon säger när hon vaknar imorgon. Men hmm vad fan säger hon. Hon pratar jiddish i 110 km/h."

Förmodligen drömde jag att jag var en alien.

Vi hade jättetrevlig vi i järntrean men det känns ju lite tungt att dra en vinare utan utgång.

Vi kanske borde ha åkt till det där stället Patricia på en gång som vi pratade om innan. Där hade denna incident utspelat sig.:

En stekare försökte gå före i kön genom att informera vakten om att han hade ett amercian visa kort limited edition. Då vakten sa:

"kul för dig men du är välkommen att ställa dig längst bak i kön som alla andra". Då den killen som stod bland de främsta i kön sa:

"Är det okej att jag går in. Jag har ett vanligt bankkort med ca. 300 spänn på kontot".

"Varsågod" sa vakten.

Fan! Sådana ställen ska man ju gynna.

//Goldfish

Väntar på att Mona ska hämta upp mig nu med min bil. Hahaa! Hon använder audin typ mer än vad jag själv gör. =) Vi ska se på Sirius innebandy. Sen bär det iväg till Stockholm.

Ska bli så kul att träffa Christina och jag ska inte sticka under stolen med att jag gärna träffar några av hennes polisklasskamrater. Det är så märkligt det där hur min hjärna fungerar. Då blir det som att det spelas upp en film i huvudet hur jag träffar mr right guy idag - en polisstuderande. Och sen så ser man hur vi flyttar ihop och hur han kommer hem från jobbet med sin uniform. Nästa steg är att vi skaffar villa, volvo, hund och barn. Men då kommer jag på!?! Som socionom kan man ju inte skaffa en polispojkvän.. stackars barn. Det kommer ju bli stans jobbigaste unge som vill göra revolt mot sina föräldrar. Så jag stannar mina tankar vid en rolig kväll med tjejerna. Resten blir bonus!

Har gjort checklistan inför ikväll.

*Köpt vin (Köpte en tetrapak. Mona informerade mig att det är mer vin i en sådan än en flaska. Vilket underlättade beslutet).

*Provat outfiten (Det där j-a blåmärket jag ådrog mig när jag cykla omkull blir en ful blå färgklick vid min armbåge på min övriga så vita kropp. Ska jag hänga med polisstuderande så kan jag ju lika gärna ha en lapp runt halsen där det står misshandlad).

*Målat naglarna

*Rakat bena m.m (Även om jag inte tänkte gifta mig med mannen jag träffar ikväll så kan man ju alltid hänga med rakade ben).

Tankar om nyår i Piteå
Annars är det väldigt mycket Piteå i mitt huvud nu. Ska bli så kul! (Dessutom har antalet bloggläsare ökat med 50% igår när jag lade ut en länk till Monas och min föreberedelse inför resan på gänget så håller festens hemsida omy.se).

Cia informerade mig idag att hon håller i bordsplaceringen på nyårsfesten. Jag undrar om jag ska röra något av mina fondkonton för att köpa in en bra plats hos Cia. Det kan vara viktigt! Undra hur mycket hon kräver? Måste kolla igenom hennes facebook vänner och tipsa henne om vilka jag vill ha i närheten av mig. Blir det riktigt trevligt så har ju jag och Mona alltid plats i bilen på väg hem. Dessutom så har jag ju en ledig plats i dubbelsängen. Och så vitt jag vet så har ingen reserverat den under 2008. Hmm! När jag tänker efter är det helt klart viktigt att få en bra plats på middagen.

//Goldfish

Vaknade inatt av en smekning på kinden. Jag öppnade ögonen lite kisande... och blev besviken. Just ja Mona orkade inte åka hem igår så hon fick hyra in sig på gästsidan av min dubbelsäng. Var så trött så jag orkade inte ens säga att hon misstagit mig för någon annan. Men jag fyttade till ytterkanten av sängen så hon skulle få svårare att nå mig.

