Klockan 06.30 bar det iväg till jobbet imorse. Och shit vad denna dag har varit strulig. Det har varit felskrivna fakturor kors och tvärs som jag har behövt kreditera. Jag har fått ringt försäkringsbolag och kolla varför de inte har betalat. Jag är inte rädd för så mycket. Jag har spindelfobi men nu kan jag även lägga till  handläggare på försäkringsbolag på min "att var rädd för lista". Shit vad otrevliga de är. Hur hittar bolagen denna otrevliga personal? Skriver de det som önskad egenskap på deras annonser?

Apropå felskrivna fakturor så har min pappa dyslexi light. Han har svårt att se när han skriver fel. Vilket har inneburit att vi inte har en enda kund som heter Leif på Mälby Glas. Utan de heter alltid Lief. Detta ser pappa aldrig. Likaså när vi fakturerar försäkringsbolagen så är det vissa gånger företagskunder betalar hela momsen och då skriver vi. O.BS MOMSEN DEBITERAS KUNDEN. Jag kan säga att det har hänt att pappa har skrivit O.B.S MOSEN DEBITERAS KUNDEN.

Dessutom har jag under denna dag frågat mig hur svårt det kan vara att uppge fakturanummer när man betalar in sina räkningar. Idag har jag bland annat letat igenom vårt register efter lagningar 506 kr. Ja och på ett glasmästeri så är väl den vanligaste tjänsten folk köper just lagningar. Så jag har haft lite att göra idag.

Ska bli skönt att se landskampen på O´learys ikväll!

//Goldfish

Nu får jag skylla mig själv. När det var sju sekunder kvar av matchen mellan Almtuna och Hammarby gjorde Almtuna 2-2. Och vem tror ni gjorde målet.. Jo Julius såklart! Och jag som valde att stanna hemma. Vilken miss! Jag låg och kollade på favoritprogrammet House och följde matchen via UNTs direktrapportering. Lite varmare än att sitta i en kall ishall. Men hur spännande är det egentligen och höra ett pling när man ligger i soffan och får se att Almtuna gjort mål. Tacka vet jag att se matcher live. Men är man snål så får man skylla sig själv!

Den här kvällen har det verkligen inte hänt så mycket! Är so bored! Men imorgon ska jag upp tidigt för att jobba i Mälby. Sen på kvällen ska vi bege oss till o´learys för att se landskampen.

//Goldfish

Jag har nog lite framtidsångest just nu! Börjar rulla ut annonser nu om tjänster som tillträds i januari. Så idag har jag skrivit ihop den första ansökan som socialsekreterare. Kan ni tänka er att lilla jag i januari har examen för att söka tjänster som socialsekreterare. Hur coolt är inte det!

De kriterier som de eftersökte förutom socionomexamen var B-körkort, samarbetsförmåga samt god förmåga att uttrycka sig i skrift.

Skulle behöva lite feedback på min ansökan:

Hej!

Jag heter Maria Thuré och är en tjej på 23 jordsnurr. Jag har lätt att uttrycka mig i skrift dock skriver jag gärna för en bred publik och vill gärna att det jag publicerar ska visas i offentliga forum som tidningar och bloggar.

Jag är van att samarbeta. Dock är jag jäkligt trött på det efter min tid som damfotbollsspelare. Då passade jag bollen jämt istället för att gå själv. Jag har en kompis som spelar i landslaget som gjorde tvärtom. Därav har jag tagit lärdomen att man kommer längre om man inte samarbetar.

Jag har B-körkort för tillfället men eftersom jag ofta åker på 288:an där det finns hastighetskameror så är jag tveksam till hur länge jag har kvar mitt körkort. Jag har dock en cykel jag gärna använder så länge kedjan sitter på.

Jag vill helst bara arbeta med kvinnliga klienter då jag är rädd för människor av det manliga släktet. De är opålitliga och sådana människor har jag svårt att hantera.

Dessutom har jag telefonskräck så om ni kallar mig på intervju så mejla mig gärna istället.

Visst syns det att jag i mitt förra arbete hjälpte personer att formulera personliga brev och meritförteckning?

Måste bara avsluta med att säga att jag måste passa mig för vad jag skriver  i min blogg. Läste någon rubrik om att Ebba Von Sydow blivit portad från Stureplan. Tänk om jag skulle bli portad från BJ? Var skulle jag då spendera lördagkvällarna? Jag känns ju något för gammal för Seven så jag måste passa mig!

//Goldfish

Har varit till skolan i Stockholm idag.  Jag promenerar alltid till och från skolan när jag kommer till Sthlm. I början följde jag slaviskt Sveavägen från centralen till socialhögskolan som ligger vid Norrtull. Jag litar inte riktigt på mitt lokalsinne. Det tog väl två år innan jag börja våga snedda in lite på mindre gator.

