Sitter här "by myself" och äter mjölk med nesquik (ja jag fick gå och kolla på paketet för att se hur det stavades) choklad flingor. Så gott när mjölken blir sådär söt.

Förvirring hos Uppsala kommun

Apropå mitt bloggtema idag. Så verkar förvirringen har spritt sig till Uppsala kommun. Vilka j-a puckon som stänger av Studenternas innan Bälinge spelat klart sina seriematcher.

Pensionär fick visa legg när han köpte lättöl

Läste nyss på aftonbladet.se. Deras huvudnyhet just nu är ett pensionär i Norrland fick visa legg när han köpte lättöl på ICA. Hahaa! Det tyckte jag var lite skoj! Jag får alltid visa legg. För jag ser tydligen mycket yngre ut än vad jag är. Bälinge hade lagfest förra året och vi fick gå in på VIP-listan på BJ. Jag gick väl in i mitten av alla. När alla framför mig gått förbi vakten och det är min tur så blir just jag stoppad. Shit vad är det nu då. Jag har inga flip flopp tofflor på mig tänkte jag. Nej, då ville dem se legg på enbart mig av hela laget.

Men jag tänkte på det som pensionär borde man väl bli glad om man får visa legg.. Det slog mig också att kassören eventuellt kan tänkas ha Aspergers syndrom. Det är just det jag skriver min uppsats om. Personer med diagnosen är väldigt ärliga och rättvisa. De behöver tydliga riktlinjer och då följer de dem till punkt och pricka. Säger man till en person med Aspergers syndrom att kolla legg på dem som köper alkohol så kan man lita på att dem gör det. Här görs inga undantag, alla kollas. För det sa ju arbetsgivaren.

Foppa gör comeback

Då är cirkusen igång igen. Foppa gör comeback i hockeylandslaget. Tror ingen svenska medborgare kan räkna för vilken gång i ordningen. Han dyker upp som gubben i lådan när man minst anar det. Ska inte farbror Foppa fokusera på att sälja tofflor istället och lämna plats åt någon yngre förmåga? Iofs det är väl inte så luckrativt längre. Hela svenska befolkningen har redan dessa tofflor.

//Goldfish

För att fortsätta på förra bloggens tema så vill jag bara informera om att jag verkligen varit förvirrad idag. Ringde min förra kollega för att få en mejladress av henne. Då jag lite i förbifarten slängde ur mig. "Vi ses ikväll, på middagen då". Då hon lite undrade frågade om det inte var imorgon. Och givetvis var det imorgon vi skulle äta på Tzatsiki. Hade inte hon sagt något så hade jag stått där ensam vid 17.00 Nu tänker säkert någon.. men kära nån skaffa en almanacka. Jag har en almanacka jag hade tom skrivit in aktiviteten. Men givetvis på fel dag.

Inte nog med det så skulle jag svara på en bekants inlägg på facebook. Givetvis så gjorde jag ett rookie misstag och skrev på min egen wall. Min kära vän Mona var givetvis inte sen att poängtera detta. Hon frågade om jag var trött? Nej Mona. Jag är inte trött jag lider av en folksjukdom som heter förvirring. Du av någon borde faktiskt veta det vid det här laget. =) Den är tydligen ärftlig.

Det som kännetecknar sjukdomen är att man glömmer sina kompisars födelsedagar, man glömmer ofta mobil och plånbok hemma när man ska iväg någonstans och ibland glömmer man sina koder. Kan vara alltfrån kontokort till pinkoder. Man får vara glad så länge man kan sina personuppgifter. Sjukdomen är jobbig på det viset att det inte bara drabbar individen. Personens nära och kära blir även dem drabbade. De kan känna sig bortglömda när dem inte får telefonsamtal på sina bemärkelsedagar. De får ofta betala gemensamma aktiviteter då personen ofta glömmer sitt kontokort hemma eller glömmer kontokortskoden. I de allra värsta fallen så kan man även glömma micropopcorn i micron vilket även innebär en fara för andra.

