Kommer ni ihåg när ni var små och ni fick den julklapp ni skrivit högst upp på önskelistan till jultomten. Man kunde låsa in sig i timmar på sitt rum och leka med den julklappen. Jag minns 1989 när jag fick ett rosa ponnyslott med ljusblå torn. Mina föräldrar såg mig väl inte förrän i maj samma år.

Julen 2007 skrev jag ingen önskelista till tomten ändå visste tomten på något underligt vis att det var en cykel jag ville ha. Idag levererades cykeln in till stan. Jag har för liten lägenhet för att låsa in mig här och cykla. Istället gav jag mig ut med gröna faran på Uppsalas gator.

Det är så mycket roligare att cykla med både fram och baklysen. Då behöver man inte slänga sig i ett buskage så fort en polisbil visar sig. Dessutom var det skönt att slippa ta en mils omväg när jag cyklade till Mona för att undvika poliserna. Mona var första etappen. Det kändes tungt att parkera cykeln utanför men jag tror inte jag hade blivit så omtyckt om jag tagit cykeln in i hallen. Och då valde jag en fortsatt vänskap med Mona framför cykeln.

Nästa anhalt blev hos Blomman. Vi skulle gå på bio men det var fullsatt så det blev hyrfilm istället. När jag sedan kom hem så tänkte jag använda cykelförrådet för första gången. Så noggrann har jag aldrig varit förut.

Där kom den första baksidan med ny cykel. Orutinerad cykelförrådsanvändare bidrog till att jag tog fel källardörr upp. Under fyra trappors väg upp så märkte jag inte att jag fått nya grannar utan det var först när jag skulle sätta nyckeln i min egen dörr där det stod Hägg som jag märkte att jag var fel.

Shit vad snabbt en högre makt besvarar min önskan om en pojkvän. Men kunde han inte förstå att han gärna kunde ha fått förvarna innan han flytta in. Jga insåg till slut att jag gått fel.

Efter fyra trappor upp - fyra ner - och fyra trappor upp igen så var jag inte lika glad på min nya cykel. Imorgon ska jag genast märka rätt dörr med en guldfisk så jag går rätt nästa gång.

//Goldfish

Hade lite svårt att sova igår och roade mig med att fortsätta fundera över språket i det militära.

I det militära verkar det vara förbjudet att använda personers förnamn. De har inspirerats av damfotbollen och kanske framförallt Bälingedam där man kallar varandra vid efternam. Blom, Sembrant m.m Enda gången det är okej att använda förnamn i det militära är när grabbarna är ute och marscherar på led. Då nöter de på namnen Adam, Adam, Adam, Adam, Adam och Kalle. Detta gör dem för att kontrollera att alla fortfarande finns med i ledet. Det kan ju faktiskt vara någon som trots att man bara ska följa personen framför lyckats gå vilse i de svenska skogarna.

Men det roligaste av allt är att de delas in i grupper efter de fanatsifulla namnen ALFA, BETA, DELTA, CHARLIE? Tänk vad mycket roligare det skulle vara att göra militärtjänst om grupperna istället fick namn efter olika avdelningar på dagis. Som exempelvis BOLLEN, NALLEN, PÄRLAN mm. Hur kul skulle det inte vara vid gruppindelningen.

"Andersson och Sohlberg placeras i gruppen bollen". "Krogell du hamnar i Nallen".

Shit vad tråkigt jag måste ha som ligger i sängen och funderar på sånt här när jag ska sova. Men jag tycker faktiskt det vore lite kul! Nu ska jag till gymmet och springa och lägga mina tanlar på ännu mer värdelösa funderingar.

//Goldfish

Mina kompisar säger ganska mycket om mig som person. Idag har jag hängt med tre av dem: Linda x 2 och Mona. De tre är de "knäppaste" och mest kreativa. Mona berättade en sak som är en målande beskrivning av vår kreativet och eventuellt även vår intelligens.

