Åkte hem till mamma och pappa så här på söndagkvällen för att ha närmare till jobbet imorgon och för att min mage skrek efter mammas kylskåp som annars varje helg brukar föda mig.

Känslan av att snart ha en akademiker examen börjar mer och mer planteras in hos mig. Det känns så himla märkligt. Ingen i min släkt har en högskoleexamen. Pappa och jag pratade om en gammal kompis och han frågade vad hon gjorde nu, då jag svarade att hon läser till lärare.

"Men oj vad alla läser och läser, ska det verkligen vara bra det?"

Så konstigt att jag valt att studera vidare för det är verkligen det jag är uppväxt med att man inte är i behov av en högskoleexamen utan att man klarar sig ändå.

Jag frågade pappa en gång när han jobbat en helg för att han hade så mycket.

"Oj vad länge du var borta. Har du jobbat så här länge?"

Då han svarade:

"Nej, nej jag satt någon timme på kontoret och fakturerade också".

Den dialogen är så klockren på hur olika man kan se på arbete. För pappa är arbete att jobba fysiskt med kroppen. Att sitta på kontor det är något annat det.

Trots detta så har jag alltid känt ett stöd i ryggen av att studera vidare och jag märker att han är stolt men det är på något märkligt vis inte legitimerat maccho att säga det. Idag iaf så hade jag skrivit ut dem delar i uppsatsen som jag har skrivit färdigt för att visa pappa. Då han direkt intar rollen som professor (dessutom med en släng av dyslexi) och kommenterar denna mening:

För att lyckas få ut målgruppen på arbetsmarknaden så anser jag att det är viktigt att se på arbetsmarknaden som dem beskriver den.

"Men du här har du nog skrivit fel. Du har skrivit dem det heter ju dom".

Jag kände att det inte direkt var läge och ta diskussionen om de och dem och subjekt och objekt. Utan jag tog istället uppsatsen från hans hand och delade några menande blickar med mamma.

Hmm! Det är nog tur att pappa är en grym hantverkare och försäljare för det är nog det han får hålla sig till. Hädanefter ska jag inte fråga honom om råd när det gäller uppsatsen.

//Goldfish

Hemma igen! Efter en utgång i Stockholm eller iaf ett försök till utgång i Stockholm. =)

Eftermiddagen spenderade vi med att se på Pretty Woman. Håll i er nu men jag har aldrig sett hela Pretty Woman. Jag har sett delar av den vilket är ganska märkligt. Det är typ självklart att en tjej på 23 år ska ha sett Pretty Woman minst en gång men gärna fler. Det är ungefär lika självklart som att jag får visa legitimation var jag en går... Systemet, krogen - överallt känns det som. Är väl bara en tidsfråga innan jag blir stoppad på stan och behöver visa legitimation för folk tycker jag är för liten för att gå på stan själv. Jag har så svårt att släppa att vi blev nekade att komma in på krogen igår. När Christina bara klev på. Så tändes ett hopp i mig och jag tänkte yes! Hoppet blev väldigt kortvarigt då vakten i samma andetag som han släppte in min två år yngre kompis frågade mig om leg. Den bergochdalbanan av känslor som föregick i min kropp då innebar att jag bara ville åka hem och hänga med tjejerna!

Fan jag måste jobba på att se äldre ut! Ska nog börja dra upp byxorna till armhålorna som alla äldre kvinnor har. I min umgängeskrets kallar vi det Cameltoe. För framstjärten ser exakt ut som en kamelfot då. Prova får ni se!  

Det har varit skönt att hänga hemma hos Christina idag. Söndagsdeppen har inte varit lika påtaglig då. Det blev den dock när man kolla på Pretty Woman. Varför kan ingen karl bli så nerkärad i mig!?! Men samtidigt så slog det mig att man kan möta mannen i sitt liv när man minst anar det. Vem vet på jobbet imorgon kanske? Det kanske dyker upp någon riktig pudding!

