Cia har efter ett kanske åtta flyttningar i Uppsala sedan hon flyttat hit äntligen köpt en lägenhet. Hon var råglad fram till hon gick igenom hennes grannar nere i trapphuset. Hmm! Ett namn var väldigt bekant. Ja just det. Hon kommer inte enbart ha trapphus och tvättstuga gemensamt med den här killen. De har delat något annat också på min Kräftskiva på Torsholmen.

Efter den incidenten var han lite som pojkar är - som Mona skulle uttryckt det betedde sig som han inte hade riktigt alla tallrikar i köksskåpet. Vilket Cia helt riktigt talade om för honom på BJ på sin breda norrländska dialekt när det svärmade ett antal Barbie tjejer omkring honom. (Barbie tjej = Smala, blonda tjejer med silikontuttar som små satt hemma och sminka sig när jag var ute och spelade fotboll med brorsans och hans kompisar. Som är vackra att titta på men när dem öppnar munnen så uppfattas Victoria Silverstedt som intelligent).

Jag frågade Cia om hon fick lägenheten billigare pga att han bodde där, men det fick hon inte. Ska bli roligt att se hur fortsättningen blir där..

//Goldfish

Klockan 17.00 skulle jag vara hos Mona för vi skulle göra vår vanliga löprunda. Jag klädde på mig Bälinge overallen som vanligt (bra att ha när man är ute och springer, då ser man ut som en elitidrottare och pressar sig själv att springa som en sådan). Tog på mig en gammal skidmössa hade håret löst under. Såg verkligen ut som en pojkflicka.

Satte mig på cykeln. Finns liksom inget mellanläge för mig när jag sitter på cykeln. Måste alltid cykla i 110 km/h. (Tävlingsmänniska). När jag sedan ska ta en kurva borta vid Höganäs så glömmer jag sakta in tillräckligt och jag faller. Jag glider som en icing puck på cykelbanan och det var bara tur att det inte var folk som gick i min glidväg för då hade jag slagit ner dem som käglor. En liten detalj var bara att det var en kvinna på cykel som körde tätt bakom mig som fick tvärbromsa och halkade hon också. Så hon faller över mig. Kan ni se detta otroligt roliga scenario framför er. En ung tjej börjar agera räddningsledare och frågar hur det gick med oss. Och plockar upp den andra kvinnans cykel. Med mig var det inga problem, förutom att jag hade velat bli osynlig. Jag hade gärna velat skutta upp tidigare och pysa iväg som man brukar göra när man skäms. Var dock lite svårt när jag hade en liten blåbultad kvinna över mig. Jag bad om ursäkt och frågade hur det var med henne. Kände mig som en liten ligist utan lysen och allt. Dessutom uppklädd som en pojkflicka. Men i en krock med bilar så är det ju faktiskt den bakom som ska ha ett avstånd så den hinner stanna. Jag frågade om det var mitt fel att hon också ramlade då hon gladeligen talade om att det var för att hon fick bromsa för mig som hon ramlade. Fan! Jag önskar jag hade bett henne hålla avståndet! Varför ska jag vara så snäll! Men jag ville ju bara därifrån det började ju samla sig folk.

Det var första men absolut inte sista cykelvurpan för i år. Kanske borde skaffa cykelhjälm till min lilla guldfisk hjärna. Eller åtminstone cykellyse. Ni vet väl att guldfiskar bleknar om de inte får tillräckligt med ljus.

När jag kom till Mona höll jag på att brista ut i skratt. Folk som såg mig stå vid rödljusen kring Luthagen måste ju ha funderat vilken psykanstalt på Ulleråker den där pojkflickan med ett konstant leende på läpparna kom ifrån.

