Jag åt kokt ägg idag till lunch. Inte så märkligt med det tänker ni.. hon kanske inte bara gillar att laga mat. Vilket är sant.

Jag åt kokt ägg.. i ett snapsglas. Det är märkligt och säger ännu mer om mig. Typ att jag gillar att dricka sprit mer än vad jag gillar att äta ägg. Också sant!

Måste nog önska mig äggkoppar i julklapp. Frågan är bara av vem. Önskar man dem av farmor så går hon och köper dem på loppis. (Känns väl sådär att äta ur samma äggkopp som de använde för 60 år sedan).  Mamma har haft sina julklappar klara sen juni och frågar aldrig vad man vill ha för då blir det ingen överraskning. Shit vilka i-lands problem man har hänger över sina axlar. Dessutom så har jag och mina kompisar bestämt att vi ska skippa julklapparna i år. Julen är ju för barn och vi är (för det mesta) inga barn längre.

Jag har också handlat julklappar idag till våra största kunder i Mälby. Jag köpte sådan här färdiga korgar med massa godis. (Tror våra kära snickarkunder kommer bli besvikna. Pappa brukar alltid köpa lotter till dem. Men jag vill inte att någon ska bli miljonär på min bekostnad. De får hellre bli tjocka och sockerberoende så jag valde godis istället). Jag undrar vad alla tänkte när jag kom med en överfull kundvagn med drygt 10 godiskorgar. Undra om de trodde att jag verkligen gillade godis eller om de förstod att jag köpt det till någon annan?!?

Har städat idag också. Städat in julen och bytt gardiner! Det är så hemtrevligt här nu! Jag vet att vissa hatar när man julpyntar för tidigt. Ska snart dra iväg på gymet. Då ska jag uppmärksamma om någon granne tittar snett på mig för att jag har hängt upp julstjärnan två dagar för tidigt! Då ska jag springa ner i bilen och hämta en förtidig julklapp till dem. För att öka på deras irritation.

//Goldfish

När jag låg i soffan igår så tänkte jag för mig själv inför dagens besök på bilbesiktningen...

Hmm vad ska jag sikta in mig på. Göra mig själv fin eller gå ner för fyra trappor och göra bilen fin. Vad ger mig bäst förutsättningar för att få besiktningen att gå igenom?

Positionen i soffan fick bli avgörande för mitt beslut. Jag valde det förstnämnda.

När jag klockan 06.57 imorse kollade mig i badrumsspegeln så ångrade jag snabbt mitt beslut. Tog på mig lite rouge och en mössa. Fick lita på att grabbarna på besiktningen gillade naturlighet.

 Gick ner och skrapade bilen. Pga mitt otroligt dåliga lokalsinne så måste jag alltid starta lågt före utsatt tid för att vara säker på att komma i tid. (Men jag tänkte 2 timmar måste väl räcka för att hitta bilbesiktningen 8 km bort). Önskar man kunde ta bussen. Då får man ju direktiv av busschauffören när man ska gå av, men det är lite svårt att ta bilen på bussen. Och mycket riktigt! När jag helt utan felkörningar kör in i Librobäck området så får jag hjärnsläpp och börjar följa skyltarna mot Sala. Vilket innebär att jag lämnar området där besiktningen ska vara. Då blir man ganska trött på sig själv! Dessutom är det inte helt lätt att vända på en motorväg. Men, men.. jag hann före utsatt tid.

Så här står det på informationslappen som man får före besiktningen:

Du är välkommen att på nära håll följa besiktningen och och ställa frågor om eventuella fel som upptäcks hos fordonet.

Hmm! Shit vad bra då kanske jag kan utföra besiktningen själv nästa år. Dock så valde jag att sitta på bänken bredvid och försöka se söt ut.

Besiktningen gick igenom utan anmärkning. Dock snurrade ena hjulet lite dåligt pga bromsarna.

"Detta kan du bara nämna när du lämnar in bilen på service".

Hallå där tänkte jag! Backa lite nu! Han tog bara för givet att jag inte kunde mecka med bilen själv eller att jag inte hade en andra hälft som var duktig med bilar. Vilka fördomar undra om det var rouget som gjorde att han tog det för givet eller min passivitet på bänken?!? Men hur han kunde ta för givet att jag inte hade en pojkvän som gått fordonsprogrammet på Boland har jag ingen aning om. Förmodligen är audi A3 en dålig bil som ingen mekaniker skulle låta sin flickvän köra i.