Provade ringa hem till mina föräldrar för en stund sen för att säga att jag inte kommer hem någonting i helgen, brukar alltid göra det. Jag har inte hört från dem på flera dagar och nu svarar dem inte. De verkar verkligen sakna sin enda dotter.

Ska snart ner på systemet och köpa alkohol till Stockholmsbesöket ikväll. Läste i UNT att några grabbar hade rånat systemet i Märsta. Jag undrar om de tog alkohol eller pengar? Ska alltså inte ta på mig min slalommössa/rånarluva idag när jag går ner på stan alltså. Då kanske polisen tar mig när jag kliver in på systemet. Skönt att slippa välja.

Ikväll kommer förberedelse två inför nyår i Piteå genomföras. Både Mona och jag har lite ojämn nivå när det gäller att hantera en hel kväll med alkohol. Ibland så händer de att kvällen slutar i förtid. Därför måste vi öva på att orka med en hel kväll. För jag tror Cia kommer skämmas för oss om vi somnar eller lägger en spya på nyårsmiddagen och det skulle ju vara synd. Och det är ju oförskämt att skylla på maten. 

//Goldfish

Okej, som sagt militärmaten var ju ingen hit! Men som alla mästerkockar så hade jag förberett ett alternativ som stod färdigt i kylen och bara var till att värma. Jag och Mona käkade tacopaj! Och massa godis till Idol. En riktig mysfredag! 

Att kolla på Idol med Mona är en upplevelse. Mona en gammal Idolsökare och expert. Så att kolla på Idol med henne är som att kolla på fotboll med Arne Hegerfors eller (snarare som Glenn Hysén) expertutlåtanderna bara haglar.

Hon konsaterade att Andreas infört ett nytt rörelseschema på scenen som hon kallar Spiken. Det ska vi inte ta med till Stockholm imorgon eller Piteå på nyårsafton. Det är alldeles för avancerat att lära sig.

Dessutom ställde hon sig frågande om Daniels första låt Roxanne verkligen klassas till rocktemat. Men hon sa att han ev. trodde han sjöng Rock Anne!

Dessutom så irriterar vi oss på Marie som inte kan säga tack bara en gång. Har hon sagt det en gång så måste hon säga det minst två gånger till. Vilket gör att hon blir lite enformig att lyssna på. Hon är bättre när hon sjunger. Mona irriterade sig även på mig eftersom jag hela tiden sträckte mig framför henne för att ta godis. Hon frågade varför jag inte ställde skålen vid mig.

"Du har ju samma transportsträcka till godiset som mellan Piteå och Uppsala, dvs ungefär nio timmar".

 Men det är taktik på hög nivå av mig för då äter jag inte lika mycket.

En stund hade vi lite tråkigt och gick igenom vilka vi kunde ringa. Stefan sa en gång när vi var tillsammans att jag hade tunga ben när jag hade lagt de över honom. Mona tyckte därför att jag kunde ringa honom och fråga:

"Hörru Stefan hur tunga ben hade jag egentligen?"

Men jag undvek det. Vill nog helst inte veta. =)

Sempan är nu på väg till Brasilien med Johanna och Marta. Fick ett mejl på facebook av henne från Zurich. Mellanlandat i Schweiz är lite dragon nu. 

Hmm! I tanke på hennes tillfälliga skrivförmåga. Så  det ante det mig nästan att hon var på lyset.

Nu ska jag återgå till att bli social med Mona.

//Goldfish

Fuglesang åkte ut i rymden, Exet åker till Tchad och jag och Mona vi åker till Piteå. På nyårsafton dessutom. Vi har spelat fotboll mot Marta och vi har blivit dumpade men detta blir helt klart det tuffaste mission vi har utsatt oss själva för.

