Jag fick världens bästa present av Johanna och Mona i examenspresent. En Ipod. Vilket var så välkommande nu när jag börjar komma upp på de högre distanserna i min maratonträning.

Jag är ganska oteknisk. Men jag lyckades ladda på den. Problemet är bara att jag inte får något ljud i den. När jag ringde min ipod support Mona så svarar hon:

”Men Maria har du kollat så du inte har hold knappen intryckt?”

Shit! En sådan fråga ställer man bara till någon som man tycker är väldigt oteknisk. Jag måste alltså vara det!

Men jag har fortfarande inte fått något ljud i den. Vilket är ett ganska stort problem när det gäller en ipod. Och för er som nu förmodligen vill agera support. Ja! Jag har höjt volymen och jag har stoppat i hörlurarna.

//Goldfish

Jag är en prestationsmänniska. Det vill säga en sådan människa som vid en regnig dag tveklöst skulle välja att cykla och storhandla istället för att ta bilen enbart för att få känna känslan av att fy fan duktig jag är. Stört jag vet!

Som prestationsmänniska vill man desutom alltid förbättra sig. Idag fick jag i uppdrag att åka och hämta en bilruta i Gävle då min pappa beställt fel (han beställde en bilruta till modellen jumper istället för jumpy). Och det var givetvis inte hans fel utan hur kan man döpa två modeller så lika.

Iaf tillbaka till ämnet förra gången jag skulle hämta en bilruta i Gävle så letade jag efter grossisten i två timmar. Och pappa och jag fick nästan gå i terapi för att återställa vår far och dotter relation. Idag bestämde jag mig för att förbättra tiden. Med hjälp av en karta från hitta.se så tog det mig enbart en kvart. Är otroligt stolt över det.

När bilrutan sedan skulle sättas dit så behöver man vara två när man lägger den på limmet och de andra var ute på jobb. Då säger min pappa så här:

"Orkar du lyfta rutan för annars kan ju farmor hjälpa mig?".

Hmm! Min farmor är över 70-år. Jag har varit elitidrottare och har en del träningstimmar i bagaget. Men visst vi nöter ut en generation i taget.

//Goldfish