Kom för en stund sen hem från spinningpasset på Friskis. Det var första gången jag var på spinning just där. Jag tycker det är lite jobbigt att gå på såna där grejer själv. Fotbollen oroade jag mig sällan för, för där visste jag ändå att jag KUNDE det jag skulle prestera. Men att spinna kräver så mycket av en. Man ska hela tiden försöka att se så fräch ut, får inte flåsa så högt, man måste vrida på motståndet så inte grannen tror att man är slö och man måste ställa sig ut i trean och tvåan samtidigt som alla andra gör det.

Jag hittade en perfekt plats - längst bak. Allt var frid och fröjd tills.. nyhetsuppläsaren på TV4 äntrade salen. Åh nej tänkte jag och kollade mig runt.. "bara han inte sätter sig på cykeln brevid mig". Jag har ju redan prestationsångest. Och mycket riktigt han satte sig bredvid mig. Jag började svettas redan innan uppvärmningen börjat. I vilket fall som helst så genomförde jag passet. Men så här i efterhand kan jag fråga mig vad som var jobbigast? Självaste passet eller mina tankar som hela tiden talade om för mig att om jag skulle göra något pinsamt nu så kommer jag inte bara bli utslängd från Friskis. Utan jag kommer även bli till allmänt åtlöje inför hela svenska folket när mitt friskisbesök kommer bli ett inslag på TV4 nyheterna. Alla mina nära och kära - ni kan vara lugna - jag gjorde inte bort mig.

Men jag har ändå en känsla av att jag inom snar framtid kommer bli portad på Friskis. Alla medelålders kvinnor kollar så konstigt på mig där. Som fotbollspelare har man av alla duschningar man genomfört i sitt liv - duschat med andra i kanske 80% av fallen. När man är så van att duscha med andra så  är man inte så noga att skyla sin kropp med en handuk när man tar sig genom omklädningsrummet till duschen. Men detta måste vara en oskriven regel på Friskis att man bör, för shit vad alla kollar snett på mig när jag springer runt utan kläder i omklädningsrummet. Om jag skulle ha hållt på och dra på mig en handuk varje gång jag var på väg in i en dusch så skulle jag sannolikt ha förlorat ett år i onödigt tidsspill. För det går ju så mycket snabbare att bara ta handuken i handen. Om det är någon Friskis besökare som läser detta så kan ni vara lugna. Fotbollstjejer kissar inte på varandra i duschen det är fotbolls- och hockeykillar som gör det.

Sprang även in på Claes Olsson på hemvägen och köpte ett headset så jag kan prata på skype med min kompis Kristin som för tillfället befinner sig i England. Det ska bli så skoj!

//Goldfish

Idag är jag ledig, eller ledig och ledig. Borde sitta hemma och skriva uppsats. Men just nu är det så mycket små ärenden jag måste göra.

Kom faktiskt tillslut fram till att jag har EN kompis som skulle kunna hantera en cykelkedja som ramlat av. Och ja det var min  lesbiska kompis som kunde bistå med den hjälpen. (Och nej jag är inte fördomsfull mot lesbiska). Hon hade många kloka råd. Så jag försökte få den på plats imorse och kan konstatera att jag inte är händig. Dock ser jag väldigt händig ut nu. Är svart om händerna. Så jag får väl lov att ringa pappsen ändå. Hade ju lovat mig själv att jag skulle klara detta själv. Jag hade en tes att som tjej stå och pilla på en trasig cykel skulle kunna vara ett raggningsknep. Att ev en hjälpsam kille skulle komma fram. Men den tesen kan jag ju nu lägga bakom mig!

För att dämpa min cykelabstinens så ska jag på lunchspinning klockan 12.00 Undra om någon Friskispolis kommer stå och tilldela mig två gula kort nu när jag drar mitt medlemskort på Friskis?

Nu ska jag försöka få något gjort på uppsatsen. Jag har ju skrivit i min beskrivning att jag är disciplinerad så jag får väl stå för det också. Förresten var på Willys imorse och köpte mina favorit kakor. Eldorado kostar bara 7,90. De är livsfarliga att ha hemma en sån här dag när man mestadels ska vara hemmma och plugga. Hittills har jag ätit två. Vi får se hur många det blir under dagen.

