Idag har det verkligen bara varit en dag i mängden. Inget utmärkande alls har hänt. Utan istället har jag fått tillfälle att fundera över sådana här oviktiga saker.

Exempelvis som att jag måste köpa en ny sopkorg. När jag flyttade från mitt lilla råtthåll i maj så tog jag med min lilla sopkorg. Jag fick inte plats med en större där. Men nu har jag plats för det men av ren lathet så har jag inte köpt någon. Vilket innebär att sophusdörren öppnar sig automatiskt när jag går förbi, för jag är där så ofta.

Har jag druckit upp ett mjölkpaket och ska slänga det så är sopkorgen full. Jag är en person som följer datumen på förbrukningsvaror slaviskt mer än Sveriges rikes lag. Har jag en oöppnad förpackning med dagens utgångsdatum så åker den i soporna. Det innebär att det blir en hel del sopor. Och eftersom jag har närmare till Lännakatten än till sophuset så blir sopkorgen alltid överfull och det rinner luktande matrester i kärlet. Så idag tex. fick jag diska ur den igen. Är så trött på det!

När jag kollade igenom posten idag så blev jag så glad. Ett känt trosskyddsföretag hade skickat ut en kupong så man fick ett paket gratis. (Haha! tänkte ni på hur jag formulerade mig som en radiopratare som inte får göra smygreklam). Det är ungefär detsamma som någon skulle skicka närmare 30 kronor till mig. Det är eg. helt sjukt att vi tjejer ska behöva betala för trosskydd och tamponger. Och nu när det är så så borde vi åtminstone få mer studiebidrag än killar eller nåt. Det är inte direkt så det är frivilligt att ha mens.

En annan sak som fladdrade igenom min guldfiskhjärna idag är smeknamn. Jag messade Julius och gratulerade till hans två mål igår. Kan det vara Boork effekten? (Shit han är back och som han producerar mål så ligger han väl klart i topp på målgörarlistan i Almtuna). Iaf så skrev han "Hej Mia" när han svarade. Jag var tvungen att tänka både en eller två gånger innan jag kopplade att det var till mig, för jag tror iaf att det var det. Jag har aldrig blivit kallad Mia då jag hade en äldre kusin Marie som kallades Mia. Dessutom hade vi tre Marior på Lekis (Gimoborna är inte så fantasifulla när de döper barn). Eftersom jag var äldst av dem så var det jag som inte fick något smeknamn. Under skoltiden kallades jag sen Marre. Min bror kallades Ture och i allmänhet bland Gimofolket så blev jag därmed Lill Ture. Sedan har jag ju som tidigare nämnts fått smeknamnen Goldfish och Doris. Så nu kan jag alltså lägga ytterligare ett namn på smeknamslistan. Kärt namn har många namn eller vad brukar man säga?

//Goldfish

Igår stängde jag av datorn lagom till Zlatans sista mål i matchen Inter - CSKA Moskva. Det var som Zlatan kände på sig att jag precis satt mig framför TV.n för preis då gjorde han drömmålet. Vilket j-a mål! Zlatan du får vara hur dryg och jävlig som helst i intervjuer bara du göra sådana mål.

Observera svordomen i förra meningen, jag har kommit på att jag svär så mycket imorse råkade jag göra det inför mammas dagbarn. Då de glatt informerade; "Maria, nu svärde du nu får du komma ner till djävulen".

(Jag vet att det heter svor men det vet inte barn på tre år). Jag svarade:

"Åh vad roligt då kan jag och djävulen spela TV-spel".

Då tyckte dem inte det var lika roligt längre. Så skönt när man kan vinna diskussioner över småbarn! Yes!

Ska bli spännande att se hur Zlatan sköter tacktalet på fotbollsgalan om han belönas med guldbollen. Eller förresten den största överraskningen är väl om Zlatan ens kommer dyka upp.

