Kom precis hem från Attention cafékväll. Attention är en förening för personer med ADHD, DAMP och närliggande funktionshinder. Jobbar lite ideelt där. Och det ger mig så himla mycket mer än att bara underhålla mitt sockerberoende genom att äta dem bullar som bjuds. Det ger mig så mycket erfarenhet av att bemöta denna målgrupp som jag kan ha nytta av i arbetslivet men även i mitt privatliv.

Efter dessa kvällar är jag helt förvirrad och att det tar typ 5 timmar att återhämta sig efter dessa kvällar. Man brukar säga att det finns en elev med ADHD i varje klass. Ni alla kan nog tänka tillbaka på er skoltid och tänka er vem denna person kan vara. Kan ni tänka er att på dessa kvällar sitter 15-20 stycken sådana personer i samma rum och fikar. Ljudvolymen i en hönsgård är ingenting i jämförelse.

Men jag gillar verkligen dessa personer. De är så spontana och ärliga. Idag pratade jag en hel del med en 63-årig man. Han har tatueringar överallt och har tagit amfetamin i så många år förmodligen i självmedicinering för sin ADHD som han inte visste att han hade. Han har varit kriminell och suttit på de flesta fängelser i Sverige. När jag pratade med honom så fick jag en så knäpp fråga på huvudet som löd: undra om han har träffat Christer Pettersson? Frågan uppspelade sig gång på gång och eg. ville jag inget hellre än att fråga det. Men det är väl inget bra professionellt förhållningssätt? Hur skulle man formulera sig då..

"Du förresten har du träffat Palmes mördare? Hur var han? Tror du han mördade Palme?"

Nu kommer jag ligga vaken hela natten ist. och fundera över detta. Hade jag haft ADHD så hade jag säkert frågat detta! Fan!  

Det som har slagit mig är vad snälla personer med ADHD är. De är alltid så måna om alla andra och oegoistiska. Vi diskuterade detta och han beskrev hur han liksom Robin Hood bedragit banker och rika först för att underhålla sitt missbruk men sedan för att ge till dem som behövde. Han beskriver sig själv som en vandrande socialtjänst. Så här säger han:

"Visst det kan tyckas oegoistiskt att ge till andra, men i själva verket så är det ju det som är egoism. Jag ger ju till andra för att det är det enda som får mig att bra. Är inte det egoism då. Jag gör det ju för mitt eget bästa".

Det är sant! Det var så j-a klokt sagt att man nästan kan tro att det kom från mig. Var stolt egoist, det är en egenskap som gör att du överlever!

//Goldfish

Idag kom jag ihåg och ge pappa hans farsdags present som jag köpt för längesen. Ett sk. senilsnöre till glasögonen. Han blev jätteglad. Han är förmodligen den enda som blir glad för en sådan gåva. Andra skulle ta det som ett ålderstecken.

Här har man lagt ner sin själ på att köpa ett senilsnöre för hela 49 kronor. Då börjar brorsan prata om att pappa istället borde göra en laser operation för att få ordning på sin syn. Min pappa har inte så stor koll på vad saker kostar så han sa till Jimmy:

"Ja, men vad bra då kan jag önska mig det i julklapp av dig".

Jimmy höll på sätta frukosten i halsen och förklarade att en sådan operation kostar lite mer än ett senilsnöre. Men att pappa själv skulle kunna bekosta det. Jimmy ansåg att det var en investering då han snart skulle tjäna igen det på grund av alla fel som han gör i jobbet på grund av synen.

"Vafan den där karmen du gjorde imorse. Du måste ju vara blind om du inte såg att den var ful".

Det är så mysigt med familjeföretag. Jargongen blir så hjärtlig och go kring fikabordet.

Efter jobbet så stannade jag till på ICA kvantum. Ett tacksamt bloggtema. Idag kände jag mig som en minioritet där bland alla pensionärer med rullatorer som sprang omkring där. Höll ju knappt på att komma in för alla färdtjänst taxin som blockerade ingången. Men jag föredrar pensionärer som springer till kassan med sin rullatorer för att inte förlora massa dyrbara pensionärstid före fembarnsmammorna som ockuperar alla delar av affären. 