Man kan ju undra varför jag tar med mig en Marockan på en raodtrip norröver. Undra om det någonsin har gått en Marockan så långt norrut som i Piteå. Det finns många frågetecken som exempelvis om Monas tår kommer klara kylan? Men Mona säger själv att hon har bilat med familjen till Marocko när hon var liten. Måste nog kolla sanningsvärdet i detta påstående för jag orkar inte höra efter fem mil när vi har 75 mil kvar:

”Hur långt är det kvar?”

Men på vår förra Norrlandsturné (Vemdalen – 07) så visade Mona bra effektivitet på dansgolvet (lämnar den kommentaren för eget tolkande) vilket gör att jag kan stå ut med lite tjat i bilen.

Vi börjar få lite resfeber inför trippen och har nu påbörjat en föreberedelseperiod för att klara av resan. Vi har hört oss för lite och fått höra att det är långa avstånd i Piteå vilket innebär att befolkningen där har väldigt bra kondition. För att klara av att hålla jämna steg på dansgolvet så har vi därför börjar springa en hel del. (Mona nu sex dagar i rad medan jag sprungit fyra gånger).

Vi är också väldigt tveksamma om det levereras någon mat så högt upp i landet (speciellt vintertid). Vi har en förutfattad mening att det enda de äter däruppe är sådan här militärmat som man bara häller lite vatten i. Så alldeles nyss har vi genomfört förberedelse nummer 1 inför vårt nyårsfirande i Piteå. Att lära sig att äta militärmat. Maten luktade skit och smakade likadant.

Vi känner att vi iaf vill se rutinerad ut när vi serveras nyårsbuffén (för 325kr) ett grönt litet militärpaket med både förrätt  -leverpastej, huvudrätt- köttgryta och efterrätt - chokladkaka. Frågan är om det lilla stimorolpaketet som ligger med räcker för att fräscha upp andedräkten sen? För en sak är klar är man i Norrland så finns det ju bara en sak man måste göra..

… I Uppsala måste man se domkyrkan. Men.. det mest exotiska man kan göra i Norrland är väl att hångla med en norrlänning. Hmm undra hur vi ska förbereda oss för det?

Mona ville ha för mycket betalt för att ställa upp på en bild så det blev en bild på enbart maten. Tyvärr!

//Goldfish

Sista dagen på veckan och jag känner att jag måste lägga in en liten slutspurt på denna veckas arbete med uppsatsen.

Mona har bestämt sig för att följa med mig till Piteå på nyår. Jag är så glad!! De senaste två åren då jag har stått utan pojkvän så är det hon som har stått med mig på tolvslaget. Så varför bryta ett vinnande koncept? Jag vet ju att hon klarar av uppgiften. Så hon får jobbet detta år med!

Blev en hel del msn igår kväll när jag kom hem. Jag funderar eg. vad mina föräldrar sysselsatte sig med på kvällarna när de var 23. Jajustja! De hade ju barn då som de tog hand om.

På msn kan man ju använda sådana här kotkommandon så när man skriver ngt så ploppar det upp en talande bild istället. Så fort någon använder en sådan så lägger jag lite naivt till den. Vilket resulterar i att jag knappt kan skriva utan att det ovetandes ploppar upp en bild. Bland annat så har jag lagt in ett snurrande blickande frågetecken på just ?. Och det händer ju att man ställer en fråga så den dyker upp titt som tätt. Så jag har ju ett antal gånger fått frågan om jag har en förkärlek till blinkande frågetecken. Hoppas bara jag inte aktualiserat något epilepsianfall med dessa.

Dessutom har jag lagt till en springande snopp (fråga mig inte varför). Den dyker upp så fort jag skriver rund. Så i somras när jag fick frågan vad jag gjort i helgen så var det ofta jag skickade iväg.

Jag har varit i Öreg*springande snopp*.

Det var ganska jobbigt att förklara det när det blev fel.

Dessutom känns det ganska fjortis när jag ska säga nu ska jag gå och sova. För då dyker det upp en liten blå boll som ligger och sover.

Men, men nu måste jag plugga.

//Goldfish