Är helt färdig såg dokumentären om Victoria 9 år med hjärtfel. Inledningsvis så sa hon att hon såg fram emot att orka cykla själv till butiken för att köpa godis. Då kände jag mig så j-a dum att man sitter här i lägenheten och äter godis som man själv gått och handlat och sitter och bloggar om miniproblem.

Msn:a i reklampauserna med Mona och vi dividerade om att man verkligen ska uppskatta livet och sluta gnälla. Efter vi hade pratat några minuter efter programmet skulle Mona logga ut. Då hon lite ironiskt sa:

"Okej nu ska jag gå och lägga mig och be för att Mr Right Guy hittar mig en vacker dag".

Jag avslutade med:
"Okej be en bön för mig med".

I samma sekund som jag sände iväg det så kom jag på mig själv. Även fast denna konversation var berikad med en hel del ironi så slog det mig att det tog ungefär en reklampaus efter programmet så var man tillbaka i tycka synd om mig tänket. Jag får fanimej skärpa mig och vara glad att jag ens har ett fungerande hjärta. Sen att jag inte har ett hjärta där det finns någon Mr right guy för tillfället är struntsak.

//Goldfish

Mona och jag fortsätter att nöta ut våra löparskor i takt med att dagarna blir färre fram till nyår. Snart har vi kondition att springa dit.

Vi har frysit här idag och då har det varit runt 0-strecket. När jag kollade på temperaturen uppåt Piteå så var det enligt aftonbladet runt 7 minus. Detta fick Mona och mig att bli lite stressade. Det kan ju uppfattas lite osocialt att stå inne och kolla på fyrverkerierna. (Om vi inte redan har däckat då vill säga).

Under en av våra löprundor sa Mona:

"Alltså, jag ser inte mig stå och skåla och kyssa någon kille på tolvslaget och vara gulli gull utan jag ser.."

"Ja, ja..."

 fyllde jag i. Jag visste liksom vad hon skulle säga. Vi båda började hoppa som galna med armarna uppstreckta och skrek Gott nytt år och tjoade och tjimma! Jag undrar om Piteå är redo för oss? Uppsalaborna som gick i närheten var det definitivt inte. Så det är bra att vi flyr staden.

Vi börjar iaf göra oss redo för ett Piteå med minusgrader. Vi har ju tidigare börjat sticka mössor. Vilka kommer komma väl till pass på tolvslaget i Piteå. Mona är klar med sin. Det är den hon bär här på bilden. Detta är även bra i tanke på att omy gänget som håller festen håller på att ragga äldre personer till festen. Då kan jag och Mona underhålla dem med att diskutera räta och aviga maskor. Och så kan Mona lära tanterna hur man gör det där dekorativa hålet i mössan.

Jag håller på med min mössa, men har ett helt annat garn än Mona. Garnet är stenhårt. Mitt hantverk blir snarare en hjälm än en mössa. Johanna tyckte jag kunde använda den när jag cykla eftersom jag har en tendens att cykla omkull. Tror den även kan fylla en funktion i Piteå efter några vinglas. Dessutom har jag ju under fester en förmåga att få bollar i huvudet. Och som ni vet så räknas ju även dem. Så då kan det vara bra med en hjälm!

En mössa i Piteå i slutet av december kan fylla fler funktioner än att värma huvud och öron. Förutom att det kan bli ett ämne att samtala om så kan den fylla dessa funktioner:

* Kan vid en ev. bad hairday dölja problemet. (Frågan är bara om den matchar till min nyårsklänning. Hmm! Kanske får sticka en till).

*När vi har skämt ut oss som vi kan garantera så kan vi bara dra ner mössan och fortsätta festa istället för att bege oss till hotellrummet. (Dessutom är vi ju lite orutinerade stickaorskor vilket har gjort att vi tappar maskor som gör vissa hål i mössan som vi kan se och andas igenom).

* Om vi blir trötta på den norrländska dialekten så kan vi gömma ett par öronproppar under mössan.

Som sagt Mona har genomfört ytterligare en förberedelse och jag är på god väg.

//Goldfish