Jag är ganska ekonomisk. Förutom när det gäller mat. Jag är skadad sedan min uppväxt. Mina vänner däribland mitt ex. skojar alltid om mammas kylskåp hemma i Gimo som är en version av en mini butik. Där finns allt. Alla sorters pålägg, soppor, juicer, mjölk smörgåsgurka inlagd gurka. Allt finns där! Så idag gick jag förbi någon frukt jag aldrig tidigare hade sett. Den hette Sweetie. Gulligt namn va? Typiskt mig att köpa en frukt för att den hade ett gulligt namn. Nu sitter jag och funderar på hur jag ska äta den? Jag tror jag provar äta den bara som den är!?!

//Goldfish

Jobbade i Mälby på eftermiddagen och ska jobba där imorgon med. Så jag passade på och hälsa på mamma och pappa med en tvättpåse. =0) Usch! Pinsamt att säga men jag åker faktiskt och tvättar hos mina föräldrar men så bor jag ju fyra trappor upp och kan inte installera tvättmaskinen förrän jag får en inglasad dusch som ska levereras av pappa. (Något säger mig att jag får vara glad om den monteras före 2023). Så det är alltså pappas fel att jag inte kan tvätta i stan. Går alltid in bakvägen när jag kommer till Gimo med min IKEA påse. Vill ju inte att någon granne ska se. Kan ju förlora viktiga vuxenpoäng.

Givetvis så strulade boxern på just kanal tre. Så för mig var det en väldigt spännande match. För varje passning som slogs så hade man ingen aning om om den gick fram för då försvann bilden i en halvdels sekund. Trots detta så var jag nära på att ta audin till Stockholm för att själv plocka av Kim Källström från planen. Shit vad dålig han var i första halvlek. Jag tror min mamma hade haft mindre felpass än honom. Som tur var så orkade jag inte åka till Sthlm jag var ju där igår.  Så Kimmen fick göra ett mål. Jag såg tyvärr inte när bollen gick in. Bilden försvann då men jag såg väggspelet!

Och Majsan (får ej blandas ihop med Sembrants Majsorm) då. Han kan ju inte  vara helt nöjd med sig själv efter denna match. Tveksamt om han får följa med sina lagkamrater in på Spy bar. Han får nog stanna ute med vakterna, för det är precis en sådan han ser ut som. Förhoppningsvis så har han lättare att stoppa Barbie tjejer från att gå förbi honom än Letter.

Zlatan hade lekstuga. Emellanåt såg det ut som om han höll på lira med kidsen hemma på Rosengård. Letterna var så små och bortgjorda! Det roligaste var typ när Bosse Pettersson uttalade sig om Zlatan:

"Zlatan är ju bäst på fotboll när han spelar med fötterna". 

Han lämnade den kommentaren utan att förtydliga någonting. En ovan fotbollstittare skulle nog fundera. Jahha! Hmm! Vilken expert! Fotboll spelas väl med fötterna.

Skönt att Sverige är vidare!

//Goldfish

Lunchen med tjejerna blev på ett ställe som heter Paus. Jag trodde det hette Haus till Emma informerade mig på norrländska att jag sprang runt med felaktig information. Vi var 9 personer som kom instormande där. Deras omsättning ökade väl med ca. 100% den dagen. Vi var så stor folksamling så folk på Stora torget funderade väl vad vi demonsterade för.

Mona och Sembrant (busfröna) hamnade givetvis mitt emot varandra på kanten. Att vi aldrig lär oss att dessa två ska säras. =) Tar två tryffelbollar i var till kaffet och skämmer ut oss allmänt genom att sitta och skoja om att Milton har köpt mycket aktier i AIK. Och att Sempan som skrivit på för dem kanske blir skådespelare i någon av hans filmer? Mona föreslog titeln Sempan i Sumpan! Hon har ju filmvana från Mona och hennes toarullar.

Maja har nu bestämt sig för att gå i Monas och mina fotspår och bli fotbollspensionär. Vi har ju blivit partyprinsessor. Hon har lite coolare planer på att bli surfingbrud i Spanien. Men först ska hon åka skridskor med ett gäng som hon inte känner på studenternas på torsdag. Emma föreslog att hon kunde fråga dem om de kunde åka skridskor varje dag för i Bälinge så träffades ju laget varje dag. Dessutom så bad jag henne kräva gratis mat efter träningarna som hon också är van vid. Annars kan hon lika gärna gå därifrån - amatörsport är inget för gamla elitidrottare.