//Goldfish

För ett tag sedan så krossade jag en spegel. Ni känner väl till skrocken!?! Om att en krossad spegel följs av 7 års olycka. Min farmor tröstade mig dock med att man som glasmästardotter inte hade det. Jag önskar att du hade rätt farmor men den senaste tiden har olyckan förföljt mig! Du kanske glömde säga att man bara får hälften som glasmästardotter.

För drygt en vecka sedan så fick jag en p-bot. Inte så konstigt med det tänker ni! Men jag fick det på min egen parkering som jag betalar en viss summa för varje månad. Som min pappa sa " Maria, det är BARA du som lyckas få det på din egen parkering!". Observera betoningen på bara.

Jag laddade som tusan när jag skulle ringa upp PARKIA som utfärdat boten. De var jättetrevliga och sa att det enda jag behövde vara att skicka in mitt parkeringsintyg. Jag gjorde det! Idag ringde min mamma (bilen står nämligen registrerad på min pappa. "Maria, vi fick en påminnelse på en P-bot idag som skulle ha varit inbetald för några dagar sedan".

Jag ringde laddad upp PARKIA igen. Jag börjar dra storyn som för en uppretad Maria tar ett tag.

Jag blir avbruten av PARKIA-personalen som säger något mumlande som jag uppfattar som: "Ringer du bara för att snacka eller?". Jag blir ännu mer förbannad och när jag blir förbannad så tappar jag handlingskraft. Det enda jag får fram är: " VA"?!?

Personalen upprepar sig och frågar:

"Ringer du för att tacka eller?". Denna person får mig helt ur balans och det slår mig hur skickliga dessa människor är på att avleda förbannade människor. Jag skrattar lite åt hans kommentar, den var ju bättre än det jag trodde han sa först. Det slutade iaf med att jag skulle slippa betala.

Inte nog med detta.  De flesta vet att man i fotboll kan få gult kort - en varning. Får man två varningar på en match blir man utvisad. När man får tre varningar under tre olika matcher så blir man avstängd nästa match. Jag spelade fotboll i 16 år. Jag är ganska liten och inte en så tuff och aggressiv spelare. Har knappt samlat ihop två varningar under hela min fotbollskarriär. Gick jag in oschysst i en duell så var det alltid jag som ramlade och motståndaren blev varnad. =)

Jag köpte i augusti gymkort på Friskis och Svettis. På min 3 månaders gymkarriär har jag fått två varningar som gymmotinär. Anledningen, jag glömde avboka två pass som jag anmält mig till som jag inte gick på. Vad ska man säga? Friskis och Svettis ska inte underskattas! Det är en tuff motionsform för seriösa kvinnor! Tydligt det! Får jag ett till så straffas jag med att betala 100 kronor för att kunna förboka pass!

//Goldfish

Imorse när jag vaknade så var gårdagens huvudvärk som bortblåst. Så skönt! Då kunde jag slå undan tankarna om att en ev. förkylning var på väg. Dock kunde jag konstatera att min kropp förmodligen blivit inställd på att ha bakishuvudvärk på söndagar. Undra om det är ett tecken på att man festat för mycket när kroppen reagerar med huvudvärk fast man inte ens druckit alkohol dagen innan?

Idag har jag suttit och pluggat hela dagen vid Engelska parken med mina allra närmaste kompis Mona. Eftersom jag skriver C-uppsats nu så packade jag imorse med mig en hel ryggsäck med böcker samt den bärbara datorn. Eftersom någon pojkvän ännu inte uppenbarats fick jag dra cykeln med all packning. Det var skönt att gå man hinner fundera mycket. Oftast rätt oväsentliga tankar som: hur tidigt startade den där tjejen cykla imorse egentligen eftersom hon har cykelljuset på och det är ljusare än tänd glödlampa? Och så spinner man vidare på den historien och ser hur hon trampar ända utifrån Rasbo. När man närmar sig Carolina backen så slutar man tänka och lägger all motivation på att ta sig upp för backen levande.

