Glömde mobilen hemma idag när jag varit ut på utflykt. Då känner man sig så obekväm. Ungefär som att gå utan BH. Man funderar över hur många som hört av sig osv.

Höjden av besvikelse är då när man kollar på sin mobil och inte en jäkel har hört av sig eller om enbart mamma ringt.

Idag hade iaf några telefonboksvänner hört av sig. Dessutom hade någon ny bekantskap ringt. Ett för mig okänt mobilnummer kom upp på displayen. En sådan sak kan innebära ett spänningsmoment som räcker för en hel vecka. Jag surfar snabbt in på gulasidorna. För er som undrar så är jag inte psykiskt sjuk! Tror jag iaf?! Jag är bara singel och tjej. Jag fyller i numret och hoppas att ett namn ska dyka upp. Hur irriterande är det inte när det dyker upp ett företagsnamn. Det gjorde det inte denna gång utan numret fanns inte registrerat. Detta kommer nu innebära att jag kommer vara disträ och tankspridd tills jag får klarhet i detta. Så snälla den som har ringt mig! Ring igen!

Och ingen behöver ge tipset att jag kan ringa upp det. Då är man för angelägen och det kan få konsekvenser på min coolhetsstatus och det vill man ju inte.

//Goldfish

Min tankeverksamhet går på repeat just nu. Det handlar bara om fröken Kalla. Har ni hört intervjun hon ger på radio efter sitt lopp. Då dyker det upp några hon känner mitt i intervjun och hon skriker:

"Nämen vad gör ni här?"

Reportern kommenterar att Charlotte börjar gråta och han frågar vilka var det där då?

"Det är pappa och kommunalrådet från Pajala".

Alltså hur många vet hur sitt kommunalråd ser ut? Är jag en ovanligt blåst 23-åring eller kommer Charlotte Kalla från en väldigt liten kommun där kommunalrådet dagligen pryder lokaltidningens framsida?

Hade jag i 20-års åldern vunnit en så stor tävling och reportern frågat mig vem min pappa kom med så skulle jag vara tvungen att säga:

"Ja det vette fan!"

Vi kan ju konstatera att jag inte kan bli längdskidåkare. Min kropp tål en del träning men det spricker nog när det gäller att vara allmänbildad som att känna igen kommunpolitiker.

//Goldfish

Ska man ta sig upp för en slalombacke så ska man köpe ett liftkort och ta liften. Detta gäller speciellt svarta backar. Är det kväll och liftarna är stängda och man onyktert vill ta ett kvällsåk så kan man gå en bit upp för backen och åka skidor eller snoowboard ner. Det kan jag ge mitt godkännande till.

Om någon har daglig kontakt med Charlotte Kalla så kan ni väl meddela henne detta. Man åker inte längdskidor upp för en svart slalombacke med sex tidigare lopp i benen. Inte ens om 850 000 kr väntar på en på toppen. Vad ska jag säga att ut och springa en mil för att träna till maraton känns inte som en bragd längre. Eventuellt om jag tar pappa på ryggen under löpturen så kan jag uppnå samma bragd. Men jag får nog inga pengar för det, bara ont i ryggen.

Det var en annan sak jag tänkte på också. Skulle det inte vara coolt om Gunde kunde hyra in dvärgarna från fångarna på fortet som harar åt Kalla.  Gundes "skynda skynda" skrikande blir liksom inte detsamma utan dem. Eventuellt skulle de även kunna fylla funktionen som maskot.

Kalla är min nya idol. När jag åker slalom så brukar jag ta en paus på toppen efter liftfärden upp på toppen. Jag lovar att hon Kalla istället för en varm choklad med vispgrädde i värmestugan passade på att köra lite höghöjdsträning.

//Goldfish