Där blev iaf kontrasten total. Mitt hår stod på ända under mössan och Mona höll på att göra fransk manikyr på sina naglar. Hon bad mig knyta hennes skor innan vi drog iväg på löpning för att nagellacket inte hade torkat. Precis innan vi skulle gå kom hon på att hon nog behövde gå på toa. Men där satte jag gränsen för vår relation. Jag tänker inte torka henne efter toabesök också. Det kan jag göra om hon är så sjuk att hon inte kan göra det själv men inte för lite fina naglar. Hon fick springa först!

//Goldfish

Jaha då var det färdigpluggat för idag! Känns som jag har fått mycket gjort idag! Det känns bra. Är så glad att jag valde att skriva uppsats själv. Då slipper jag hålla på och diskutera om det ska vara si eller så nu kör jag mitt eget race.

Fick inbjudan av Cia på en julfest 1 december. Då vi skulle göra pepparkakshus hus och dricka vin. Jag är inte så "huslig" av mig så jag svara att hon kan räkna med mig iaf när det gäller  vin fronten. Jag kan vara arkitekten och säga hur det ska se ut. Det är jag bra på! Samt äta upp non stopen som inte får plats på hustaket. Känns ju eg. som lite slöseri när man använder non stop som takplattor och som smakar damm sen vid julgransplundringen när det är dags att äta upp huset. Då kan man ju lika gärna äta upp dem på en gång.  

Börjar få lite ångest inför nyår. Johanna har nu meddelat att hon inte ska med. Förmodligen kommer nog även Mona bli hemma. Känns lite läskigt att behöva åka upp dit själv. Samtidigt kan jag inte vänta med att anmäla mig så pass länge till. Biljetterna börja ta slut och så vill jag ju få ett skapligt pris på flygbiljetten. Shit det kan bli ett riktigt äventyr det. En liten guldfisk på Norrlands turné. Apropå flygbiljetter till Luleå så försökte jag använda mig av pricerunner för att hitta den billigaste resan. Den landade på dryga 30 000 kr och skulle vara tvungen att ta omvägen via Amsterdam. Känns som att cykla vore ett lämpligare alternativ då. Börjar jag nu så hinner jag ev. fram till nyår. Men det visade sig att SAS hade ett billigare alternativ!

Börjar även planera inför juldagen som kommer firas på Bowlinghallen i Östhammar. Ett bra tillfälle att partaja i sina hemtrakter då många är hemma.

//Goldfish

Äntligen är det snart slut på den här söndagen. Som sagt jag hatar söndagar. Det är den dagen som man gör en sammanfattning av veckan och varje helg kommer fram till åh vad jag vill ha en pojkvän. Men! Jag hitta ingen denna vecka heller. Måndagen blir snarare ett nytt avstamp där man tar nya tag i jakten på mannen i sitt liv.

Mona och jag tog en av våra traditionella löpturer då vi pratar om allt mellan himmel och jord ikväll. Jag är så glad att jag har mina singelkompisar. Skulle jag inte ha dem så skulle jag nog ta första bästa kille är jag rädd. (Eller snarare behöva gå till en psykolog). Men nu har jag mina singelkompisar som gör att jag inte har någon brådska att lämna dem. Jag nämner inga vid namn. Ni vet själva vilka ni är!

Nu har vi iaf kommit fram till att vi måste klippa av navelsträngen till vårt stamhak BJ. Igår tyckte vi det var tråkigt och jobbigt där. Inte bara för att vi inte kunde ta stället i besittning som att vi ägde det som vi brukar med ett antal glas vin i strupen och att man igår blev stämplad på fötterna istället för att stämpla andra.  Utan det jobbigaste var att vi inte träffade så många vi kände där. Och det är så varje gång vi är där så känner vi så många och det är enbart dem vi pratar med. Och hur ska man kunna hitta "the right guy" bland sina bekanta? Så nu har vi lite löst bestämt att vi ska bege oss till Stockhom nästa helg för att prova vår singellycka där. Killarna där verkar iaf angelägna tyvärr på fel sätt. Cia blogga om hennes Stockholms krogbesök . Här kommer ett citat från en kille och hennes tankar om det:

“Är du en sådan tjej som man får se men inte röra?”
Och på det svara man? ” Nej jag är en tjej som du får ta hur mycket du vill på men inte titta på”. Herregud.