När jag passerade ankdammen (jag och mina kompisar har döpt dammen så, för hur många svanar ser du eg? Typ inga! Precis! Hur många ankor ser du? Massor! Precis!) så slog det mig  hur f-n jag ska få bort mina stubbar till fotbollsben när man bor i Uppsala och alltid lägger sina gemensamma pluggningar uppe på Carolina redivivas topp. Vanliga fall brukar jag tänka att jag ska gå upp för backen, men varje gång så blir det som två inre spökröster styr min vilja. Och jag hör hur de dividerar om jag ska gå eller cykla. Det slutar alltid med att rösten som peppar mig att cykla talar högst. Alltid står jag på toppen pinsvettig för att jag cyklat hela vägen och frågar mig själv varför jag gjorde detta? Jag har ju som alltid gott om tid och hade mkt väl kunnat gå. Men har man ingen annat tävla mot så får man väl göra det mot sig själv.

Idag hade jag som sagt inget val. Men jag märkte att benen får träning även om man går upp för backen. Det kändes som en evighet att ta sig upp för backen gående. Väl uppe så konstaterade jag att jag typ spenderat 50% av morgonen i denna fasansfulla backe. Jag flåsade så mycket att jag undrade om jag nog inte hade en förkylning igång i kroppen iaf. Det var då jag kom på den fantastiska idéen att jag kunde rulla hem på cykeln ner för Carolina backen trots att kedjan hoppat av. För jag har ju handbroms.

Jag och Mona var effektiva idag och fick mycket gjort. Det sista Mona sa till mig innan det var dags att bege sig hem efter ca. 5 timmars pluggande var. Du kommer dö om du rullar ner för Carolina backen! Jag såg mig själv dunka in genom väggarna på BJ och landa hängandes över baren där. Det kan ju bli pinsamt om de låter mig ligga kvar där till fredag. Någon som känner en kan ju få för sig att man är för full då. Det vill jag absolut inte så jag drog cykeln hem.

Nu ska jag ladda för Monas och min springtur senare ikväll!

//Goldfish

 När man bor i en stad som Uppsala så finns det ett måste - det är en fungerande cykel. Det har inte jag längre! När jag cyklade till innebandyn idag så hoppade kedjan av lagom vid Vaksala torg. I sådana lägen så önskar man att man var mer händig. Uppväxt i en familj med en pappa som hantverkare och en fem år äldre bror så har man inte behövt vara händig. Jag ställde cykeln vid Vaksala torg och knatade istället till Fyrishov.

Så då väcktes ytterligare ett argument mot att vara singel. Hade jag haft en pojkvän nu så hade kunnat hjälpa mig att få ordning på cykeln. Nu får jag istället vända blicken mot mina vänner. När jag gått igenom listan så kom jag fram till att jag har inga händiga kompisar. Så nu får jag lov att skaffa mig en pojkvän och det snabbt! =) För min cykel klarar jag mig absolut inte utan.

//Goldfish

Nu när jag börjat blogga så väcks en del tankar om själva bloggandet. Hur öppen om mig själv ska jag vara? I min socionomutbildning har jag blivit inpräntad att jag i mitt kommande yrkesliv ska vara personlig men inte privat. Men i ett bloggande så kan jag känna att det är det privata som är intressant att läsa om. Det är ju alltid det som är på gränsen till hemligt som man vill ta del av. Samtidigt så har jag ju inte bara mig själv att tänka på. I mitt privatliv så ingår ju även familj, vänner och bekanta. Det är ju dem människorna som gör mitt liv intressant och frågan är om de är lika entusiastiska över att jag utlämnar dem och våra samtal?

En annan fråga som väcktes var. Vilka ska jag berätta för att jag bloggar? Ska mina föräldrar verkligen få reda på vissa detaljer som jag annars kanske inte hade valt att säga till dem via en blogg?

Detta tåls att tänka på!

Det blev ingen damfotboll idag. Känner lite att jag sviker mina gamla lagkamrater. Men bakom mitt beslut låg detta resonemang. Lina, Maja, Karro, Linda och de andra Bälingestjärnorna ser jag ganska ofta. De kommer till och med hem och hänger i mitt vardagsrum. Storvretakillarna ser jag inte ofta i mit vardagsrum. Eventuellt har en hängt där, men det var VÄLDIGT längesen. Men visst de är välkomna! I övrigt ser jag Storvretakillarna enbart vissa lördagkvällar på BJ. Då är jag ofta lite väl förfriskad och för att leva upp till mitt smeknam så är det är inte alltid jag minns dem.  Därför kan det vara kul att få se dem en söndag då jag inte har en tillstummelse till akolhol i kroppen. För det är ju inte många söndagar som det är så.