Heidi hade preis kommit hem från chartersemester med grabben på Canarie öarna. Hon och Patric är lite rädda för förändring så dem hade givetvis önskat att hamna på ett finskt hotell där personal var finsk och all informationstext fanns att tillgå på finska. Vi andra undra varför dem inte lika gärna åkte till Tomteland i Finland men vi sa inget. =)

Blunders

Givetvis påminde Mona alla om när jag på eneglska frågade Kacey om hon tror att jag kommer till himlen fast jag inte tror på gud och formulerade mig så här:

"Do you think I will come to the sky".

Kul att man kan roa nån iaf.

Vi har så j-a kul när vi träffas. Frågan är bara om övriga lunchgäster tyckte vi var lika roliga som vi tyckte. Jag och Emma gick samtidigt. Vi kände att vår ostbåge hållning (som vi ständigt blev påminda om i spegeln bredvid oss) gjorde att vi snart satt under bordet. Det är ju ett ganska märkligt beteende så vi gick innan det skulle inträffa.

//Goldfish

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så började jag fundera över bloggandet. Det är ganska intressant. Jag tror att det finns folk i min närhet som hittat till min blogg genom facebook och läser den men inte riktigt vågar stå för det. De tycker nog att det är lite jobbigt att erkänna att de tycker det är intressant att följa mitt liv. För vi är ju svenskar och lagom. Då får man ju inte visa sig för intresserad av någon. Dessutom så kan det ju vara skönt att ibland låtsas som att de inte vet att jag vet saker om dem för då kan man ju undvika att prata om det. (Hmm vet inte själv om jag fatta det där sista men det får stå kvar).

Det är ganska skoj! Det är kul att prata med folk och berätta om sitt liv som de inte har någon aning om vad jag gör om dagarna. Personen/personerna verkar jätteintresserad. Ooops! Helt plöstligt slinker det ur en kommentar från denna person som denna person inte borde veta om mig om den inte läser min blogg. Då har jag suttit och berättat om hela min helg som personen säkerligen redan vet. Vilket personen givetvis inte nämner något om. Och jag fortsätter som att det regnar. Vågar den inte erkänna att den redan vet detta. Så ska jag vara så egocentrerad att trakassera personen med ännu mer dubbel information.

Dessutom så innebär det att folk är mycket mer betänksamma över vad dem säger till mig. Mona säger minst en gång per dag.

"Och det här får du fanimej inte blogga om". Jga lovar alltid. Men hon står oftast för det enda roliga som händer i min vardag så ibland bloggar jag om det iaf.

Jaja intressant är det iaf! Det kan ju även vara så att omkring de 30-40 läsare jag har per dag enbart är sådana som råkar hamna här. Men jag tror nog även att jag har några smygläsare i mitt umgänge. Några kanske känner sig prickade! Men det är inget majestätsbrott ni har begått! Jag tycker det är lika kul att ni smygläser som att ni kommenterar. Så fortsätt med det. Ni får stå ut med att ni få höra om mittliv två gånger dels på bloggen och sen i verkligheten.

Nu ska jag strax iväg och luncha med ett helt kompani. Vi kanske borde ha bokat bord, men det känns väl lite mycket för en lunch på en onsdag. Jag, Heidi, Sembrant, Emma, Mona, Blomman, Maja och Karro. Har ingen aning om var vi går. Men med dessa människor som är väldigt medvetna om vad de stoppar i sig (förutom jag och Sempan) så lär det väl inte bli någon hamburgerkedja eller en kebabtallrik. Blir väl kaninmat i form av några salladsblad. 

//Goldfish

Jag och Mona kommer snart kunna ställa upp i Stockholm Maraton. Vi var ute och sprang vår vända idag också. Fortsätter jag så här så måste jag snart köpa nya löparskor.

Jag hatar verkligen när jag kollar i mitt kylskåp och kommer fram till att jag inte har någon frukost hemma. Ofta springer jag då och lufsar i min pyjamas. Det gör jag nästan alltid när jag är hemma. Jag går tom under kodnamnet pyjamas tjejen hos syskonen Eriksson. (Johanna och hennes bror Micke).

