Wow! Tveksamt om chocken har lagt sig än, men jag försöker ändå komma till sans och skriva en blogg...

Var till skolan idag på något som hette professionsspecifika färdigheter. Det är något som kom till utbildningen efter att jag börjat där. Jag har aldrig behövt gå på ett sådant tillfälle men eftersom jag tagit studieuppehåll så var jag tvungen att gå på det nu sista terminen. Jag hade ingen aning om vad det innebar. Kommer dit. Och möts av en helt ny klass. Klassrummet är ommöblerat så stolarna står i en ring så alla ska kunna se varandra.  Känns som jag stigit in i en sal där det ska hållas ett AA möte. Jag blir givetvis ett visningsobjekt eftersom typ ingen där har sett mig förut. De som leder det hela är två damer (i pensionärsåldern). Den ena pratar som Nasse och den andra som Astrid Lindgren. Hoppas ett tag att vi ska få höra Astrid Lindgren sagor...

...men hela lektionen går ut på att diskutera vad utbildningen har gett en och hur man har mognat. Samt vilken betydelse klassen har haft. Känner mig aningen felplacerad med studievägledaren har sagt att det är obligatoriskt för mig att vara där. Vill bara försvinna.Stämningen är så där flummig och positiv som jag kan tänka mig att det är på sektmöten. Ordet fördelas ut till var och en medan alla andra lyssnar.

När det är min tur så börjar jag med..

"Hej, jag heter Maria.. hade velat sagt och jag är alkoholist för att lätta upp den märkliga stämningen men jag lovar ingen hade roat sig av det i detta sällskap. Men jag sa väl något  i form av att jag har ingen aning om vad jag gör här men det här har iaf utbildningen gett mig och hur jag utvecklats som människa. Kändes lite skumt att göra det i ett forum bland obekanta. Kvinnan som satt bredvid mig började gråta när hon fick ordet. På andra sidan om ig hade jag en gammal bodybuilder som satt och meditera emellanåt. I övrigt var alla så där socionomflummiga så när det pratat klart så visste man eg. inte vad de sagt. Vi gick runt tre varv. Och efter varje varv skulle pensionärstanterna summera det vi sagt. Nasserösten sa varje gång att hon blev så himla glad när hon hörde oss. Allting var så himla fint och positivt. Kände själv att jag började komma in i denna märkliga atmosfär. Socionomer är verkligen ett märkligt släkte börjar bli orolig om det är så här folk ser på mig som socionomstuderande. Jag tror jag kommer få svårt att få jobb. Jag anses nog lite för jordnära.

Det värsta var när man skulle bedöma vad klassen lärt än... Hmm vad skulle jag svara på det..

"Jo, alltså de här två timmarna som jag träffat er så har ni ju verkat trevliga. Ni har lärt mig att sitta still på en stol och verka intresserad av vad folk säger fast jag i själva verket bara önskar gå därifrån". Jag passade på den frågan och kan ni tänka er.. Nasserösten hade förståelse för att jag gjorde det, men tro det eller ej hon var SÅ glad ändå. Dessutom så kommer jag aldrig mer kunna lyssna på en bandinspelning av Astrid Lindgren pga av att denna händelse satt djupa spår i mig.

Shit detta skoläventyr var en pers! Sprang nästan därfirån. Var rädd att någon i klassen skulle följa efter mig. Kul man är snart klar med en 3,5 års lång utbildning och idag slog det mig! Shit har jag verkligen valt rätt? Ska jag behöva ha sådana här människor runt omkring mig i min fortsatta yrkeskarriär. Tänk fikarasterna. Jag kommer ju bli snurrig av att bara diskutera flum flum. Får försöka se det positivt jag har ju typ bara 40 år kvar att jobba. Vandrade till tåget i en flummig otäck bubbla.

Det var först när jag satte mig på tåget och fick stoppa i mig en chokladkaka som jag hamnade tillbaka i verkligheten igen. Trodde nästan ett tag att jag var en alkoholist som varit iväg på ett AA möte. Men jag var ju jag - en liten sockerberoende guldfisk. Tack och lov för det! Alla i min närhet lova tala om för mig när jag blivit för flummig!!!!

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...