I bilen på väg hem från jobbet så lyssnade jag på rix. Då berättade radioprataren om en 17-årig kille i Norge som staratde en grupp på facebook där han lovade att äta en banan för varje medlem som gick med. Han blev överöst av medlemmar och fick ta hjälp av en apa på ett Zoo.

Jag har tyckt att det varit lite jobbigt att motivera mig att träna inför maraton. Visst jag har letat mig ut på gatorna, men det har varit ångestladdat innan. Därför kom jag på den briljanta idén att göra en grupp på facebook. (Mina föräldrar skulle säga att jag har för lite att göra. Och det har jag nog just nu). Där jag lovar att springa en kilometer för varje medlem som går med. Här följer en länk till facebook. Gruppen heter Maria goes for maraton 2008 så ni kan gå med som medlemmar.

http://www.facebook.com/

Ganska egocentriskt att starta en grupp om sig själv. Men som fotbollspelare fick jag peppning av mina lagkamrater. Det enda jag får nu är menande goda blickar från folk som tvingats ut för att rasta sina hundar som jag möter när jag är ute och springer. Nu kan jag ju tänka på att personen som gick med i gruppen stöttar mig under en kilometer.

På ett sätt skulle det vara skönt om det typ bara blev två medlemmar. Men då skulle jag nog förmodligen inte klara av loppet den 28 maj. Det får heller inte bli för många, för då kanske jag blir övertränad och inte kan delta av den anledningen.

//Goldfish

Min pappa har läs- och skrivsvårigheter. Vilket innebär att man skriver saker och ting som dem låter. Att arbeta med honom kan därför göra en så tråkig syssla som att avregistrera inbetalningar ganska roliga. Jag började dagen med att avregistrera en faktura på vår kund ROGERT.

På Mälby Glas har vi inga kunder som heter Roger och inte Leif heller för den skull, för de får alltid heta LIEF.

//Goldfish