Det varnas för snökaos inatt! Det var den första varningen den här vintern. Den första varningen av detta slag brukar innebära att det är lite frost i gräset.

Jag gillar vintern och längtar till snön. Då kan jag använda min nya mössa. En grå virkad Espirit mössa. När pappa såg den uttryckte han med glimten i ögat. "Den där kan du ju inte ha i vinter, den är ju full med hål. Du kommer ju frysa". Snabbare än blixten svarade jag. "Vad tusan spelar det för roll den är ju snygg ju". Då pappa snabbt svarade med ett leende. "Den är ju inte ens det". Yes tänkte jag, då kan jag ha den, för så fort ens pappa tycker någt är fult så innebär det att den är inne och cool. Det tror jag fler håller med om.

Det är svårt det där med klädsmak mellan generationer. Som min kollega berättade. Henne sons kompis hade köpt ett par trasiga jeans. När hans mormor varit på besök så låg de inne på hans rum lagade. Hans mormor ville bara vara snäll.

Passande nog ska jag imorgon när snön anländer gå till Norrlands och fika med Maja. Vi ska ses där kl. 10.00 En tid som för en morgonmänniska som mig ses som en förmiddagstid. Maja är morgontrött och tycker att det fortfarande är morgon vid 10.00 Vi får se om hon orkar sig upp?!

Jag önskar jag kunde få känna den där känslan man kände när man var liten och vaknade till vinterns första snö. (Dvs för två år sedan ;)). Man blev helt uppspelt och slängde på sig kläderna för att gå ut. Det funkar inte riktigt längre. Skulle jag slänga mig ut nu så skulle jag dö. Jag bor nämligen fyra trappor upp. Känns som känslan av uppspelthet hinner lägga sig. Efter att ha tagit sig ner för två trapp.. steg så längtar man tillbaka under täcket igen. 

Apropå täcke så är det där under jag ska bege mig alldeles strax.

//Goldfish

Jaha då var det klart! Mitt ex. ska åka till Afrika för utlandstjänstgöring i det militära. Han och jag har haft många fighter ska ni veta men han fick tydligen blodad tand och vill ut och kriga på riktigt. =)

Hur ska man egentligen som exflickvän känna när ens före detta kille som man delat så mycket med ska ut och kriga? Finns det något rätt och fel. Ska jag tycka att det är bra eller dåligt? Ska man ha så hårda känslor gentemot sitt ex. så man inte ska oroa sig över att han ska ut i krigszon. Eller ska man vara jätteorolig?

Har kommit fram till att det är dubbelt för mig. Jag är jätteglad för hans skull. På senare tid har vi fått en bra kontakt igen och jag vet hur gärna han vill åka. Dessutom kan jag lite egoistiskt känna att det är skönt att han ska åka iväg. För oavsett vad jag känner nu som kommer han alltid vara speciell för mig. Varje gång jag hör att han träffar en ny tjej så strålar en obehaglig känsla i mig. Jag är klok nog at veta att han en vacker dag kommer hitta en jättefin tjej men det kan vara skönt att skjuta det en bit framför sig. Om han är borta i Afrika så vet jag att jag inte behöver oroa mig för att bli överraskad över hans tjejaffärer.

Samtidigt så vill jag ju givetvis att han ska vara här hemma för jag gillar att umgås med honom. Annars skulle jag ju aldrig återupptagit kontakten igen. Och som sagt det är ju inte helt riskfritt att göra utlandstjänstgöring i det militära. Nu kan jag ju stoltsera med att mitt ex. faktiskt försöker skapa fred på jorden! Det måste ju betyda att även jag blir en bättre människa! =)

Vissa åker till Afrika och krigar själv ska jag snart promenera till Luthagen för att hänga med Mona!

//Goldfish

Ja nu sitter man på jobbet ute på familjeglasmästeriet. Har jobbat hela dagen, man måste ju dra in pengar till familjen. =) För den är ju så stor - enbart jag!

Morgonen gick bra. 07.30 stod jag och gjorde frukost åt mammas dagbarn. Shit vad skönt det måste var att vara barn. Det största problemet man har på morgonen är att brödet man serverars har kvar kanterna. Ett problem som dock vikarierande dagmamman Maria fixade lätt.

När mamma kom tillbaka från tandläkaren en hel del kronor fattigare så åkte jag till Mälby och jobbade. Varje gång jag jobbar här är det som att ha en släktträff. Farmor som är 70 år arbetar fortfarande en del, pappa bossar och min storebror minibossar.

Min huvudsakliga uppgift är att se till så alla anställda får lön (det är därför jag kan ta mig friheten och blogga så här på arbetstid). samt registrera lev. och kundfakturor. Bokföring och annat pappersarbete är andra uppgifter som hamnar på min lott. Men när man jobbar på ett familjeföretag så är det inga arbetsuppgifter man direkt kan säga nej till. Man hjälper till där det behövs. Idag fick jag bland annat åka in till stora staden Uppsala och hämta ett verandatak. Jag som i vanlig fall kör en liten gokart (audi A3) fick hoppa in i stora lastbilen. Jag kan säga att bilar som mötte mig blev förvånade, de såg väl enbart en vit lastbil som var ute och körde utan förare. Men jag kan garantera att jag kom hem välbehållen och Uppsala län blev heller ingen mindre i befolkningen.

Förra veckan jag var här så fick jag anstränga mig lite extra. Jag räddade livet på min bror. På ett glasmästeri är man ganska van med att folk skär sig. Men förra veckan när min bror hade fått en stor stor glasskiva över handleden så trodde jag att han skulle dö. Jag har aldrig sett så mkt blod. Pappa är ju businessman och van att skära sig så han satt lugnt kvar i telefonen med en kund. Jag höll på att flippa ut tog min nyinköpta halsduk för att få försöka få stopp på blödningen. Det gick inte - blodet sprutade. Så min lilla gokart fick ta formen av ambulans och jag tog hastighetsrekord på sträckan Mälby - Alunda. Jag trodde min bror skulle förblöda i bilen. Men väl inne på vårdecentralen kunde dem sy ihop honom. Så då var jag inte bara kontorist utan även hjältinna. Så för er som trodde det var lätt att vara kontorist på ett glasmästeri - ni kan tänka om. Det krävs en bred kunskap från att köra lastbil till att agera sjuksyster.

//Goldfish