I dessa lägen känns det ungefär som en mil till Konsum. När det i själva verket är fyra trappor och 100 meter.

Det slutar alltid med att jag knatar ner iaf. För jag är ju konstant hungrig och ibland måste gå upp och äta på natten och då är ju inga affärer öppna.

Fia en gammal Gimobo arbetade förut på Konsum i Gimo nu jobbar hon här i stan på min konsum butik. Det är ganska mysigt faktiskt. Det är som att man kliver in i Konsum på Gimo. Man hälsar på Fia och känner sig som hemma och ganska trygg tills man börjar inse vad man har plockat ner i varukorgen. Hmm! Man hejdar sin arm som alldeles precis ska plocka ner ett paket Maryland cookies. Och inser att Fia har följt mitt spontanhandlande i ganska många år nu och alldelse säkert funderar på om jag lever på Maryland Cookies. Har liksom börjat köpa kakor ist. för godis. Känns på något konstigt sätt som det är nyttigare. Men helt plötsligt blir mitt spontanshoppande inte så spontant utan snarare taktiskt. Jag ser mig själv plocka i havregryn (till morgondagens gröt) och mellanmjölk. Så j-a tråkig. Vem försöker jag lura eg. småpratar lite käckt med Fia medan jag stolt plockar upp varorna på bandet.

När jag väl kommer hem plockar jag irriterat in varorna och trånar efter socker som jag valde att lämna kvar på Konsum.

Vill ni skaffa er en nyttig livstil. Bli bekant med kassörskan i närbutiken. Det är effektivt jag lovar. Men det kan få konsekvenser på humöret!

//Goldfish

Wow! Tveksamt om chocken har lagt sig än, men jag försöker ändå komma till sans och skriva en blogg...

Var till skolan idag på något som hette professionsspecifika färdigheter. Det är något som kom till utbildningen efter att jag börjat där. Jag har aldrig behövt gå på ett sådant tillfälle men eftersom jag tagit studieuppehåll så var jag tvungen att gå på det nu sista terminen. Jag hade ingen aning om vad det innebar. Kommer dit. Och möts av en helt ny klass. Klassrummet är ommöblerat så stolarna står i en ring så alla ska kunna se varandra.  Känns som jag stigit in i en sal där det ska hållas ett AA möte. Jag blir givetvis ett visningsobjekt eftersom typ ingen där har sett mig förut. De som leder det hela är två damer (i pensionärsåldern). Den ena pratar som Nasse och den andra som Astrid Lindgren. Hoppas ett tag att vi ska få höra Astrid Lindgren sagor...

...men hela lektionen går ut på att diskutera vad utbildningen har gett en och hur man har mognat. Samt vilken betydelse klassen har haft. Känner mig aningen felplacerad med studievägledaren har sagt att det är obligatoriskt för mig att vara där. Vill bara försvinna.Stämningen är så där flummig och positiv som jag kan tänka mig att det är på sektmöten. Ordet fördelas ut till var och en medan alla andra lyssnar.

När det är min tur så börjar jag med..

"Hej, jag heter Maria.. hade velat sagt och jag är alkoholist för att lätta upp den märkliga stämningen men jag lovar ingen hade roat sig av det i detta sällskap. Men jag sa väl något  i form av att jag har ingen aning om vad jag gör här men det här har iaf utbildningen gett mig och hur jag utvecklats som människa. Kändes lite skumt att göra det i ett forum bland obekanta. Kvinnan som satt bredvid mig började gråta när hon fick ordet. På andra sidan om ig hade jag en gammal bodybuilder som satt och meditera emellanåt. I övrigt var alla så där socionomflummiga så när det pratat klart så visste man eg. inte vad de sagt. Vi gick runt tre varv. Och efter varje varv skulle pensionärstanterna summera det vi sagt. Nasserösten sa varje gång att hon blev så himla glad när hon hörde oss. Allting var så himla fint och positivt. Kände själv att jag började komma in i denna märkliga atmosfär. Socionomer är verkligen ett märkligt släkte börjar bli orolig om det är så här folk ser på mig som socionomstuderande. Jag tror jag kommer få svårt att få jobb. Jag anses nog lite för jordnära.

Det värsta var när man skulle bedöma vad klassen lärt än... Hmm vad skulle jag svara på det..

