Äntligen är det snart slut på den här söndagen. Som sagt jag hatar söndagar. Det är den dagen som man gör en sammanfattning av veckan och varje helg kommer fram till åh vad jag vill ha en pojkvän. Men! Jag hitta ingen denna vecka heller. Måndagen blir snarare ett nytt avstamp där man tar nya tag i jakten på mannen i sitt liv.

Mona och jag tog en av våra traditionella löpturer då vi pratar om allt mellan himmel och jord ikväll. Jag är så glad att jag har mina singelkompisar. Skulle jag inte ha dem så skulle jag nog ta första bästa kille är jag rädd. (Eller snarare behöva gå till en psykolog). Men nu har jag mina singelkompisar som gör att jag inte har någon brådska att lämna dem. Jag nämner inga vid namn. Ni vet själva vilka ni är!

Nu har vi iaf kommit fram till att vi måste klippa av navelsträngen till vårt stamhak BJ. Igår tyckte vi det var tråkigt och jobbigt där. Inte bara för att vi inte kunde ta stället i besittning som att vi ägde det som vi brukar med ett antal glas vin i strupen och att man igår blev stämplad på fötterna istället för att stämpla andra.  Utan det jobbigaste var att vi inte träffade så många vi kände där. Och det är så varje gång vi är där så känner vi så många och det är enbart dem vi pratar med. Och hur ska man kunna hitta "the right guy" bland sina bekanta? Så nu har vi lite löst bestämt att vi ska bege oss till Stockhom nästa helg för att prova vår singellycka där. Killarna där verkar iaf angelägna tyvärr på fel sätt. Cia blogga om hennes Stockholms krogbesök . Här kommer ett citat från en kille och hennes tankar om det:

“Är du en sådan tjej som man får se men inte röra?”
Och på det svara man? ” Nej jag är en tjej som du får ta hur mycket du vill på men inte titta på”. Herregud.

Hahaa! Det tyckte jag var ganska komiskt. Och jag tror faktiskt han försökte med en komplimang men misslyckades.

Samtidigt är jag mycket skeptisk till att hitta han med stort H på krogen. Men.. just nu när jag skriver C-uppsats så är det lite svårt att hitta honom någon annanstans. Ska jag hitta honom bland mina utskrifter när jag vänder blad. Eller kommer han helt plötsligt bara stå i skafferiet när jag går och tar mig en plugg cookies. Svårt att tänka mig det?!

Pratade med Kristin på skypen. Då hon frågade allas standardfråga till mig: "Hur går det med kärleken?"

 Då jag svarade att jag kommit fram att jag har väldigt svårt att bli kär.

"Oj! Har du redan kommit fram till det. Grattis! Det hade jag kunnat tala om för dig för fyra år sedan. Du har haft fyra förhållanden i ditt liv. Först var du tillsammans med Mats, sen blev du tillsammans med Stefan och sen blev du tillsammans med Mats igen och sen blev du tillsammans med Stefan".  

Hmm! Det fick mig att tänka. Shit jag har nog inte bara svårt att bli kär. Jag är nog dessutom ganska förutsägbar.

( I tanke på min förhållande historia så väcker nog detta tankar hos många. Vad Mats gör nu för tiden.. han bor i Uppsala men är sambo med en tjej).

//Goldfish

Man kan ju göra roligare saker för 100 kronor än att gå ut nyktert kan jag konstatera efter gårdagens experiment. Vi kom väl ut runt 23.30 Vid den tidpunkten var det nog mer folk i Sahara öknen än på BJ. Det var öde. Och vi kände knappt igen en enda person på hela stället. (Kan bero på att landskampen inte var färdigspelad än och alla fotbollsintresserade = våra bekanta var hemma).

Vi intog ett bord och utan att beställa något och roade oss med att kolla på alla fulla människor som är så fruktansvärt högljudda. Blir lite nervös över att jag är sådär när jag går ut full.

Det är när man går ut nykter som man förstår hur skadad man blivit av tidigare förhållanden. En trevlig kille som känner Mona (såklart hon känner alla) började prata med mig. Tyckte det var trevligt till han började prata om att han arbetade som militär och han gjort lumpen som amfibie i Vaxholm. Varningsklockarna började ringa! Och när han frågade om jag visste vad det var så nickade jag bara instämmande. Mitt EX gjorde lumpen på samma ställe och tro mig han har gått igenom dem där lumpenhistorien ett antal gånger. Vill inte hamna i samma spår igen. Så jag, Mona och Johanna bestämde oss för att det var dags att bege oss iväg ut på dansgolvet efter 90 minuter sittande. Där började irritationsmomenten uppenbara sig. På dansgolvet högg en tjej tag i mig och skrek åt mig att där hon och hennes gäng stod och dansade så var det minsann inget övergångsställe. Wow! Det är sånt jag brukar tänka (Tror jag, hoppas jag!) men inte uttala. Desutom fick man knuffar hit och dit. (Var nästan så jag tänkte ropa dit militären igen). Knuffarna märker man annars inte av efter en vinflaska.

Jag ringde Julius. (Och blev utsatt för ett hockeyskämt). Hans kära hockeykompis låtsades vara Julius. Men nykter som jag var så gick jag inte på det. Rolig humor dem där killarna har. De anlände sedan och jag pratade bara kort med honom. Hans kompis såg livrädd ut när jag skulle presentera mina vänner. Undra vad han har sagt om mig eg?

Vi gick hem exakt 01.30 Var så skönt att kunna ta bilen och köra hem! Sov länge idag. Skönt att man vaknar obakis. Det konstiga är att man nästan tror att man är bakis bara för att man andats in krogatmosfären under natten.

//Goldfish