Alltså man brukar säga att folk som äter mycker har en mask i magen. Då har jag en Anakonda eller något. Jag äter som en häst just nu. Sen jag kom från Stockholm idag vid 15.00 så har jag ätit följande:

15.05 --> 2 cookies. Slängde mig på skafferiet. Kändes som jag inte ätit på två veckor.

15.22 --> Två skorpor med ost och smör.

15.45 --> Hungrig igen. Insåg att jag måste göra middag annars skulle jag äta slut på skafferiet. Stekte chorizo korv och hällde på krossade tomater och lite grädde. Kokade pasta till.

16.45 --> Banan

17.30 --> Två skorpor med ost.

18.15 --> Blodapelsin

19.00 --> Blodapelsin

20.00 --> Fruktskålen var tom. Skafferiet var tomt på sötsaker. Gick till sista anhalten, frysen. Tog en halvliter glass med chokladsås.

Är less på Anakondan som äter mig ur lägenheten. Någon som vill köpa honom? Jag säljer han för högstbjudande.

//Goldfish

Jag är virrigare än vanligt just nu. Jag vet inte om det beror på att min framtid är ganska oviss efter fredag den 18 januari. Skulle cykla förbi Blomman med en sak idag. Det var det enda ärendet jag hade nere på stan. Hon bor mitt på gågatan. Jag parkerar cykeln och springer upp. Öppnar väskan för att ge henne kuvertet hon skulle ha..

Väskan är tom. Kuvertet ligger kvar på köksbordet. Hemma!

Kan ni förstå hur jobbigt det är att vara jag ibland? Får jag ett bra jobb med en bra lön så ska jag verkligen överväga att anställa en assistent. Assistenten ska få ett skrivbord precis vid ytterdörren och varje gång jag går förbi där så ska den personen gå igenom så jag har allt med mig ut.

//Goldfish

Idag kommer jag lämna bort tio veckors arbete. Tänk om man kunde få en ordentlig lön för det istället för lite CSN-bidrag. Då skulle det kännas lite roligare. Nu är det ju liksom inte så att jag skuttar in på socialhögskolan. Och det är förresten omöjligt för jag ska lämna in 11 exemplar av min uppsats. Det är typ hela Sherwood skogen och ganska tungt att bära. Om jag hade Kajsa Bergkvist explosivitet i bena så skulle jag möjligen ha skuttat in.

Finner det ganska roligt när jag berättar för folk att jag ska lämna in uppsatsen då säger de Lycka till! Jag har fått mer lyckönskningar igår och idag än under hela uppsatsskrivandet. Nu är ju allt det svåra redan genomfört. Vad kan jag misslyckas med nu liksom? Lämna in uppsatsen på Uppsala universitet istället för Stockholms universitet?!? Snubbla i en vattenpöl utanför skolan och tappa alla uppsatser i en pölen?!? Tro mig om jag har kommit så här långt så ska jag nog som en guldfisk som jag är klara av att simma ända in i kaklet. Men det är klart jag kanske ska boka en värdetransport som kan leverera den istället. Iaf fråga om en offert.

//Goldfish

Såg på outsiders om sopfolket. Personer som lever på det vi konsumenter slänger. Jag förstår inte riktigt deras livsstil. Jag är helt tvärtom. Jag vägrar dricka mjölk som har dagens utgångsdatum. Dessa människor skulle kunna prenumerera på mina sopor. De skulle kunna hämta de utanför min dörr så slipper de leta i containern och jag skulle slippa gå till sophuset. =)

Dessutom så bjuder sopfolket sina vänner på fest där det bjuds gamla matrester från soporna. Tänk  om jag skulle vara en sopmänniska och bjuda mina vänner på exempelvis lussefika.

Tjena tjejer! Kul att ni kunde komma! Jag hitta inga lussebullar och pepparkakor i soporna så.. om du Lina tar en halvt uppäten chokladboll så kan Mona och Johanna få lite gamla Marie kex. Tänkte vi kunde dricka lite mjölk till. Den är bara två dagar gammal. Kanske smakar lite surt men det gör det hela bara lite mer intressant. Har lite presenter också. Mona  du är en planeringsmänniska och får grannens gamla almanacka från 2006. Johanna - du kör mycket bil och får en gammal wunderbaum. Lina - du är ju precis sjuksköterska så du får ett gammalt använt plåster.

Shit mina kompisar skulle säga upp bekantskapen med mig.

Jag ska aldrig mer gnälla att min konsumbutik inte har en viss produkt. Tänk dessa stackars sopmänniskor de kan ju få vänta ett helt år eller ännu längre för att hitta en marabou chokladkaka. Jag kommer aldrig bli sopmänniska. Jag älskar choklad.

//Goldfish

Personer som är födda på 50-talet förstår inte riktigt detta med att det kostar pengar att lyssna av mobilsvararen. De verkar gilla sin röst så mycket att de gärna vill lämna ett avtryck av den på folks mobilsvar. Detta gäller framförallt min pappa. Han förstår inte riktigt att mobiler har en funktion som nummerpresentatör.