Mamma undrade om Glenn Hysén att druckit igår när han kommenterade matchen han svamlade väl mer än vanligt. Och briljerade med kommentarer om självklarheter. Jag skulle lätt kunna vara standin för den karln.

//Goldfish

Jag har tränat fotboll idag. Med Gimo. Det var min första fotbollsträning på inomhusgolv på jag vet inte hur många år! Träningen började 19.00 19.04 kollade jag på klockan och började fundera över första vattenpausen. Inomhusfotboll är intensivt. Kan även meddela att jag nötte den berömda stoppfinten idag. Shit vad jag snubblade på bollen. Roligare än löpbandet på Friskis var det definitivt. Det tråkiga var att vi inte hade några målvakter så vi fick turas om att stå. Sist jag gjorde det i Gimo sporthall då bröt jag handleden. Idag klarade jag mig med ett blått pekfinger, men det kan jag leva med!

Det går inte en dag utan att jag lever upp till mitt smeknamn. När jag parkerade bilen hos mina föräldrar så märkte jag att jag glömt skorna. Så det var bara och vända. (Grannarna här i Gimo är vana att vi gör så i min familj. Parkerar och sedan åker iväg direkt. Vi är så glömska. Vi brukar kalla det parkeringsfinten. Då lurar man iväg alla grannungar som vill sälja jultidningar).

Ringde sen mina kära vänner Johanna och Mona som satt hemma och hade syjunta. Johanna konstaterade att hon redan hade blivit fast i det omtalade stickningsträsket. Hon undrade om jag hade hört talas om någon motsvarighet till anonyma alkoholister för stickmissbrukare. Där hon kunde få säga:

"Hej, jag heter Johanna jag är stickoman. Och jag har nu inte stickat på hela två timmar".

Jag har sovit så dåligt några nätter nu och har äntligen kommit på varför! Jag grämer mig för att jag inte var ut i Östhammar i helgen. Varför undrar ni? Ja då kan ni få fortsätta undra!?!

//Goldfish

Hanna är tillsammans med Jens som är bästa kompis med mitt ex. Förhållandet med Stefan tog slut men Hanna och jag fortsatte att umgås. I början när jag var bitter så hände det nog att jag sa att Hanna var väl en av få saker som var bra som jag fick ut av vårt förhållande. Då var jag ledsen och sårad. Men jag står fortfarande för att Hanna är något bra men kanske inte det enda bra.

Jag och Hanna har länge försökte planera in ett gemensamt träningspass på Friskis men inte lyckats. Jag kritiserade i en tidigare blogg Hanna när hon använde middag hos svärmor som en ursäkt att slippa träna. Och i söndags så skulle hon på Money brother och det var väl en mer godtagbar ursäkt. Så vi bestämde istället att vi skulle gå och äta på Unico. (Jag trodde aldrig jag hade varit där men det hade jag visst - guldfiskminnet). Jag tror det var bra att vi inte tränade tillsammans. Hanna är en söt, nätt gammal gympatjej som rör sig så lätt liksom trippar på tårna. Skulle nog bli en ganska rolig syn om jag skulle gå bredvid henne stapplande med mina stora fotbollslår och trampar i med hela fötterna för att stå stadigt liksom beredd på en tackling.

Alltid lika roligt att träffa Hanna. Vi kom på att vi har massa gemensamma bekanta som vi inte har någon aning om. Uppsala är för litet. Ja och Uppsala är verkligen för litet för vem placeras i ett bord alldeles bredvid mig jo givetvis en gammal lagkamrat till min bror som dessutom är kompis med några Siriuskillar och min gamla tränare. Så jag fick koncentrera mig för att inte lämna ut någon sekretessbelagd information som dessa skvallerkillar skulle älta vid nästa partaj. Jag tror jag lyckades.