"Jo, alltså de här två timmarna som jag träffat er så har ni ju verkat trevliga. Ni har lärt mig att sitta still på en stol och verka intresserad av vad folk säger fast jag i själva verket bara önskar gå därifrån". Jag passade på den frågan och kan ni tänka er.. Nasserösten hade förståelse för att jag gjorde det, men tro det eller ej hon var SÅ glad ändå. Dessutom så kommer jag aldrig mer kunna lyssna på en bandinspelning av Astrid Lindgren pga av att denna händelse satt djupa spår i mig.

Shit detta skoläventyr var en pers! Sprang nästan därfirån. Var rädd att någon i klassen skulle följa efter mig. Kul man är snart klar med en 3,5 års lång utbildning och idag slog det mig! Shit har jag verkligen valt rätt? Ska jag behöva ha sådana här människor runt omkring mig i min fortsatta yrkeskarriär. Tänk fikarasterna. Jag kommer ju bli snurrig av att bara diskutera flum flum. Får försöka se det positivt jag har ju typ bara 40 år kvar att jobba. Vandrade till tåget i en flummig otäck bubbla.

Det var först när jag satte mig på tåget och fick stoppa i mig en chokladkaka som jag hamnade tillbaka i verkligheten igen. Trodde nästan ett tag att jag var en alkoholist som varit iväg på ett AA möte. Men jag var ju jag - en liten sockerberoende guldfisk. Tack och lov för det! Alla i min närhet lova tala om för mig när jag blivit för flummig!!!!

//Goldfish

Pratade med Stefan på msn när jag kom hem från Mona. Han var ledig från det militära en vecka med full lön. (Shit verkar vara hårt att vara militär. Känns verkligen tryggt att försvarsmakten ger ledigt till dem som ska tränas för att försvara oss om Sverige kommer i krig).

Åkte dit för att kolla på film - American gangster. Stefan skoja till det och sa att det var bio. När jag fråga om det fanns popcorn att köpa så sa han att det var knytbio. Fick ta med mina egna popcorn. (Han handlar inte längre - äter enbart sådan här överlevnadsmat från det militära). Känner att vi verkligen har växt ifrån varandra på den punkten. =)

Jag är verkligen ingen filmtjej. Kan kolla på en halv film för att sedan komma på, men den här har ju jag redan sett. Tappar koncentrationen efter inledningstexten. Därför behöver ni inte lita på mitt omdöme, men den här filmen var skitdålig.

Dessutom fick jag jobba när jag var där. Det blev paus i bion. Fick hjälpa han hänga tvätt och vi hängde bara tvätt - ingenting annat!

Fick iaf hem ett sådant där överlevnadskit för att prova. Det är väl den närmaste lunch och middagsbjudningen jag kommer på ett tag.  Tänkte göra en blogg om överlevnadskit ätandet framöver, men jag måste ta hem kameran från Gimo först. För det måste ju dokumenteras. Ev. kanske jag spar den också om Mona följer med till Piteå. Vi kan behöva den på vår roadtrip om vi skulle bli stående längs med vägkanten. Den innehåller lite allt möjligt den där lådan men jag fick enbart huvudrätten samt chokladkakan. Han gav mig den godaste - köttgrytan. Mums! Tuggummit (stimorol) har han väl använt vid någon nödsituation när han dragit hem någon tjej från krogen och smakade öl. =)

Är det inte lite märkligt att militären har stimorol tuggummi i sitt överlevnadskit. Vad fyller det för funktion? Hur många tjejer träffar dem egentligen under sina operationer? Eller är det bara för att de ska se lite coolare ut med tugummi i munnen när man säger "upp med händerna". (Tror inte en militär säger så men iaf). Måste nog skicka in den frågan till våga fråga på Rix morgon Zoo. Tänk er en manlig officer förklara varför han tuggar stimorol tuggummi. Då skulle jag nog få en spion på mig och kanske fällas i krigsrätt för att förstöra militärens rykte om manlighet. Men vafan det kan det vara värt!

Imorgon blir det dåligt med bloggande. Är i skolan hela dagen. Det är jobbigt att vara student. Ett lektionstillfälle på nio veckor och få fullt csn bidrag. Helt otroligt!

//Goldfish