Mona ville så gärna ha en kyckling. Hon nöjde sig inte med de grillade som såldes på ICA Solen i Storvreta. I hennes familj fanns allergi så hon tyckte väl inte att det var någon idé att fråga sina föräldrar. Hon kom på en toppen idé. Hon kunde ju ta ett ägg från äggförpackningen i kylskåpet. Sagt och gjort. Mona tog ett ägg som hon ruvade i hemlighet på sitt rum. Sannolikheten att hon fick ett ruttet ägg istället för en kyckling är stor men det tillhör inte historien.

Mona kunde inte ge någon exakt ålder för när detta skedde. Vi andra hoppas att det hela utspelade sig före gymnasietiden.

//Goldfish

Hängde med mitt ex. idag. Ni vet militären som ska ut och leka krig i Tchad. Alltså det var som att prata med en utomjording. Jag började ställa frågor om hans utbildning. Jag ångrade mig ganska snabbt. De där stackars killarna blir så isolerade så de skapar ett gemensamt språk mellan varandra som bygger på förkortningar. Stefan pratade militärjiddisch med mig.

Han berättade att han genomgått utbildningarna GSU, GU, GFU, GFU-UF. På skjutbanan har de något som heter PEK?! Han nämnde en förkortning som TSF. Någon präst hade hållt i något som hette KORUM. Hur nördigt är inte detta. Jag lovar att ni inte behöver prata i koder. I Tchad så kommer befolkningen inte förstå er iaf! Dessutom blev jag ganska trött på att han skulle avsluta varje mening med motsvarande.

Men det roligaste av allt. Han berättade en incident där en person under en övning hade behövt göra nummer 2. För att beskriva hur nödig någon är så använder dem den interna termen BT (Bajstryck) och så får dem sätta en skala på vilken BT-nivå man har. Killen som behövde göra tvåan hade tydligen BT 6 på skala 1-5. Killen var tvungen att snabbt göra sina behov på plats. Jag undrade varför han inte bara kunde lämna övningen och gå på toa. Jag tror de övriga kan klara sig utan honom i fem minuter. Vad är liksom det farligaste som kan hända i en skog i Sverige? En kotte i huvudet? Att snubbla på en sten?  Men det fungerar tydligen inte så i det militära. Där ska man låtsas att det är krig. Jag fick inte heller komma på studiebesök en dag fast jag lovade att inte vara i vägen. Jag skulle ju kunna vara agent guldfisk som skulle kunna förstå deras förkortningsspråk. Märkligt!

Slutsats! I tanke på detta så kommer dessa killar efter avklarad expedition inte kunna föra en normal dialog med andra människor. Hur många CP (Coolhetspoäng) är det egentligen att svänga med alfabetets bokstäver i olika konstellationer? På en skala på 1-5 skulle jag säga 0. Men vi kan väl låta militärerna tro att de är coola. De ska ju faktiskt rädda liv!

//Goldfish

När man frågar små flickor vad de vill bli när de blir stora. Så brukar man få svar som hårfrisörska. Jag jobbade en kort period som barnsköterska i Gimo. 90% av Gimos befolkning arbetar eller snarare fördriver tiden på Sandvik Coromant. Ett företag som gör verktyg. När jag frågade en liten flicka som jag jobbade med så ville hon bli Sandviksarbetare. Det är enbart en Gimounge som fått extra presenter när mamma och pappa fått årets skörd av sandviksaktier som kan svara det.

Det fick mig att fundera över vad jag ville bli när jag var liten. Jag ville bli författare och senare kurator.  Och vet ni idag är det klart, jag har blivit anställd som kurator. Tyvärr är det enbart på timme så jag måste fylla ut tiden med något annat också. Dvs ca. 90% av arbetsveckan. Innebär det att jag är arbetslös from den 18 januari eller är en 10% kurator? Som min förra kollega sa:

"Ja, det gäller att du får en j-a bra timlön om du enbart ska jobba några timmar i veckan".