//Goldfish

Som sagt jag har varit en filmstjärna, det var typ 8 år sedan eller något sånt. Igår blev jag återigen det, genom det härliga forumet - facebook. En av mina fd lagkamrater hade gjort i ordning en grupp för oss som spelat i FILM SK. Det var en härlig tid. Det var en tid då jag inte bara var filmstjärna utan även benämndes som jättelöfte och fotbollstalang i Arbetarbladet och Östhammars nyheter. Nu kan man ju säga att den tiden är passé.

Det jag minns från de 1,5 år som jag spelade där var inte det fotbollsmässiga utan så j-a kul vi hade tillsammans. Jag, Lisa och Emma pendlade från Gimo till FILM. Jag minns hur vi satt och fulade oss och sjöng till Ronny Ragge och Nationalteatern på hemvägen. En gång fick jag och Lisa också för oss att cykla fram och tillbaka till träningen. Den träningen kan ju knappast gått till historien som vår bästa. 2 mil i ryggen innan passet och sedan 2 mil hem också. Vilka idioter vi va!

Det var även med det Filmgänget som jag hade min första fylla. (Förstår inte hur mamma kunde låta mig gå på dem där lagfesterna jag var ju bara barnet och Systrarna Karlsson och dem andra tjejerna i laget fyllde mig som att det var mjölk jag drack). Jag lärde mig snapsvisor när mina klasskamrater fortfarande övade på den blomstertid nu kommer och Ida Sommarvisa till skolavslutningarna.

Vi hade två tränare som hette Bosse och Bosse. De var som bananerna i pyjamas och vi kallade dem B1 och B2. Den ena "Bossen" hade en son som köpte en grodor som han döpte efter spelarna i laget. Min groda fick heta Ture. (Har funderat över det här sen dess. Ska man vara stolt över detta? Eller är det förnedrande att få en groda döpt efter sig?)

Jag har fortfarande ett minne från den här tiden. Jag har ett litet ärr bak på svanskotan. Man kan ju tro att jag ev. fick det under en fotbollsmatch men givetvis så fick jag det under en av våra fester. Jag ramlade i ett dike under Eldfesten och slog hål på byxorna och skar upp mig bak på svanskotan. (Ja jag var en sådan där fjortis fyllis då som man skäms och blundar för under sista april här i Uppsala).

Jag och Lisa pratade löst om att styra upp en reunion. Det svåra blir ju att hitta en barnvakt halva laget verkar ju ha skaffat barn. Men, men det ordnar sig.

Nu ska jag leta reda på min gamla FSK mössa för att hedra mitt medlemsskap i "Vi som har spelat i FILM SK".

//Goldfish

Mona och jag hade ju inte setts på hela 12 timmar när Mona föreslog att vi skulle fylla denna tomma kväll med att hänga med varandra. Först föreslog Mona att hon skulle gå till mig. Men vi dealade och kom fram till att vi skulle mötas upp. Det blev en fika på Café Linné. Det var skönt för jag behövde ut och rasta min hjärna lite efter en hel dag av transkribering.

Gick vägen över station. Det är en utmaning för det ser olika ut varje gång numera. Man vet aldrig vilken väg som är öppen. Det krävs lite tankeverksamhet och problemlösning speciellt i mörkret.

När jag gick förbi tågstationen så informerade de att 20.08 tåget till Sthlm var inställt pga av olycka. Jag uppdaterade mig mer på UNT.se och läste att det var något pucko som försökt hoppa på tåget i farten. Vilket gjort att tåget hade stoppat i höjd med Strandbodkilen (där jag bor).

Är det någon som vet om Jackass gänget är i stan? Eller vem fan har så bråttom att den hoppar på tåget i farten? Jag tror att läkarna bedömer ett sådant agerande som ett tecken på stress. Och i riskzonen för utbrändhet, men jag vet inte? Som tur är så hade denna person klarat sig utan skador. Men ryktet säger att personen ska få tatuera in ett stort L (Looser tecken) i pannan. Så att alla ska se vem det är som riskerar sitt liv på detta vis.