//Goldfish

Jag har alltid sett Friskis och svettis som lite skrämmande. Den känslan sitter kvar från när man var liten. Då hade friskis och svettis tanterna tiden före oss i sporthallen och avreagerade på oss för dem tyckte vi var för högljudda när vi väntade på att få entra hallen. Därför blev det en ganska jobbig ambivalent känsla när jag själv började gå på friskis och man fick beröm bara man gick dit ombytt. Då är man ju SÅ duktig! Man behöver inte ens bli svettig.

Idag var jag på Friskis igen efter ja vad ska man säga... hmm.. en veckas novemberlov. Var tvungen att vända när jag gick in i omklädningsrummet blev orolig att jag gått in på herrarnas. Det är ett tecken på för lång vila.

Mina kära barnvakter som brukar underhålla mig på kvällarna (Johanna och Mona) var bortbjudna på middag.

Det är alltid samma sak. Så fort uppvärmningen börjar med att koordinera armar och ben så undrar jag varför jag inte stannade kvar hemma i soffan. Dessutom så är det ju oundvikligt att se förnedringen då det är speglar överallt. När uppvärmningen sedan är över och man får börja lyfta skivstång så är utmaningen över för min del och det roliga börjar. Sedan när de jobbiga i takt övningarna kommer igen på slutet så brukar jag alltid lyckas ha bråttom iväg och gå.

En undran.. Varför har alla Friskis och svettis ledare en förkärlek till The Ark och Madonna (främst Hey you)?

//Goldfish

De tre M:en träffades idag på en fika på Norrlands. Mona, Maria och Maja. Supertrevligt var ordet!

Många intressanta samtalsämnen avverkades. Bland annat att Maja skulle klippa sig. Då vi började diskutera vad en lugg heter i plural. Vi sa iaf luggar.

Efter ett tag så plockade vi fram våra almanackor. Fråga mig inte varför? Kanske en inbördes tävlan om vem som är mest upptagen. Mona vann helt klart den tävlan. Men vid en närmare titt så märkte vi som hon själv uttryckte det att det stod saker som..

*Ta på sig strumporna, först höger och sen vänster

*Borsta tänderna

Och tro mig då skulle till och med en C-uppsatsskrivare på heltid som jag se upptagen ut i almanackan.

Mona höll på att lacka ur på mig när jag skrivit in hennes födelsedag i almanackan med en blyertspenna. Och dessutom skrivit:

Mona Najib födelsedag

Hon tyckte minsann att jag borde kunna vara lite mer personlig. Sorry Mona - yrkesskada. Vara personlig men inte för privat! (Dessutom har jag tappat bort födelsedagspennan).

Efter en stund kom en tjej (förmodligen med ätstörningar) och satte sig bredvid oss. Jag vet att jag som blivande socionom inte borde skriva om en sådan dialog som utspelade mellan oss men, men. Hon ställde sig i café kön och Mona undrade vad en sådan tjej egentligen äter..

"hon kan ju bara äta luft".

Och mycket riktigt. Vi hade svårt att hålla oss för skratt när tjejen kommer tillbaka med en tom tallrik.

Måste bara avsluta med att säga att Findus krögarpytt är underskattat. Det är andra dagen i rad jag äter det. Det borde bli Sveriges nationalrätt. Dessutom har jag ett familjepaket i kylen. Min familj är ju inte så stor. Så paketet räcker förmodligen i två veckor framåt.

//Goldfish

Jag börjar få kalla fötter inför Piteåresan till och med innan jag kommer dit. Norrlandsgrabbarna har börjat någon diskussion på omy.se angående vilken Disneybrud som är den snyggaste. Vem skulle inte bli en aning rädd för ett sånt diskussionsämne.

Dessutom har jag dragit med Mona, min bästa vän. Men hon kommer kanske trivas som fisken i vattnet. Hon med sitt fina utseende med utländsk härkomst skulle göra succé som Pocahontas. Hon stod tydligen högt i kurs på killarnas rankingslista. Själv då får man väl simma in som Doris guldfisken i Hitta Nemo. Antar att hon går att finna under nedre delen av den där rankinglistan.

Tveksamt om vi får pengarna tillbaka. Vi får nog hitta en annan strategi som typ fundera över klädseln. Byta ut festklänning mot nog j-a disneydress. Ska förbi Mona en snabbis för att sedan fika med Maja. Kanske ska ta en vända förbi Stor och liten för att se vad dem har för utbud!

//Goldfish

Fick ett mejl av min kära kompis Johanna. Ett väldigt kortfattat mejl:

Gillar du lammkött?

Sen hade hon skickat med ett kort. Bara genom att kolla på det kortet så kan man nästan bli fälld för barnarov.