//Goldfish

Wow vilken j-a utekväll i Stockholm. Kvällen började så bra. Vi satt hemma hos Christina i Solna bara ett stenkast från Råsunda. Käkade pizza och drack vin. Kvällen rullade på och vid 23.30 åkte vi ner på stan. Problemet var bara att vi borde ha tagit tunnelbanan en aning tidigare eftersom ungeför hela Stockholm skulle gå ut och spendera sin lön som precis satts in på kontot.

Söder

Vi stannade först på söder och skulle gå in på ett ställe som heter Snaps. Den kön lämnade vi ganska snabbt då vi kände att den rörde sig för lite.

Stureplan

Vi begav oss till Stureplan för att göra ett försök bland alla Stekare. Vi slöt upp med Christinas polisstudenter kompisar. Vi gick och gick. Vi provade på två köer till men gav upp. Polisstudenterna hade lite svårt att bestämma sig vad vi skulle göra. Allvarligt så blir jag lite orolig för Sveriges framtid. Ska dessa personer styra upp rättsäkerheten i Sverige så kan det hinna bli kaos innan de agerar. Tänk om det kommer en tjuv och rånar en bank och de skulle börja diskutera ska vi göra så här eller så här. (som igår) Tjuven kommer ju hinna tömma banken.Vi som är lite mer ledargestalter gick in på nåt som hette teatergrillen där den första jag möter är Anders Timell. Vi vände igen då vi kände oss lite för okulturella. Då lämnade vi dem initiavlösa polisstudenterna och gick på egna upptåg.

Vi gick vidare till ett barhäng som hette Fridays. Då vakten frågade om jag hade mitt systers leg. Då jag informerade honom att jag inte hade någon syster. Där var det smockat så vi kom inte ens fram till baren, vi började misströsta och gick till McDonalds. Vi körde bakismaten först för att få ny energi. Där vi faktiskt kom in. Wow!

Efter det så försökte vi gå in på ett ställe som hette Amadeus. Christina född 86 kommer in utan problem. Mig frågar vakten givetvis om leg. Jag är lugn. Va fan 23 år klart man kommer in så jag börjar gå in. Då han stoppar mig för det är 26. Mona fick ockxå visa leg. Vi fick gå med motiveringen ni är för unga och er kompis ser mycket äldre ut än er. Hmm! Känns väl lite tungt när hon var 2 år yngre. Hur ung ser jag eg. ut? Det var droppen och vi tog tunnelbanan hem.

Hemgång

För en lantis som mig var det årets upplevelse att bara åka tunnelbana i Stockholm nattetid och nu har jag ju faktiskt varit på Stureplan. Inte på barrunda men dock en körunda.

Vi gick hem och tröståt choklad. Jag somnade som en stock. Mina korta ben hade ju faktiskt nästan gått en mil. Mitt i natten blev jag väckt av ett asflabb. Jag hade tydligen väckt mina kära kompisar med att jag pratade jiddisc i sömnen. Mona tänkte:

"Hmm, jag ska komma ihåg vad hon säger när hon vaknar imorgon. Men hmm vad fan säger hon. Hon pratar jiddish i 110 km/h."

Förmodligen drömde jag att jag var en alien.

Vi hade jättetrevlig vi i järntrean men det känns ju lite tungt att dra en vinare utan utgång.

Vi kanske borde ha åkt till det där stället Patricia på en gång som vi pratade om innan. Där hade denna incident utspelat sig.:

En stekare försökte gå före i kön genom att informera vakten om att han hade ett amercian visa kort limited edition. Då vakten sa:

"kul för dig men du är välkommen att ställa dig längst bak i kön som alla andra". Då den killen som stod bland de främsta i kön sa:

"Är det okej att jag går in. Jag har ett vanligt bankkort med ca. 300 spänn på kontot".

"Varsågod" sa vakten.

Fan! Sådana ställen ska man ju gynna.

//Goldfish