Okej, som sagt militärmaten var ju ingen hit! Men som alla mästerkockar så hade jag förberett ett alternativ som stod färdigt i kylen och bara var till att värma. Jag och Mona käkade tacopaj! Och massa godis till Idol. En riktig mysfredag! 

Att kolla på Idol med Mona är en upplevelse. Mona en gammal Idolsökare och expert. Så att kolla på Idol med henne är som att kolla på fotboll med Arne Hegerfors eller (snarare som Glenn Hysén) expertutlåtanderna bara haglar.

Hon konsaterade att Andreas infört ett nytt rörelseschema på scenen som hon kallar Spiken. Det ska vi inte ta med till Stockholm imorgon eller Piteå på nyårsafton. Det är alldeles för avancerat att lära sig.

Dessutom ställde hon sig frågande om Daniels första låt Roxanne verkligen klassas till rocktemat. Men hon sa att han ev. trodde han sjöng Rock Anne!

Dessutom så irriterar vi oss på Marie som inte kan säga tack bara en gång. Har hon sagt det en gång så måste hon säga det minst två gånger till. Vilket gör att hon blir lite enformig att lyssna på. Hon är bättre när hon sjunger. Mona irriterade sig även på mig eftersom jag hela tiden sträckte mig framför henne för att ta godis. Hon frågade varför jag inte ställde skålen vid mig.

"Du har ju samma transportsträcka till godiset som mellan Piteå och Uppsala, dvs ungefär nio timmar".

 Men det är taktik på hög nivå av mig för då äter jag inte lika mycket.

En stund hade vi lite tråkigt och gick igenom vilka vi kunde ringa. Stefan sa en gång när vi var tillsammans att jag hade tunga ben när jag hade lagt de över honom. Mona tyckte därför att jag kunde ringa honom och fråga:

"Hörru Stefan hur tunga ben hade jag egentligen?"

Men jag undvek det. Vill nog helst inte veta. =)

Sempan är nu på väg till Brasilien med Johanna och Marta. Fick ett mejl på facebook av henne från Zurich. Mellanlandat i Schweiz är lite dragon nu. 

Hmm! I tanke på hennes tillfälliga skrivförmåga. Så  det ante det mig nästan att hon var på lyset.

Nu ska jag återgå till att bli social med Mona.

//Goldfish

Fuglesang åkte ut i rymden, Exet åker till Tchad och jag och Mona vi åker till Piteå. På nyårsafton dessutom. Vi har spelat fotboll mot Marta och vi har blivit dumpade men detta blir helt klart det tuffaste mission vi har utsatt oss själva för.

Man kan ju undra varför jag tar med mig en Marockan på en raodtrip norröver. Undra om det någonsin har gått en Marockan så långt norrut som i Piteå. Det finns många frågetecken som exempelvis om Monas tår kommer klara kylan? Men Mona säger själv att hon har bilat med familjen till Marocko när hon var liten. Måste nog kolla sanningsvärdet i detta påstående för jag orkar inte höra efter fem mil när vi har 75 mil kvar:

”Hur långt är det kvar?”

Men på vår förra Norrlandsturné (Vemdalen – 07) så visade Mona bra effektivitet på dansgolvet (lämnar den kommentaren för eget tolkande) vilket gör att jag kan stå ut med lite tjat i bilen.

Vi börjar få lite resfeber inför trippen och har nu påbörjat en föreberedelseperiod för att klara av resan. Vi har hört oss för lite och fått höra att det är långa avstånd i Piteå vilket innebär att befolkningen där har väldigt bra kondition. För att klara av att hålla jämna steg på dansgolvet så har vi därför börjar springa en hel del. (Mona nu sex dagar i rad medan jag sprungit fyra gånger).

Vi är också väldigt tveksamma om det levereras någon mat så högt upp i landet (speciellt vintertid). Vi har en förutfattad mening att det enda de äter däruppe är sådan här militärmat som man bara häller lite vatten i. Så alldeles nyss har vi genomfört förberedelse nummer 1 inför vårt nyårsfirande i Piteå. Att lära sig att äta militärmat. Maten luktade skit och smakade likadant.

Vi känner att vi iaf vill se rutinerad ut när vi serveras nyårsbuffén (för 325kr) ett grönt litet militärpaket med både förrätt  -leverpastej, huvudrätt- köttgryta och efterrätt - chokladkaka. Frågan är om det lilla stimorolpaketet som ligger med räcker för att fräscha upp andedräkten sen? För en sak är klar är man i Norrland så finns det ju bara en sak man måste göra..

… I Uppsala måste man se domkyrkan. Men.. det mest exotiska man kan göra i Norrland är väl att hångla med en norrlänning. Hmm undra hur vi ska förbereda oss för det?

Mona ville ha för mycket betalt för att ställa upp på en bild så det blev en bild på enbart maten. Tyvärr!

//Goldfish

Sista dagen på veckan och jag känner att jag måste lägga in en liten slutspurt på denna veckas arbete med uppsatsen.

Mona har bestämt sig för att följa med mig till Piteå på nyår. Jag är så glad!! De senaste två åren då jag har stått utan pojkvän så är det hon som har stått med mig på tolvslaget. Så varför bryta ett vinnande koncept? Jag vet ju att hon klarar av uppgiften. Så hon får jobbet detta år med!

Blev en hel del msn igår kväll när jag kom hem. Jag funderar eg. vad mina föräldrar sysselsatte sig med på kvällarna när de var 23. Jajustja! De hade ju barn då som de tog hand om.

På msn kan man ju använda sådana här kotkommandon så när man skriver ngt så ploppar det upp en talande bild istället. Så fort någon använder en sådan så lägger jag lite naivt till den. Vilket resulterar i att jag knappt kan skriva utan att det ovetandes ploppar upp en bild. Bland annat så har jag lagt in ett snurrande blickande frågetecken på just ?. Och det händer ju att man ställer en fråga så den dyker upp titt som tätt. Så jag har ju ett antal gånger fått frågan om jag har en förkärlek till blinkande frågetecken. Hoppas bara jag inte aktualiserat något epilepsianfall med dessa.

Dessutom har jag lagt till en springande snopp (fråga mig inte varför). Den dyker upp så fort jag skriver rund. Så i somras när jag fick frågan vad jag gjort i helgen så var det ofta jag skickade iväg.

Jag har varit i Öreg*springande snopp*.

Det var ganska jobbigt att förklara det när det blev fel.

Dessutom känns det ganska fjortis när jag ska säga nu ska jag gå och sova. För då dyker det upp en liten blå boll som ligger och sover.

Men, men nu måste jag plugga.

//Goldfish