Sitter och kollar på dokumentären om Astrid Lindgren. Det väcker barndomsminnen. Jag har inte förstått vilken barnslig men stor människa som finns bakom dessa sagor.

När jag var liten så gick en serie med Astrids mindre kända sagor. Mamma spelade in dem åt mig. Och hur jag har kollat på dessa filmer. Dem har nötts varje gång jag har varit sjuk. I alla fimer finns någon speciell värme och trygghet som gör en friskare. Skulle legat hemma och kollat på Astrid Lindgren filmer i helgen istället för att kombinera vin med alvedon. Ett mycket bättre recept till friskhet.

Jag minns speciellt två killar som Astrid skrev om. De föddes samtidigt och mammorna tävlade om vem av sönerna som var bäst. Vem som började gå först. Fick tänder först mm. Det hela slutade med att även killarna började tävla. De käka maskar, hoppa från broar och ladugårdstak (den tidens motsvarighet till Jackass ). Jag var så fascinerad av dessa killar och det hela slutade med att killarna skadades och dem lärde sig att det viktiga var att må bra och vara frisk. Tänk vilken uppfostrande funktion hennes filmer har. Hon måste vara den mamma i sverige som uppfostrat flest barn. Samtidigt så sprider Astrid Lindgrens sagor ett budskap om att vikten av att som barn själv få prova sin vingar och våga. Jag tror min fascination för de tävlingsinriktade pojkarna någonstans haft en betydelse för mitt elitsatsande inom idrotten. För trots att killarna skadades så hade de ju kul när dem tävlade. Jag ville också uppnå den glädjen killarna kände när de hela tiden överträffade sin egen förmåga. Mitt slut blev dock inte när jag hamnade på sjukhus utan när jag mötte Marta och förstod att det blir nog svårt för mig att bli bättre än henne?!?

Likaså är så är det nog många barn som har provat att hoppa från ett tak med ett paraply liksom Madicken. Vilket socialtjänsten inte skulle se som god uppfostran. Det har jag iaf lärt mig efter snart 3,5 år på socionomlinjen. Men när man sen har hoppat från lekstugans tak så har man lärt sig att det nog inte var en sån himla bra idé. Och förstår att vilken tur att jag inte valde att hoppa från musikens hus i Uppsala. Man måste få göra misstag för att lära sig. Jag lärde mig exempelvis den hårda vägen att pulka inte var något för mig. En gång åkte jag ner i ett vattendrag och höll på att drunkna en annan gång körde jag in i skogen och bröt ett ben och fick hjärnskakning. Sen dess har jag hållt mig till stjärtlappar!

Jag ser mig själv som Lisa i barnabullerbyn. Som ska vara lite korrekt och fin som dem äldre tjerna och duktig utåt men under ytan så finns det en liten busfia som hänger med sina brorsor och kompisar på galna upptåg och inte är rädd för att säga vad hon tycker. Skulle det inte vara roligt att göra en tonårsversion av barna i bullerbyn. Då tror jag faktiskt Lisa skulle vara lite som mig under gymnasiet som ska försöka vara så duktig i skolan och prestera inom idrotten men samtidigt inte rädd för att använda falskt leg på krogen och ta alkohol från brorsan och vara lite allmänt tonårsbusig.

Vill bara påminna er om Astrids viktigaste budskap man kommer inte till Gud man kommer till Nangijala och får träffa Skorpan. Vilket barn kan vara rädd för döden då? Inte jag iaf bara mina nära och kära också hamnar där. Men än vill jag leva livet som en äldre version av Lisa i barna i bullerbyn.

//Goldfish

Nu har jag gjort bort mig igen. Manne en gammal klasskamrat skrev här på bloggen en lite diskret kommentar om att hon skulle bli mamma. Ni som känner mig vet att jag tycker att det är jättemysigt mad barn och blir jätteglad (dock ev. lite sotis) när jag hör om personer som ska få barn. Givetvis så slår jag därför på stora trumman när jag hör något sånt och går givetvis in på facebook på för att gratulera henne. Och varför använda den lilla diskreta personliga messagefunktionen. Nej, nej att skaffa barn är en världslig sak och hela världen ska givetvis få se min storhet att gratta henne fast jag är en bitter singel. =) Wallen är därför det rätta stället att gratulera.  Facebook är dessutom ett forum som har lite fler läsare än mina lilla blogg och dessutom ca. 100% fler av Mannes bekanta. Så för Mannes anhöriga som nu inte visste om det kan vi ju konstatera vet det nu. Guldfisken har lyckats igen! Jag hoppas bara jag inte ställt till med några släktfejder eller dylikt.

