Åkte hem till mamma och pappa så här på söndagkvällen för att ha närmare till jobbet imorgon och för att min mage skrek efter mammas kylskåp som annars varje helg brukar föda mig.

Känslan av att snart ha en akademiker examen börjar mer och mer planteras in hos mig. Det känns så himla märkligt. Ingen i min släkt har en högskoleexamen. Pappa och jag pratade om en gammal kompis och han frågade vad hon gjorde nu, då jag svarade att hon läser till lärare.

"Men oj vad alla läser och läser, ska det verkligen vara bra det?"

Så konstigt att jag valt att studera vidare för det är verkligen det jag är uppväxt med att man inte är i behov av en högskoleexamen utan att man klarar sig ändå.

Jag frågade pappa en gång när han jobbat en helg för att han hade så mycket.

"Oj vad länge du var borta. Har du jobbat så här länge?"

Då han svarade:

"Nej, nej jag satt någon timme på kontoret och fakturerade också".

Den dialogen är så klockren på hur olika man kan se på arbete. För pappa är arbete att jobba fysiskt med kroppen. Att sitta på kontor det är något annat det.

Trots detta så har jag alltid känt ett stöd i ryggen av att studera vidare och jag märker att han är stolt men det är på något märkligt vis inte legitimerat maccho att säga det. Idag iaf så hade jag skrivit ut dem delar i uppsatsen som jag har skrivit färdigt för att visa pappa. Då han direkt intar rollen som professor (dessutom med en släng av dyslexi) och kommenterar denna mening:

För att lyckas få ut målgruppen på arbetsmarknaden så anser jag att det är viktigt att se på arbetsmarknaden som dem beskriver den.

"Men du här har du nog skrivit fel. Du har skrivit dem det heter ju dom".

Jag kände att det inte direkt var läge och ta diskussionen om de och dem och subjekt och objekt. Utan jag tog istället uppsatsen från hans hand och delade några menande blickar med mamma.

Hmm! Det är nog tur att pappa är en grym hantverkare och försäljare för det är nog det han får hålla sig till. Hädanefter ska jag inte fråga honom om råd när det gäller uppsatsen.

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...