Dessutom orsakade denna person förseningar på sträckan Stockholm - Uppsala hela kvällen. Tänk vad många personer det fick konsekvenser för. Jag hoppas verkligen SJ ledningen reagerar och stänger av denna person från att åka tåg för resten av hans/hennes liv. Annars så lovar jag att denna person får för sig att göra samma sak just den dag då min uppsats ska opponeras och jag måste ta mig till Sthlm.

Jag lovar att det imorgon visar sig att denna person säkerligen var någon man känner om inte nära så kanske det är en facebook vän. Om det var det så lovar jag att jag ska köpa ett pendlarkort på Swebus till denna person. Då har jag gjort årets goda gärning. Och isf så skulle jag nog bli så populär att jag skulle bli toppkandidat för Uppsala Lucia 2007. Men det är nog för sent att anmäla sig men vafan gör det, varför begränsa sig till att sprida glädje och ljus till den 13 december. Det kan jag göra 365 dagar om året istället.

//Goldfish

Min mamma har samlat allting som har skrivits om mig och min bror i media. (Dvs hon har ju inte direkt behövt gå ner i arbetstid för att hinna klippa ur tidningsartiklar ur tidningen).

Däremot så undrar jag om typ Peter Forsbergs mamma gjort detsamma? Hon måste ju isf vara försäljarna som säljer tidningsurklippsböcker främsta kund. Jag bloggade för ett tag sedan om Foppas comeback och frågade lite ironiskt för vilken gång i ordningen. I tanke på det som står i tdningarna nu så känns det lite som att min ironi var befogad. Hur många gånger har karln inte anslutit till landslaget och varit tvungen att lämna truppen? Jo så många gånger att majoriteten av dem artiklar som Mamma Foppa samlat i boken om Peter har rubriken: "Foppas karriär är över?".

Den grabben verkar vara rädd för att bli hockeypensionär. Men Foppa mellan dig och mig så kan jag säga att jag också tyckte att det var lite läskigt att lämna ishockeyn. Jag slutade nämligen med hockey vid 9 års ålder efter en intensiv karriär. (Då fick jag inte längre duscha med killarna så jag lessnade).

Men om det känns lättare att sluta så är du jätte välkommen att ansluta till Monas och min idrottspensiönärs förening. För dig så kan det väl räcka med ett par Fobba skor i medlemsavgift. Vi sysslar med alla möjliga aktiviteter så långt ifrån idrottsarenor som möjligt. Mestadels så ligger träffarna på lördagkvällar på Birger Jarl. Årsmötena brukar vi lägga utomlands en vecka eller två om somrarna. Och vi är inte främmande för en tur till USA detta år. Det sägs att du har en del bekanta där.  

Känner att det snart kommer bli ett sådant tryck på vår idrottpensionärsförening så vi ev. måste anställa en kanslist som kan hålla koll på det administrativa. Någon som är sugen på tjänsten så hör av er.

//Goldfish

Finns en risk att jag kommer få en LPT på mig (lagen om psykisk tvångsvård) efter morgonens agerande. 06.15 ringde min väckarklocka. 06.40 cykla jag iväg i mörkret iklädd regnjacka för det regnade. 06.55 stod jag studsande på Friskis gymmet redo för löpbandet tillsammans med Mona. Det är bara idioter som gör sådant frivilligt. Kände mig så duktig när jag cyklade till gymmet mötte en del bilar som var på väg till jobbet men knappt någon cyklist alls. Var så stolt över att jag tagit mig upp så tidigt och så entrar man Friskis och det är som att öppna portarna till en tomteverkstad. Där alla nissarna är i full gång på maskinerna. Vilken disciplin friskis motionärerna har! Där var full aktivitet. Jag var nog den enda som hade känslan av att jag sprang i sömnen. På en gång sjönk min stolthet över att ha knatat upp så tidigt. Jag och Mona var inte dem enda som varit så duktiga.

Men Mona vår prestation blev ju inte sämre för att så många andra var där! Heja Mona! Fy fan vad vi är bra!

//Goldfish