"Välkommen till din eurovoice. Du har ett nytt medelande. Meddelandet togs emot 1 1 . 0 1"

"Hej! Det är pappa" (Då jag genaat börjar tänka Nämen vad otippat. Jag trodde det var någon annan som ringt från hans mobil).

"Du kan väl ringa när du får tid. Hej då!"

Finns det något onödigare sett att spendera några ören på?

Oftast när jag lyssnar av dessa meddelanden så har jag redan ringt upp pappa. För jag ringer alltid upp när jag har ett missat samtal från någon i min telefonbok. När jag ser att någon har ringt så vill de väl förmodligen prata med mig och behöver inte lämna det på min mobilsvar.

Jag ska därför ändra mitt mobilsvar nu:

"Hej! Du har kommit till Maria Thuré. Kan inte svara just nu, är förmodligen ute och tränar för Stockholm maraton. Men om jag kommer hem igen från löpturen så ringer jag. Är det någon som inte finns med i min telefonbok så kan ni väl lämna namn och telefonnummer så jag vet var jag ska ringa. Om det är pappa så vet jag att du har ringt och du behöver inte prata in något på telefonsvararen. Ha det så bra!"

//Goldfish

Glömde mobilen hemma idag när jag varit ut på utflykt. Då känner man sig så obekväm. Ungefär som att gå utan BH. Man funderar över hur många som hört av sig osv.

Höjden av besvikelse är då när man kollar på sin mobil och inte en jäkel har hört av sig eller om enbart mamma ringt.

Idag hade iaf några telefonboksvänner hört av sig. Dessutom hade någon ny bekantskap ringt. Ett för mig okänt mobilnummer kom upp på displayen. En sådan sak kan innebära ett spänningsmoment som räcker för en hel vecka. Jag surfar snabbt in på gulasidorna. För er som undrar så är jag inte psykiskt sjuk! Tror jag iaf?! Jag är bara singel och tjej. Jag fyller i numret och hoppas att ett namn ska dyka upp. Hur irriterande är det inte när det dyker upp ett företagsnamn. Det gjorde det inte denna gång utan numret fanns inte registrerat. Detta kommer nu innebära att jag kommer vara disträ och tankspridd tills jag får klarhet i detta. Så snälla den som har ringt mig! Ring igen!

Och ingen behöver ge tipset att jag kan ringa upp det. Då är man för angelägen och det kan få konsekvenser på min coolhetsstatus och det vill man ju inte.

//Goldfish

Min tankeverksamhet går på repeat just nu. Det handlar bara om fröken Kalla. Har ni hört intervjun hon ger på radio efter sitt lopp. Då dyker det upp några hon känner mitt i intervjun och hon skriker:

"Nämen vad gör ni här?"

Reportern kommenterar att Charlotte börjar gråta och han frågar vilka var det där då?

"Det är pappa och kommunalrådet från Pajala".

Alltså hur många vet hur sitt kommunalråd ser ut? Är jag en ovanligt blåst 23-åring eller kommer Charlotte Kalla från en väldigt liten kommun där kommunalrådet dagligen pryder lokaltidningens framsida?

Hade jag i 20-års åldern vunnit en så stor tävling och reportern frågat mig vem min pappa kom med så skulle jag vara tvungen att säga:

"Ja det vette fan!"

Vi kan ju konstatera att jag inte kan bli längdskidåkare. Min kropp tål en del träning men det spricker nog när det gäller att vara allmänbildad som att känna igen kommunpolitiker.

//Goldfish

Ska man ta sig upp för en slalombacke så ska man köpe ett liftkort och ta liften. Detta gäller speciellt svarta backar. Är det kväll och liftarna är stängda och man onyktert vill ta ett kvällsåk så kan man gå en bit upp för backen och åka skidor eller snoowboard ner. Det kan jag ge mitt godkännande till.

Om någon har daglig kontakt med Charlotte Kalla så kan ni väl meddela henne detta. Man åker inte längdskidor upp för en svart slalombacke med sex tidigare lopp i benen. Inte ens om 850 000 kr väntar på en på toppen. Vad ska jag säga att ut och springa en mil för att träna till maraton känns inte som en bragd längre. Eventuellt om jag tar pappa på ryggen under löpturen så kan jag uppnå samma bragd. Men jag får nog inga pengar för det, bara ont i ryggen.

Det var en annan sak jag tänkte på också. Skulle det inte vara coolt om Gunde kunde hyra in dvärgarna från fångarna på fortet som harar åt Kalla.  Gundes "skynda skynda" skrikande blir liksom inte detsamma utan dem. Eventuellt skulle de även kunna fylla funktionen som maskot.

Kalla är min nya idol. När jag åker slalom så brukar jag ta en paus på toppen efter liftfärden upp på toppen. Jag lovar att hon Kalla istället för en varm choklad med vispgrädde i värmestugan passade på att köra lite höghöjdsträning.

//Goldfish