Jag tror en högre makt försöker säga mig något idag.. Antingen att jag borde renovera min lägenhet eller att jag snart kommer träffa min livs kärlek - en hantverkare. För när jag promenerade från skolan så mötte jag först hantverkaren från programmet Bygglov. För en lantis som mig där de största kändisarna man mött de i Gimo som ägde ICA, Lyktan eller Gimo Järn så det är en stor happening för mig att se en TV-kändis. När jag sedan sneddar av Sveavägen in på nån liten gata så ser jag Roomservice bilen där Gotlänningen står och packar in målarfärg i bilen. Jag var så nära så jag skulle kunna ha nypt honom i rumpan. Jag har alltid tyckt att han är så charmig och nu steg han ju ytterligare i ens ögon när han faktiskt åker och köper färgen själv. Johanna min kompis som är i USA nu kommer bli så sotis. Hon gillar roomservice. Ångra mig nu att jag inte fråga efter autograf kunde ha blivit en fin överraskning för Johanna när hon kommer hem. Men då tror jag att de skulle ha förstått att jag var en lantis.

Redovisningen i skolan gick helt OK. Men jag blev aningens uppstressad när min gruppartner berättar att hon inte kunnat gå igenom det vi skulle ha för att hon låst sig ute. Hon är så rolig. Sedan när hon sätte sig och ska gå igenom det vi ska rediovisa tar hon upp ett par trasig glasögon där halva sidan fattas. Hon håller i dem och skrattar och säger att hon inte ser ordentligt utan glasögon och hon glömt de andra i biblioteket. Hon gav mig ett gott skratt. Jag kan säga att jag inte är ett dugg förvirrad i jämförelse med henne.

Hade planer att gå och kolla på Almtuna idag. Men Julius min kompis som spelar där lyckades inte få tag på fribiljetter. Och 100 spänn för att se en match i hockeyallsvenskan är det inte värt. men, men det blir nog fler ggr.

//Goldfish

Idag fyller min kompis Kristin 22 år. När hon flyttade till Gimo under högstadiet så bodde vi grannar. Vi lade en platta i rabatten så vi  snabbt kunde springa över till varandra utan att behöva gå runt staketet.

Jag är nästan 2 år äldre än henne. Ändå har hon alltid varit den tuffaste av oss. Hon åkte till England för att studera en kurs utomlands. Då träffade hon sin Adam från Australien. Sen dess har hon varit på flykt, ett beslut som det krävs mycket mod att ta. Hon flyttade till andra sidan jordklotet - Australien. (Själv flyttade jag hela 5 mil till Uppsala). Hon har köpt hus och förlovat sig. (Man kan säga att jag ligger några steg efter, och då talar jag inte i form av myrsteg). För tillfället är hon i England igen. Det är inte för att hon föredrar regn före icke ozonskyddade solstrålar. Utan för att hon inte får komma in i Australien eftersom hon varit där sitt år som hon haft visum för. Jag hälsade på henne där förra vintern. Jag åkte helt själv och mellanlandade helt ovetande i Bangkok. Jag försökte sitta kvar i flyget för jag hade ju sett Bangkok Hilton. Dock kom flygvärdinnan och sa åt mig att lämna planet. Då sprang jag med handbagaget i famnen till nästa gate. Jag var livrädd att någon skulle plantera något i min väska. Dock kan man undra om jag fick något i mig för jag var så kocko efter den långa resan så jag glömde mitt handbagage vid första säkerhetskontrollen. Det hade varit toppen att förlora hela reskassan innan man ens tagit sig ut från flygplatsen. Ett meddelande ropades ut på flygplatsen. Kan Miss Maria Thuré komma till receptionen  där hennes handbagage väntar på henne. Skämt åsido jag fick tillbaka den.

Åter till temat! Jag vill ägna världens bästa Kristin denna blogg på hennes födelsedag. Det var flera år sedan vi kunde fira den tillsammans och jag saknar dig massor! Hon är så trygg i sig själv och säger precis vad hon tycker och tänker. Skulle fler vara som henne så skulle det inte behöva bli så mycket missförstånd. Samtidigt om alla skulle prata så mycket som henne så skulle jag börja producera öronproppar. För det skulle de flesta då behöva använda. =)

Stort grattis Kickan! Saknar dig!

//Goldfish

Japp då var man hemma igen. Mätt och belåten. Det serverades förrätt, varmrätt och efterrätt. Det stod så många glas på bordet så jag trodde nästan att jag lovat spela på glasen liksom Sandra Bullock gjorde när hon spelade agent och var med på miss Amerika tävlingen. Jag blir alltid osäker om det är inne eller utifrån man börjar när man tar besticken. Men tom den prövningen klarade jag. Så jag känner att jag samlat vuxenpoäng så det räcker för en hel månad ikväll. Dock har jag insett att jag snart måste lära mig dricka kaffe. Kände mig som ett litet barn när de fick gå en extra sväng och hämta en kopp te till mig. Där tappade jag väl ev. nån vuxenpoäng.

Men jag förstår inte riktigt det här med att hålla tal. Alla sitter och vill inget hellre än att få in kaffet och gå hem. Alltid är det då nån som klirrar i glaset och ska hålla tal. När jag gifter om jag någongång gör det så ska det definitivt vara talfritt.

