Mina föräldrar har nyligen fyllt 50. 50 + 50 = 100. Så idag blir det 100-års fest! Min pappa kan typ koka korv och lägga den i ett bröd och steka på blodpudding. Idag var han dock tvungen att hjälpa till när vi fixade inför festen. Det kan bli ganska roliga samtal när man har en ointresserad person i köket. Han skulle hjälpa mig att göra snittar som min norrländska vän Cia har lärt mig.

Jag frågade exempelvis mamma om jag skulle ta av ett lager till av löken. Då pappa raskt ska spela matexpert.

"Oja! Den där löken är ju bara avsnoppad. Du har ju bara skärt av sidorna".

Jag undrar hur kockeliten ställer sig till matbegreppet avsnoppad.

Vidare under snittarbetets gång:

"Jaha, så de där snittarna kommer alltså från Norrland. Blev du bjuden på det på nyårsfesten eller har Cia bjudit dig någon annan gång? Jaha blev du bjuden på hembränt och lingondricka till det?"

Vi har absolut inga förutfattade meningar om norrlänningar. 

När det var dags att skära snittarna så skar jag tunnbrödet lite snett. Då snittexperten pappa glimmade till igen.

"Nej, nej så där tror jag verkligen inte det ska vara. I Norrland gillar de enkla grejer. De ska nog skäras rakt. Det där har du kommit på själv".

Ledsen att jag försöker vara kreativ pappa!

Shit hur ska detta sluta? Jag ser iaf fram emot air ockey turneringen som ska gå av stapeln på festen!

//Goldfish

Johanna ringde mig igår:

"Hej! Vi är några tjejer som har lånat Östhammars ishall. Vi tänkte åka lite skridskor. Är du sugen?"

Jajemen tänkte jag. Jag har ju inte åkt skridskor sen jag typ var åtta år och lade ner min ishockeykarriär. Då jag tyckte det var tufft med rosa skridskosnören och killarna fortfarande hade tjejbaciller och jag fick ett eget omklädningsrum. Och mina handskar var större än min överkropp (se bilden). Det var en tid då min prestation omskrevs i Guinnes rekordbok. Mitt lag förlorade med 31-0. Kul att vara omnämnd för det!

 Jag tvekade lite men ett gäng tjejer, då skämmer jag ju inte ut mig för någon iaf. Klart jag ska åka dit!

Tvingar upp pappa på vinden för att leta reda på mina skridskor. Spårlöst borta! Ringer till kusinbarnen för att fråga om jag får låna deras. Då visar det sig att de nu har mina skridskor.

Pappa tyckte det var så roligt att jag skulle åka skridskor och frågade om vi skulle spela hockey bocky. (Eller vad det nu heter). Då blev jag lite sur:

"Nej vafan vi ska spela hockey. Hockey bocky är för amatörer".

Fast jag eg. bara ville se om jag fortfarande kunde stå på ett par skridskor.

Så jag åker iväg till Östhammar med ett par skridskor som är mina egna men lånade och ser framemot lite friåkning utan klubba.

Kommer dit! Då visar det sig att det är värsta matchen som ska spelas och 90% av de 30 personerna som är där är killar. Great! Och folk börjar berätta att de slipat skridskorna och grejer! Hra jag hamnat mitt i en VM-final tänker jag! Jag ramlar ju typ omkull bara jag ska ta emot pucken med klubban. =) Så pappas fråga om hockey bocky som spelas med boll hade ju inte varit helt fel. Då hade min ramla omkull statistik sjunkit drastiskt.

Pga min mindre bra skridskoåkning så slopade jag hemjobbet och var en sådan där slö forward som bara låg och fiskade. Det gick väl sådär! Men kul var det!

Nu kan jag väl nästan titulera mig som hockeyspelare igen och i och med det så blir det ju legitimt att dejta flera killar samtidigt, äta mammas matlåda och låta mamma tvätta ens kläder! YES! Måste dessutom fundera på något sätt att ge igen på Johanna. Förslag?

Undra om min comeback blir lik aomskriven som Foppas?

//Goldfish