Klockan 17.00 skulle jag vara hos Mona för vi skulle göra vår vanliga löprunda. Jag klädde på mig Bälinge overallen som vanligt (bra att ha när man är ute och springer, då ser man ut som en elitidrottare och pressar sig själv att springa som en sådan). Tog på mig en gammal skidmössa hade håret löst under. Såg verkligen ut som en pojkflicka.

Satte mig på cykeln. Finns liksom inget mellanläge för mig när jag sitter på cykeln. Måste alltid cykla i 110 km/h. (Tävlingsmänniska). När jag sedan ska ta en kurva borta vid Höganäs så glömmer jag sakta in tillräckligt och jag faller. Jag glider som en icing puck på cykelbanan och det var bara tur att det inte var folk som gick i min glidväg för då hade jag slagit ner dem som käglor. En liten detalj var bara att det var en kvinna på cykel som körde tätt bakom mig som fick tvärbromsa och halkade hon också. Så hon faller över mig. Kan ni se detta otroligt roliga scenario framför er. En ung tjej börjar agera räddningsledare och frågar hur det gick med oss. Och plockar upp den andra kvinnans cykel. Med mig var det inga problem, förutom att jag hade velat bli osynlig. Jag hade gärna velat skutta upp tidigare och pysa iväg som man brukar göra när man skäms. Var dock lite svårt när jag hade en liten blåbultad kvinna över mig. Jag bad om ursäkt och frågade hur det var med henne. Kände mig som en liten ligist utan lysen och allt. Dessutom uppklädd som en pojkflicka. Men i en krock med bilar så är det ju faktiskt den bakom som ska ha ett avstånd så den hinner stanna. Jag frågade om det var mitt fel att hon också ramlade då hon gladeligen talade om att det var för att hon fick bromsa för mig som hon ramlade. Fan! Jag önskar jag hade bett henne hålla avståndet! Varför ska jag vara så snäll! Men jag ville ju bara därifrån det började ju samla sig folk.

Det var första men absolut inte sista cykelvurpan för i år. Kanske borde skaffa cykelhjälm till min lilla guldfisk hjärna. Eller åtminstone cykellyse. Ni vet väl att guldfiskar bleknar om de inte får tillräckligt med ljus.

När jag kom till Mona höll jag på att brista ut i skratt. Folk som såg mig stå vid rödljusen kring Luthagen måste ju ha funderat vilken psykanstalt på Ulleråker den där pojkflickan med ett konstant leende på läpparna kom ifrån.

Där blev iaf kontrasten total. Mitt hår stod på ända under mössan och Mona höll på att göra fransk manikyr på sina naglar. Hon bad mig knyta hennes skor innan vi drog iväg på löpning för att nagellacket inte hade torkat. Precis innan vi skulle gå kom hon på att hon nog behövde gå på toa. Men där satte jag gränsen för vår relation. Jag tänker inte torka henne efter toabesök också. Det kan jag göra om hon är så sjuk att hon inte kan göra det själv men inte för lite fina naglar. Hon fick springa först!

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...