Hahaa! Det tyckte jag var ganska komiskt. Och jag tror faktiskt han försökte med en komplimang men misslyckades.

Samtidigt är jag mycket skeptisk till att hitta han med stort H på krogen. Men.. just nu när jag skriver C-uppsats så är det lite svårt att hitta honom någon annanstans. Ska jag hitta honom bland mina utskrifter när jag vänder blad. Eller kommer han helt plötsligt bara stå i skafferiet när jag går och tar mig en plugg cookies. Svårt att tänka mig det?!

Pratade med Kristin på skypen. Då hon frågade allas standardfråga till mig: "Hur går det med kärleken?"

 Då jag svarade att jag kommit fram att jag har väldigt svårt att bli kär.

"Oj! Har du redan kommit fram till det. Grattis! Det hade jag kunnat tala om för dig för fyra år sedan. Du har haft fyra förhållanden i ditt liv. Först var du tillsammans med Mats, sen blev du tillsammans med Stefan och sen blev du tillsammans med Mats igen och sen blev du tillsammans med Stefan".  

Hmm! Det fick mig att tänka. Shit jag har nog inte bara svårt att bli kär. Jag är nog dessutom ganska förutsägbar.

( I tanke på min förhållande historia så väcker nog detta tankar hos många. Vad Mats gör nu för tiden.. han bor i Uppsala men är sambo med en tjej).

//Goldfish

Man kan ju göra roligare saker för 100 kronor än att gå ut nyktert kan jag konstatera efter gårdagens experiment. Vi kom väl ut runt 23.30 Vid den tidpunkten var det nog mer folk i Sahara öknen än på BJ. Det var öde. Och vi kände knappt igen en enda person på hela stället. (Kan bero på att landskampen inte var färdigspelad än och alla fotbollsintresserade = våra bekanta var hemma).

Vi intog ett bord och utan att beställa något och roade oss med att kolla på alla fulla människor som är så fruktansvärt högljudda. Blir lite nervös över att jag är sådär när jag går ut full.

Det är när man går ut nykter som man förstår hur skadad man blivit av tidigare förhållanden. En trevlig kille som känner Mona (såklart hon känner alla) började prata med mig. Tyckte det var trevligt till han började prata om att han arbetade som militär och han gjort lumpen som amfibie i Vaxholm. Varningsklockarna började ringa! Och när han frågade om jag visste vad det var så nickade jag bara instämmande. Mitt EX gjorde lumpen på samma ställe och tro mig han har gått igenom dem där lumpenhistorien ett antal gånger. Vill inte hamna i samma spår igen. Så jag, Mona och Johanna bestämde oss för att det var dags att bege oss iväg ut på dansgolvet efter 90 minuter sittande. Där började irritationsmomenten uppenbara sig. På dansgolvet högg en tjej tag i mig och skrek åt mig att där hon och hennes gäng stod och dansade så var det minsann inget övergångsställe. Wow! Det är sånt jag brukar tänka (Tror jag, hoppas jag!) men inte uttala. Desutom fick man knuffar hit och dit. (Var nästan så jag tänkte ropa dit militären igen). Knuffarna märker man annars inte av efter en vinflaska.

Jag ringde Julius. (Och blev utsatt för ett hockeyskämt). Hans kära hockeykompis låtsades vara Julius. Men nykter som jag var så gick jag inte på det. Rolig humor dem där killarna har. De anlände sedan och jag pratade bara kort med honom. Hans kompis såg livrädd ut när jag skulle presentera mina vänner. Undra vad han har sagt om mig eg?