Jag och Cia har startat en tävling. Vi är så j-a less på att vi har så få killkompisar. Så vi har startat en tävling där vi ska jaga killkompisar. Och Cia arbetar snabbt vill jag säga. Hon fick ett nummer av en kille i helgen och redan ikväll ska dem ut och ta en promenad.

Imorgon har jag en redovisning i skolan. Det ska nog gå bra. Jag är bara lite orolig för den jag ska redovisa med. Hon är hur rolig som helst och i 50 års åldern. Hon har haft studieuppehåll i nio år. Hon är ganska ostrukturerad och kan prata om vad som helst lite när som helst. Hon avbryter en mening mitt i för att påbörja nästa. Jag har en känsla av att hon kommer redovisa det som vi bestämt att jag skulle säga. Jag måste nog göra en reservplan. Eller förresten jag tror det kan vara många som har svårt att få en röd tråd i det hon säger så jag kanske kan ta det igen.

//Goldfish

Jag och Mona har en liten studiecirkel här hemma hos mig nu. Jag tog en liten paus. Det är så roligt att sitta och observera Mona. För det första så har hon ett gäng med pennor i olika färger. Hon arbetar efter färgkoder vilket säkert är jättebra i inlärningssynpunkt. Hon borde ju veta eftersom hon ska bli lärare. Detsamma gäller när hon skriver i sin almanacka. En färg för arbete och skola. Och en färg för roligare arrangemang som exempelvis våra förfester. (Jag hoppas att det tillhör det roliga iaf). Till råga på allt så har hon en tippex grej så hon kan stryka över när hon skriver något fel. För det får inte bli kluddigt i hennes böcker. Detta kan i okändas ögon kanske uppfattas lite som ett tvångsmässigt beteende. Jag har dock arbetat med personer med Aspergers syndrom som ofta har denna problematik och jag kan garantera att hennes färgkodande enbart är ett liten charmig egenskap i jämförelse med att ha problem. Kul att kolla på är det iaf. Man får lust att jävlas lite och skriva in lite olika aktiviteter i fel färg. Men det skulle säkert sluta med att jag fick köpa en ny almanacka.

Har bestämt mig för att åka på middagen idag. Har lite motstridiga känslor till det. Är så jobbigt på sådana där tillställningar. Jag är alltid klart yngst och jag känner hur jag måste bära upp min generations stolthet och agera prickfritt. Speciellt på en middag där man dessutom inte behöver vara helt professionell utan även måste visa prov på lite social kompetens. Tror ni jag kan dra någon historia från BJ i helgen. Det skulle säkert uppskattas? Men jag tror att jag kör den vanliga linjen att lyssna på medelåldersjippon som vinprovning m.m  Dessutom kommer man väl inte ens bli mätt på maten man får. En gammal fotbollstjej som mig föredrar husmanskost före fina uppläggningar på restaurang.

Den förra tillställningen av detta slag som vi hade så hade vi tryckt upp gris rosa skjortor som vi alla skulle bära. De sa att jag kunde ta på mig den om jag ville. Jag tror jag ska säga att den fortfarande ligger i tvätten. Den förra tillställningen var före sommaren.

Kom på en rolig grej nu apropå mitt förra jobb. Min kollega A-B som snart är 65 år tänkte vara med i namntävlingen av konserthuset. Hon tänkte föreslå KK. Hon såg det enbart som en förkortning för konsert och kongress. När jag berättade att det redan är ett uttryck för en speceill kompis så slopade hon som tur förslaget. Tack och lov för det.

Nu ska jag återgå till pluggandet.

//Goldfish

Shit vilken morgon. Idag skulle jag egentligen på avslutningskonferens med mitt gamla jobb. Jag jobbade på ett projekt inom Uppsala kommun, där man coachade personer med dolda funktionshinder ut på öppna arbetsmarknaden. Projektet avslutas sista oktober, så nu var det en heldag på Eklundshof där projektet skulle utvärderas. Dock kände jag mig lite hängig imorse så jag blev kvar hemma. Ev. så åker jag på middagen kl. 18.00

Hade fått ett mejl av resebyrån där vi beställt en fotbollsresa när mamma fyller 50 i december. Min mamma älskar fotboll. I vår familj är det lite ombytta roller. Pappa skulle nog gärna åka på en chartersemester och sola och framförallt bada. Min pappa är som en fisk - han älskar att bada. Så det är ju inte så konstigt att han fick en guldfisk till dotter. Dock så är han mer än aborre eller nåt som gillar att bada även i svenska vatten. Jag som guldfisk föredrar vatten på lite varmare breddgrader. Matchen Chelsea - Arsenal hade flyttats vilket ställde till bekymmer för oss som redan bokat flyg på egen hand. Så jag har agerat reseledare hela förmiddagen. Så frustrerande. Tillslut fick jag till det men det hela slutade med att resan blev 1900 kronor dyrare.

Nu måste jag verkligen sätta mig ner och plugga ordentligt.

//Goldfish