Idag är det rosa bandet galan. Rosa bandet är en insamling för bröstcancer som har pågått ganska länge. Nu när den är slut så kan man istället kanske starta upp en insamling för förvirring. Ni alla som läser detta och vill stödja insamlingen kan kontakta mig för då kan ni få köpa en guldfisk emblem för 20 kr. Ni kan även få en tjänst där min kompis Josefine "jag har stenkoll" Öqvist" ringer er och påminner er om att undersöka er hjärna för att se om ni lider av förvirring. Dessutom får ni gärna trackassera alla era facebook vänner med en request om att stödja förvirring insamlingen. Insamlingen slutar den 23 december. Den som leder galan är Björn Hellberg (som klassificerade sig för uppdraget genom att han en gång tagit med hunden till dagis istället för sina barn). Han kommer stöttas av Jan GW "jag sover inte alls när jag pratar det bara låter så" Person. Vilka artister som kommer underhålla är inte klart för tillfället.

Jag kanske drog detta lite långt.. och det kanske är fel att använda ironi..men med detta vill jag bara få sagt att det finns så många olika cancersorter och övriga folksjukdomar. Det är viktigt att pengar samlas in till cancer, men varför har just bröstcancer fått så stor plats. Visst det är jättekul att kvinnorna får ta plats för en gång skull. Men varför inte göra en stor satsning för hela cancerfonden istället? Missförstå mig inte nu. Jag har bekanta som har mist livet i bröstcancer men jag har även både en morfar och farfar som dött i annan cancer. Jag vill inte värdera bröstcancer viktigare än deras sjukdom. Varför kan inte alla få lika stor plats i förhållande till hur många som drabbas?

//Goldfish

Idag har jag fått en förklaring till hur jag kunnat bli så förvirrad. Är och jobbar på familjeföretaget. Det är som att befinna sig i en glasskål med en hel hög med andra guldfiskar. När jag kommer till jobbet som jag gör en gång i veckan så tar det ungefär två arbetstimmar att ta sig fram till tangentbordet som ligger under ett koppel av små lappar. Man måste ta sig fram mycket försiktigt för flyttar jag lappen två centimeter för mycket så kommer pappa ha mycket svårt att hitta den, eftersom han har någon form av struktur i sin oreda.

När man sedan slagit sig ner och tror att man ska få känna en känsla av oförvirring ett tag så kommer pappa instormande och frågar efter en lapp med en adress som jag skrivit åt honom för ungefär 30 sekunder sedan. Vid det här laget har detta blivit rutin och jag har lärt mig att alltid göra 2 ex. av allt, en jag ger till pappa och en backup som jag behåller själv. Hinner inte mer än andas då farmor kommer inlöpandes. "Du har du sett min plånbok? Har jag lagt den här någonstans?"

När man sen sätter sig och äter lunch och tänker nu kommer jag få andas i lugn och ro. Då flyger pappa in i köket i en hastighet på 100 km/h och frågar om vi sett mobilen.  Men i och med detta kan man ju säga att det nästan finns vetenskapligt belägg för att förvirring är något som kommer med generna och dessvärre verkar det bara bli värre med åldern. Det är ett under att min pappa inte tappat bort mig under min uppväxt. Dessutom kan jag inte förstå hur alla envisas med att fråga mig var sakerna kan vara någonstans. Jag har fullt sjå att hålla koll på mig själv.

Dessvärre har detta med förvirringen nästan blivit Mälby Glas affärsidé. I folks ordamun så låter dte väl ungefär så här: "Åk till Ove i Mälby och handla glas. han glömmer ändå att ta betalt." Än så länge fungerar den. Som tur är min bror tålamodet och lugnet självt. Han blev ju inte ens stressad när han typ hade skärt av sig blodpulsådern. Han fick väl alla dem generna, så det inte blev något kvar till mig. Nu ska jag försöka ta mig hem utan att virra bort mig. Har jag inte skrivit en ny blogg före 00.00 så kan ni väl ringa polisen. Ring inte min pappa för han kommer ha glömt att jag är borta i samma sekund som han lägger på luren.

//Goldfish