Vi gick hem exakt 01.30 Var så skönt att kunna ta bilen och köra hem! Sov länge idag. Skönt att man vaknar obakis. Det konstiga är att man nästan tror att man är bakis bara för att man andats in krogatmosfären under natten.

//Goldfish

Färdigfixat för att gå ut på krogen nykter - shit det har inte hänt många gånger. Men det ska bli annorlunda. Antingen blir det värdelöst eller skitskoj! (Hmm ingen slutsats som kommer ge mig Nobelpriset direkt).

Sitter och väntar på Mona som gör sig i ordning ska åka och hämta Jojo sen som åkte hem och hämta partykläder. Det som är bra med förra helgens hemgång innan jag ens kom ut på krogen är att jag kan använda samma kläder igen. =) Det är bara dem på förfesten som vet det.

Känner att jag kan gå på krogen med  gott samvete när Sverige spelar som dem gör just nu. Mitt tips gick åt skogen dessutom.

Förmodligen har jag massa irritationsmoment från nattens nyktra krogbesök om att blogga om imorgon. Eller om att jag kanske mött mannen i mitt liv!?! Hoppas!

//Goldfish

Dopet är avklarat och jag är tillbaka i stan. Ska hänga med Mona och Johanna ikväll. Ev. så går vi ut nyktra men det var lite tveksamt så det kanske bara blir till att kolla på matchen Spanien - Sverige. Jag tippar 1-1.

Apropå fotboll så blev det igår officiellt att Linda Sembrant min kompis lämnar Bälinge för att spela i AIK nästa säsong. UNT hade skrivit en ganska stor artikel om det i UNT idag men hade en liten fotnot där det stod: UNT har försökt nå Linda Sembrant för en kommentar men inte lyckats. Var därför tvungen att busa lite med Linda och postade ett kort med Linda där hon står med Bälingeflagga på några av våra gemensamma vänners funwall på facebook. Där jag ironiskt kommenterade vilken stjärna hon blivit som inte ens har tid att lämna kommentar till lokaltidningen. Jag sa att nu tillhör hon gänget med Zlatan och Se och hörs B-stjärnor.

Slutskojat nu Linda! Du gör rätt som lämnar Bälinge för din egen utveckling. Lite irriterande bara att du flyttar till Stckholm nu när jag snart är färdig med min utbildning i huvudstaden. Men jag lovar att jag kommer och hälsar på dig och du som är ganska ekonomiskt så kan jag hälsa att Swebuskortet är det billigaste alternativet mellan Stockholm och Uppsala.

//Goldfish

Hahaa! Observera likheten mellan Hilmas min och min på min prestationsbild. Visst är likehetn slående. Jag har lärt henna allt jag kan om att "man ska gapa mycket för då får man ofta hela stycket".  

Har hedrat Hilmas dopdag med att lägga in henne som presentationsbild på msn. Ska även göra en Hilma mapp på facebook.

Jag undrar varför folk säger, åh vad roligt ska du på dop. Hur roligt är det egentligen på en skala. För det första är ju själva gudstjänsten bara en cermoni som man vill gäspa sig igenom. Sen är det ju inte direkt så man skrattar sig igenom dopfikat. Däremot är det en skyldighet som faster att gå dit för att visa omtanke.  Men jag tycker inte det är jätte kul! Men det ska bli kul att få se Hilma!(Förresten visst låter faster elakt, och jag som aldrig kommer kunna bli moster).

Jag är 23 år. Ibland tror jag att jag är 6 år eller något. Jag älskar ju godis oh överraskningar. Så idag fick jag en julkalender av mamma - en Dumle kalender. Hahaa! Jag öppnade ruta ett för att se att det verkligen var godis i den. (Ett agerande som visar på att jag kanske är närmare sex än 23 iaf i sinnet).

Det får mig att tänka på när Stefan övveraskade mig med en julkalender under kudden. Det var tider det. Då var det pojkvännen som gjorde sånt, nu är det mamma som får fylla den rollen ist.

//Goldfish