Nu skrivs historia.. Goldfish författar sin första blogg. Har egentligen ingen aning hur man ska skriva. Tragiskt nog så gör jag detta en lördagkväll. Man kan ju undra om det inte finns roliga saker att göra en kväll som denna. Nu har jag inte fotbollen jag kan skylla på längre heller. Jag får skylla på att jag är kattvakt åt en liten kattunge. Selda.

Min lilla sjuåriga kusin är med sin familj på Rättviks marknad. Javisst ni läste rätt. Det är sånt barnfamiljer gör på helgerna idag. Tiderna förändras. Dagens barn blir så beresta. =-) Själv lämnade man som 7-åring sällan boendeorten på helgerna. Det närmaste Dalarna man kom då var Gunde Svans dalmål på Fångarna på fortet. Hans skynda skynda kan ju fortafarnde göra sig påmint som ett eko i huvudet.

Så när lillkussen tumlar runt på marknad så är storkussen snäll och är kattvakt.

Idag har det slagit mig hur enkelt det måste vara att vara katt.

-Man gör sina behov i en liten låda. Som någon annan sedan kommer och plockar bort. Inte tusan är det någon som kommer och spolar efter mig när jag varit på toa.

-Så fort man lägger sig på rygg och sträcker ut sig så kommer någon och klappar än på magen och säger några vänliga ord. Jag försökte med samma bedrift men inte kom någon och klappade mig ömt.

-Katter kan riva ner blomkrukor och riva på skinnmöbler utan att behöva ta konskevenserna av det. Skulle jag komma till ett nytt ställe och agera så här så skulle de sannolikt ringa psykakuten.

-Cirka fyra timmar efter Selmas lillmatte åkt så ringde hon..

-"Hur går det med Selma"? Tveksamt om någon skulle ringa och oroa sig för mig enbart fyra timmar efter jag åkt bort!?!

Som sagt det väcker många underliga tankar hos en som kattvakt.

Förresten det slog mig nu när jag skulle skriva under mitt inlägg. Ganska komiskt att jag som guldfisk är kattvakt. Vi får se om jag överlever kvällen och natten. //Goldfish