Det är sant men just nu är jag bara så himla glad över detta. Problemet är bara att jag ska arbeta på ett hästgymnasium. Alla garvar när jag säger det. Jag red ju faktiskt ponnyridning vid två tillfällen när jag var i 5-års åldern. Så något gemensamt intresse med tjejerna måste jag väl ha?

//Goldfish

Okej. Jag har kommit hem från jobbet och min hjärna fortsätter att briljera. Har fått ett par jättefina ljusstakar i koppar av farmor i julklapp som jag monterade upp i hallen. Övervägde länge för det är ju så onödigt att göra märken i väggen om jag sklle ändra mig. Sagt och gjort. Jag spikade upp dem.

Tänkte göra lite mysstämning i lägenheten och tände dem. Vad händer? Jo! Mysstämningen spolieras av ett frenetiskt tjutande. Brandlarmet. Anna Maria Josefina Goldfish Thuré har placerat ljusen exakt under brandlarmet. Hur genomtänkt var egentligen det? Eftersom jag har ganska högt i tak så hann väl hela bostadsrättsföreningen utrymma sina lägenheter innan jag hann 1. hämta en pall 2. Blåsa ut ljusen 3. Slå med en handduk under brandlarmet så det sluta låta.

Så nu har jag ett problem. Ska jag flytta position på ljushållarna och lämna två fina hål i väggen? Eller ska jag låta dem sitta kvar och aldrig tända dem utan enbart ha dem där för syns skull? Vi kan väl vara överrens om att  om jag väljer ha kvar dem måste köpa nya ljus. För hur snyggt är det med en svart veke. Se bilden -->

//Goldfish

Alldeles för många dagar i bagaget där jag inte behövt använda så mycket hjärnverksamhet. Det hela började med att jag snoozade från klockan 06.00 fram till 08.30 Min hjärna kom inte ihåg hur man gick upp för att åka till jobbet. Tur att jag inte har några arbetstider.

Första kunden som ringer beställer en badrumsspegel.

Kunden: "Hej! Jag skulle vilja beställa en badrumsspegel 50 x 80".

Jag: "Javisst. Är måtten i centimeter?"

Vilken korkad fråga av mig. Vad trodde jag? Att jag hade Nils Karlsson Pyssling på tråden som renoverar sitt badrum och ska ha en spegel som är 50mm x 80mm (= 5 x 8 cm). Eller ännnu värre att måtten han sa var i dm. Vem har plats för en sådan stor badrumsspegel. Måste i såfall vara en väldigt självcentrerad person.

Kan säga att jag inte direkt utfört några avancerade saker på jobbet idag.

//Goldfish

Mona berätta en historia om en Piteåbo i England. Den har vi roat oss åt hela resan. Är därför tvungen att blogga den. Varnar dock för dålig humor. För er som inte vet det så har norrlänningar en tendens att sätta bokstaven O före och konstruera nya ord. Har de inte handlat så har de ohandlat. Historien som följer här sägs vara sann.

En piteåbo var tvungen att gå på toaletten på en pub i England. Det var inget problem för honom att gå in på toaletten. Det stod ju faktiskt IN på dörren. Tiden gick och piteåbons sällskap började fundera var han tagit vägen. Det visade sig att han stod kvar på toaletten. Han kunde inte gå ut. Det stod ju O-ut (out) på dörren.

Att detta är sant kan vi intyga. Dock verkar norrländska tjejer ha svårare med detta. Toakön var otroligt lång på festen. Jag och Mona var dock snabba ut. Som Mona sa. Vi tolkar ju O-ut (Out) Som att vi är inne. Det vill säga coola.

Nu när jag är hemma från Piteå så måste vardagen börja igen. Måste ta tag i maratonträningen. Jag uppmätte maxpuls bara av att sätta på mig pulsklockan. Blomman sa på vägen hem att en veckas träning är spolierad efter en fylla. Åh vad bra tänkte jag för jag träna inget förra veckan. Då infomerade hon mig att det är kommande veckas träning som inte ger något. Innebär det att jag kan vila en vecka till?

//Goldfish