Hjälp! Man får verkligen passa sig för vad man skriver i en blogg. Förra månaden så skrev jag om min irritation över mina grannar som var högljudda och förmodligen var anledningen till att det luktade rök i min lägenhet. Jag överdrev nog det hela en del och frågade mig om jag skulle kontakta programmet grannfejden.

Idag fick jag ett mejl från en producent på TV3. Vilket jag fann ganska komiskt:

Behöver du hjälp i grannbråket, som inte ännu brutit ut i ett grannbråk så finns vi här och kan kanske hjälpa till. Berätta gärna mer så vi kan titta lite närmare på det. Det låter som att paret behöver hjälp också, mellan varandra och vi har ju all hjälp som kan tänkas behövas.

Visst är det skönt när någon hör ens rop på hjälp och finns där och erbjuder sin hjälp! Hahaa! Undra vilken som är det största störnings/irritations momentet i mitt hus. Om det skulle genomföras en gallup undersökning i min bostadsförening så finns det en stor risk att hon där tjejen på fjärde våningen med högljudda fester på lördagkvällarna och med en kompis som bränner popcorn så det luktar bränt i huset i flera veckor blir utsedd till den sämsta grannen. Och alltså inte paret som jag utpekade i min blogg.

//Goldfish

På jobbet idag så skulle jag ringa en bilfirma som vi sålt en bilruta till. Då svarar en bekant röst. En klasskompis från låg- mellan- och högstadiet, David. Och jag presenterar mig och vi börjar givetvis snacka. Jag brukar sällan känna mig i underläge men när han började berätta om sitt liv som han byggt upp sen vi slutade nian så raserade han mitt självförtroende på fem minuter.

* Han hade skaffat tjej - jag har ingen kille

* Han har fast jobb på sin pappas bilfirma och tjänar säkert bra - jag är snart en arbetssökande socionom med csn-bidrag

* Han har en liten bebis på 6 månader - jag har en bortadopterad katt på två år

* Han är inne på sitt andra husköp - jag har en bostadsrättlägenhet som fortfaarnde inte är färdigrenoverad och med lån

*Dessutom har han säkert en råfin bil - jag har en liten audi A3 som med nöd och näppe gick igenom besiktningen

Vilken tur att man spenderat 3,5 år på en universitetsexamen. Verkar ju lyckas bättre med enbart 3 år på gymnasiet. Känner att David för tillfället har lite försprång, men men jag ska genast arbeta på att komma ikapp.

//Goldfish

Har varit och jobbat idag. Puttrade ut hit tidigt imorse. Pga av väglaget hade det bildats en bilkö. Så mellan Lejsta och Alunda ca. 1,5 mil fick jag åka i 50 km i timmen. I Alunda så släppte det igen och vi kunde köra i ni 90 km/h. Det var jag ju givetvis jätteglad för. För då hade jag ju hela 5 km kvar tills jag var framme.

Första kunden som ringde runt 7 snåret ringer från ett behandlingshem. På ett glasmästeri är behandlinghemmen typ dem främsta kunderna som därmed uppfyller kraven för en julklapp. Denna föreståndare låter lite mer uppgiven för varje gång hon ringer. Nu hade de en aggressiv person hos sig som slagit sönder tre rutor. (Tyvärr så har jag svårt att känna mig lika uppgiven som förestånadren då det är dessa behandlingshem som under min uppväxt varit med och bidragit till min månadspeng och numera lön). Som liten blev man ju rätt utpekad när det förekommit skadegörelse på skolan i form av glaskrossning. Då var det ju inte direkt läge att omförhandla månadspengen. Då hade man ju blivit polisförhörd DIREKT!

Min brorsa tipsade föreståndaren om andra alternativ som var svårare att slå sönder. (Är man som glasmästare en bra försäljare då?) De valde dock det vanliga. De tycker nog om att ringa och småprata med mig. =)

På eftermiddagen så hade vi radion på då de informerade om planerna med rymdresor från Kiruna. Jag ropade på farmor och berättade och hon frågade seriöst om vi skulle åka.

"Javisst!" sa jag

"Om du betalar, det kostar nämligen 1,5 miljoner".

Då farmor svarade:

"Jahaa ojdå! Då får jag nog sälja bilen".

Hahha! Tänkte jag. Med de pengarna kommer vi väl typ till Skara sommarland. Då är det ju ett större äventyr att cykla i detta väglag som är nu. Ska göra det till Heidi idag. Får se om jag kommer hem levande och hel.

//Goldfish