Apropå bebisar så ramade jag som stolt faster in ett kort på lilla Hilma idag på jobbet. Visst är det fascinerande det där med bebisar. Man försöker alltid hitta likheter med sig själv. Och när bebisens båda sidor av släkten möts så föregås alltid livliga diskussioner om vems näsa mun och hårfäste den lilla krabaten har. Det verkar ungefär vara lika stort som att vinna på lotto som att hitta en liknelse med sig själv hos bebisen. Förstår ni vilken dubbelmoral detta är? Man har ju alltid massa komplex för sin kropp och man sitter alltid och hittar fel hos sig själv samtidigt som man inte önskar något hellre än att finna delar hos sig själv hos bebisen. Kan någon förklara detta för mig?

Sen är det en annan sak jag undrar över som slog mig idag när jag åkte hem från jobbet. Har Falun och Uppsala en outtalad tävlan om vilken stad som ska ha flest rondeller? Någon på vägverket verkar tycka det är lika kul att planera en ny rondell som jag tycker det är att sitta framför datorn. För rondellarna i Uppsala blir bara fler och fler. Snart är de tom fler än Uppsalas alla cyklister. Börjar bli orolig för alla som har körkort verkar ha olika kunskap om hur man ska köra i en rondell. Säg inte att jag inte försökt varna er när man 2009 sitter och summerar antalet olyckor i staden och märkt att olyckorna har ökat.

//Goldfish

Se en stor (muskulös), argsint person med basröst framför er gärna med tatuering och rakad skalle. En person som inte skulle dra sig för att använda våld för att dra in pengar. Den bilden har jag av en inkassoperson. En person som drar in skulder som folk inte har betalat. Idag var jag den personen. Tänk er skillnaden en liten tjej på 164 centimeter lång som får kämpa med proteinrikkost för att få musklerna att vidga sig ens 1 mm.

Jag bestämde mig för att inte besöka kunderna som inte betalat sina räkningar utan jag ringde dem istället. Motivet till det var min storlek i kombination med mina kläder. Tror inte en svart vinterkavaj skulle uppfattas lika skräckinjagande som en stor kille med bombarjacka. Jag harklade mig och övade på att låta beslutsam. Jag lyckades inte så jag bestämde mig för att köra på dåligt samvete taktiken. Jag lade på mesigaste röst och sa att jag ringde från Mälby Glas AB ett litet familjeföretag och att jag dubbelkäckat men att jag trots att de uppgett att dem betalat ännu inte har gjort det. En av kunderna skyllde på banken och sa att pengarna skulle komma in denna vecka. Vi får se i slutet av veckan om min taktik lyckades. Annars har jag en plan B. Mitt kusinbarn.

På landet så beger man sig inte alltid till stan och köper sitt kött på ICA kvantum utan ibland köper man en hel styckad gris från en bekant bonde. Det kan låta som stenåldern men det är sant. Man får hem en gris styckad i kotletter och grisfötter m.m Mitt kusinbarn Felix gillade väl inte riktigt sin granne eller ville väl kanske bara busa. Han tog dem här grisfötterna och placerade i sin grannes postlåda. Den här grannen blev inte så glad när hon förväntade sig julkort i lådan och istället fick upp en grisfot. Hahaa! Jag tyckte det var ganska roligt! Det kunde ju ha varit värre. Det kunde ja ha varit huvudet. Men som äldre släkting fick man ju lov att föregå med gott exempel och hålla inne med skrattet när hans mamma berättade om besöket av den argsinte grannen. Men nu vet jag vilken kunskap Felix besitter och den kommer jag definitivt ta användning av om dessa kunder inte betalar nu. Nej! Absolut så kommer jag inte att göra det men jag förstår inte hur personer kan köpa grejer som de tydligen inte har råd att betala.

Om någon av kunderna skulle bli förbannade på mig så har vi en bodyguard här i Mälby. Janne en av våra anställda en bondpojk som väger lätt över 100 pannor. Stark som en häst. Skulle han sätta sig på mig så skulle jag bli platt som en pannkaka. Så länge jag betalar ut hans lön kan han nog bli användbar. Så var inte dum mot mig! Dessutom drar han sig inte för att vara pinsam idag när jag satt vid datorn så kom han förbi.

”Har du sett GSAB-pärmen tänkte kolla efter en list, samtidigt som jag går på toa. Det är ju smart att kunna göra två saker samtidigt”.

Varför inte lika gärna säga att du ska gå och baja tänkte jag. Men eftersom det är min familjs företag så ville jag inte vara kaxig när han bara försökte vara effektiv. Som sagt på ett grabbföretag finns det inte utrymme som tjej och vara fin i kanten.

//Goldfish