Jag blev så exalterad att jag i min iver glömde att min hotmail strejkar och jag enbart skickar iväg tomma mejl. (Blir mkt intressantare att låta läsaren gissa mitt svar).

Johanna mitt svar löd iaf:

Yes! Jag gillar lammkött speciellt dem som serveras/serverades i Gavlerinken. Gärna förpackade i en Jofa overall.

Hoppas man även bjuds på lammkött på juldagen åtminstone som ögongodis.

//Goldfish

Är helt färdig såg dokumentären om Victoria 9 år med hjärtfel. Inledningsvis så sa hon att hon såg fram emot att orka cykla själv till butiken för att köpa godis. Då kände jag mig så j-a dum att man sitter här i lägenheten och äter godis som man själv gått och handlat och sitter och bloggar om miniproblem.

Msn:a i reklampauserna med Mona och vi dividerade om att man verkligen ska uppskatta livet och sluta gnälla. Efter vi hade pratat några minuter efter programmet skulle Mona logga ut. Då hon lite ironiskt sa:

"Okej nu ska jag gå och lägga mig och be för att Mr Right Guy hittar mig en vacker dag".

Jag avslutade med:
"Okej be en bön för mig med".

I samma sekund som jag sände iväg det så kom jag på mig själv. Även fast denna konversation var berikad med en hel del ironi så slog det mig att det tog ungefär en reklampaus efter programmet så var man tillbaka i tycka synd om mig tänket. Jag får fanimej skärpa mig och vara glad att jag ens har ett fungerande hjärta. Sen att jag inte har ett hjärta där det finns någon Mr right guy för tillfället är struntsak.

//Goldfish

Mona och jag fortsätter att nöta ut våra löparskor i takt med att dagarna blir färre fram till nyår. Snart har vi kondition att springa dit.

Vi har frysit här idag och då har det varit runt 0-strecket. När jag kollade på temperaturen uppåt Piteå så var det enligt aftonbladet runt 7 minus. Detta fick Mona och mig att bli lite stressade. Det kan ju uppfattas lite osocialt att stå inne och kolla på fyrverkerierna. (Om vi inte redan har däckat då vill säga).

Under en av våra löprundor sa Mona:

"Alltså, jag ser inte mig stå och skåla och kyssa någon kille på tolvslaget och vara gulli gull utan jag ser.."

"Ja, ja..."

 fyllde jag i. Jag visste liksom vad hon skulle säga. Vi båda började hoppa som galna med armarna uppstreckta och skrek Gott nytt år och tjoade och tjimma! Jag undrar om Piteå är redo för oss? Uppsalaborna som gick i närheten var det definitivt inte. Så det är bra att vi flyr staden.

Vi börjar iaf göra oss redo för ett Piteå med minusgrader. Vi har ju tidigare börjat sticka mössor. Vilka kommer komma väl till pass på tolvslaget i Piteå. Mona är klar med sin. Det är den hon bär här på bilden. Detta är även bra i tanke på att omy gänget som håller festen håller på att ragga äldre personer till festen. Då kan jag och Mona underhålla dem med att diskutera räta och aviga maskor. Och så kan Mona lära tanterna hur man gör det där dekorativa hålet i mössan.

Jag håller på med min mössa, men har ett helt annat garn än Mona. Garnet är stenhårt. Mitt hantverk blir snarare en hjälm än en mössa. Johanna tyckte jag kunde använda den när jag cykla eftersom jag har en tendens att cykla omkull. Tror den även kan fylla en funktion i Piteå efter några vinglas. Dessutom har jag ju under fester en förmåga att få bollar i huvudet. Och som ni vet så räknas ju även dem. Så då kan det vara bra med en hjälm!

En mössa i Piteå i slutet av december kan fylla fler funktioner än att värma huvud och öron. Förutom att det kan bli ett ämne att samtala om så kan den fylla dessa funktioner:

* Kan vid en ev. bad hairday dölja problemet. (Frågan är bara om den matchar till min nyårsklänning. Hmm! Kanske får sticka en till).

*När vi har skämt ut oss som vi kan garantera så kan vi bara dra ner mössan och fortsätta festa istället för att bege oss till hotellrummet. (Dessutom är vi ju lite orutinerade stickaorskor vilket har gjort att vi tappar maskor som gör vissa hål i mössan som vi kan se och andas igenom).

* Om vi blir trötta på den norrländska dialekten så kan vi gömma ett par öronproppar under mössan.

Som sagt Mona har genomfört ytterligare en förberedelse och jag är på god väg.

//Goldfish