//Goldfish

Ja då var det återigen söndag. Guldfisken överlevde natten som kattvakt.

Jag hatar söndagar. Det är så kännbart att man är singel då. Det är den dagen man egentligen ska umgås med sin pojkvän. En annan får fylla söndagarna med olika idrottsevangemang. Idag spelar både Storvreta innebandy och Bälinge damlag. Undra vilka man ska besöka? Måste bara hitta nån att gå med först. Bästa vännen arbetar. En annan god vän är på en månadstripp i USA. Och mina andra vänner spelar ju själva i Bälinge.

Apropå singel och katter. Så köpte jag faktiskt en egen katt - Nala för lite mindre än två år sedan då det tog slut med min pojkvän. Jag var riktigt nere under isen då och eftersom vi bott ihop så blev det väldigt tomt. Så jag bestämde mig för att köpa en katt!?! Kanske inte helt rationellt beslut men jag köpte en katt iaf. Då bodde jag i en liten etta. Mina kompisar kallade det akvariumet eftersom det var jag som guldfisk som bodde är. Dessutom har jag så dåligt lokalsinne att vi brukar skoja med och säga att jag inte kan ha så mycket mer boendeyta, för då skulle jag ha problem att hitta till toaletten. Det blev omöjligt att ha en liten katt på enbart 24 kvm, så mina föräldrar har nu adopterat min katt. Katten kunde inte ha fått det bättre. Mina föräldrar ser katten som sitt första barnbarn och skämmer bort den. Nala väcker mina föräldrar flera gånger per natt för att den inte orkar gå igenom kattluckan. Hon föredrar nämligen att mamma och pappa öppnar dörren åt henne. Dessutom serveras hon minst en gång i veckan kokt torsk, som mamma står och kokar. Själv får man äta studentmat som fiskbullar och tonfisk.

Nu ska jag ta tag i söndagen! På återseende!

//Goldfish

Nu skrivs historia.. Goldfish författar sin första blogg. Har egentligen ingen aning hur man ska skriva. Tragiskt nog så gör jag detta en lördagkväll. Man kan ju undra om det inte finns roliga saker att göra en kväll som denna. Nu har jag inte fotbollen jag kan skylla på längre heller. Jag får skylla på att jag är kattvakt åt en liten kattunge. Selda.

Min lilla sjuåriga kusin är med sin familj på Rättviks marknad. Javisst ni läste rätt. Det är sånt barnfamiljer gör på helgerna idag. Tiderna förändras. Dagens barn blir så beresta. =-) Själv lämnade man som 7-åring sällan boendeorten på helgerna. Det närmaste Dalarna man kom då var Gunde Svans dalmål på Fångarna på fortet. Hans skynda skynda kan ju fortafarnde göra sig påmint som ett eko i huvudet.

Så när lillkussen tumlar runt på marknad så är storkussen snäll och är kattvakt.

Idag har det slagit mig hur enkelt det måste vara att vara katt.

-Man gör sina behov i en liten låda. Som någon annan sedan kommer och plockar bort. Inte tusan är det någon som kommer och spolar efter mig när jag varit på toa.

-Så fort man lägger sig på rygg och sträcker ut sig så kommer någon och klappar än på magen och säger några vänliga ord. Jag försökte med samma bedrift men inte kom någon och klappade mig ömt.

-Katter kan riva ner blomkrukor och riva på skinnmöbler utan att behöva ta konskevenserna av det. Skulle jag komma till ett nytt ställe och agera så här så skulle de sannolikt ringa psykakuten.

-Cirka fyra timmar efter Selmas lillmatte åkt så ringde hon..

-"Hur går det med Selma"? Tveksamt om någon skulle ringa och oroa sig för mig enbart fyra timmar efter jag åkt bort!?!

Som sagt det väcker många underliga tankar hos en som kattvakt.

Förresten det slog mig nu när jag skulle skriva under mitt inlägg. Ganska komiskt att jag som guldfisk är kattvakt. Vi får se om jag överlever kvällen och natten. //Goldfish