Vilken värdelös dag det här har varit. Precis som alla söndagar. Funderar på att börja bojkotta söndagar. Men hur ska man eg. göra det? Någon som har ngt tips?

Stackars pappa. Han blev inte ens grattad av sin favoritdotter (jag är hans enda) idag. Han ska få ett senilsnöre av mig som han kan sätta sina glasögon i som han tappar bort hela tiden. Hörde någonstanns att slipsen är den vanligaste farsdags presenten. Jag har nog aldrig sett min pappa i slips. Så det var ju inget alternativ för mig. Och göra en pärlplatta var ju inget alternativ. Han var nog ganska less på dem. En sådan pysselunge som mig har ju producerat pärlplattor till födelsedagar, julaftonar och fars dagar i löpande band.

När jag var liten så hade jag så svårt att förstå varför man firade fars dag. Tyckte det var jätte märkligt. Det fanns ju så många killar som inte var pappor. Skulle inte dem få firas då? (Ni ser socionomtänkandet/rättvisetänkandet började gro redan då). Samtidigt minns jag att jag frågade mamma om vi inte kunde införa en barnens dag. Hon svarade väl något i stil med att alla 363 dagar förutom mors dag och fars dag är barnens dagar. Tror inte jag köpte det. Det var ju presenterna jag ville åt.

Någon som sett min aptit? Den har varit försvunnen sen kl. 22.00 igår. Jag är mycket angelägen att få den tillbaka för annars är det bara en tidsfråga innan jag också försvinner. Har ni sett den eller något misstänkt så kan ni väl höra av er.

//Goldfish

Mona ringde mig på skypen nyss. "Var har du din mobil? Din mamma är jätteorolig för dig och jag var nästan på väg till dig". Shit man svarar inte telefonen sen 15.30 och omedvetandes om det så startas ett projekt hitta Maria.

Visst det är väldigt onödigt att oroa människor. Men när folk blir så där oroliga så känner man verkligen att folk tycker om en. Jag hade mobilen inne i sovrummet under täcket så jag hade inte hört att mamma ringt fem gånger och Mona tre. Mamma trodde att jag pga av mitt spyande och feber återigen hade fått blindtarmen. Jag fick det för drygt ett år sedan då hade jag tok ont i magen 36 timmar och spydde för jag hade så ont. När jag ringde upplysningen så sa de att det bara var mensvärk. Tillslut så fick jag feberskakningar och pappa fick skjutsa mig till Östhammars sjukhus därfirån fick jag åka ambulans till Uppsala. De tog inte blindtarmen för det gick bort av sig självt. Därför trodde mamma att jag låg avsvimmad hemma med brusten blindtarm nu.

Men som sagt det värmer när personer som mamma, pappa och Mona är så orolig för en. T.om Monas mamma ringde Mona och frågade om dem hade hittat på mig.

Tack för att ni finns och bryr er om mig! Jag älskar er och skulle aldrig tuppa av utan att meddela er först!

//Goldfish

Jag måste börja med att varna känsliga läsare för innehållet i denna blogg. Är ni känsliga så kanske ni bör göra något annat istället som att gå och hämta en macka eller något.

Mina trogna läsare kanske har undrat om jag fick napp igår på krogen eftersom jag inte har bloggat idag. Ledsen att göra er besvikna men fröken Thuré kom inte ens ut på krogen igår. En högre makt hade tydligen andra planer för mig. Förfesten var jättetrevlig som vanligt. Anna, Cia, Mona, jag och Johanna riktiga partyprissor. Var lite orolig att vinet inte skulle räcka, men det gjorde det tydligen gått och väl. För i taxin på väg ner till det nya stället people så blev jag plötsligt jätteillamående och spydde i en påse som jag hade tagit med mig!?! Det är inte direkt så att jag springer runt med en påse när jag ska till krogen så trots min form så var det tydligen några hjärnceller som fungerade.

Tjejerna gick av på Stora torget. Jag åkte vidare hem. (Fattar inte hur jag tog mig upp från mina trappor men det måste ha varit en otroligt rolig syn). Ska jag vara ärlig så förstod jag inte vad som hände!? Jag drack inte så värst mycket. (så säger alla tänker ni). Jag tror att problemet var att jag hade dämpat en huvudvärk med värktabletter under hela dagen. Värktabletter och alkohol är en livsfalig kombination om man inte vill göra en effektiv bantningskur för jag har spytt konstant sedan 22.15 igår till kl. 13.00 idag.

Att ta mig upp till datorn nu var en jätteprestation och jag blir trött bara av att trycka ner tangenterna. Försökte duscha imorse för att ta mig till Gimo för att gratta pappa. Jag var helt snurrig och visste knappt vad som var upp och ner så jag fick sätta mig på golvet att duscha som en gammal tant. Försökte även få i mig två klyftor av en mandarin men de kom upp lika snabbt som allt annat maginnehåll. Nu har jag iaf fått i mig en kiwi och falurågruts macka.

Trots att jag låg hemma och var total däckad, så lyckas jag ändå få information om att exet åkte hem med en brud. Jag förstår inte jag lyckas alltid få reda på när han träffar tjejer. En kompis kompis såg honom fika med en tjej. En information som givetvis kom fram till mig. Jossan såg honom på stan med en späta med höga klackar. Som jag givetvis fick reda på också. Som ni märker är jag inte alls bitter. =) Haha! Jag känner bara att Uppsala börjar bli för litet när information om sitt ex. tjejer är lika tillgängligt som att man läser det på UNT.se. Informationen bara ploppar upp utan att jag egentliga har behov att veta det. Har jag en lapp i pannan där det står "jag är jätteintresserad av att veta allt om Stefans och hans tjejer"? Samtidigt är det skönt att veta så man är beredd på det om man möter honom med en tjej.  Och så är det bra att få veta det från sina närmaste vänner för dem vet hur dem ska säga.

Jag vill bara försvara gårdagens händelse med att jag faktiskt har feber. Så ev. hade jag det redan igår och därav huvudvärken. Men så onödigt att inte lyssna på sin kropp. Känns ju dock lite drygt att man är bakis på 4 glas vin och inte ens fick gå ut. Dessutom missar jag ju även smörgåstårtan ute i Gimo och det värsta jag missar ett tillfälle att se min brorsdotter Hilma. För henne är det nästan svårare att få träffa en vår egen kung.

Den här bloggen ska jag ha som avskräckningsexempel nästa gång jag får för mig att dricka. För det känns som jag sagt det förut men jag ska aldrig mer dricka.

//Goldfish