För ett tag sedan så krossade jag en spegel. Ni känner väl till skrocken!?! Om att en krossad spegel följs av 7 års olycka. Min farmor tröstade mig dock med att man som glasmästardotter inte hade det. Jag önskar att du hade rätt farmor men den senaste tiden har olyckan förföljt mig! Du kanske glömde säga att man bara får hälften som glasmästardotter.

För drygt en vecka sedan så fick jag en p-bot. Inte så konstigt med det tänker ni! Men jag fick det på min egen parkering som jag betalar en viss summa för varje månad. Som min pappa sa " Maria, det är BARA du som lyckas få det på din egen parkering!". Observera betoningen på bara.

Jag laddade som tusan när jag skulle ringa upp PARKIA som utfärdat boten. De var jättetrevliga och sa att det enda jag behövde vara att skicka in mitt parkeringsintyg. Jag gjorde det! Idag ringde min mamma (bilen står nämligen registrerad på min pappa. "Maria, vi fick en påminnelse på en P-bot idag som skulle ha varit inbetald för några dagar sedan".

Jag ringde laddad upp PARKIA igen. Jag börjar dra storyn som för en uppretad Maria tar ett tag.

Jag blir avbruten av PARKIA-personalen som säger något mumlande som jag uppfattar som: "Ringer du bara för att snacka eller?". Jag blir ännu mer förbannad och när jag blir förbannad så tappar jag handlingskraft. Det enda jag får fram är: " VA"?!?

Personalen upprepar sig och frågar:

"Ringer du för att tacka eller?". Denna person får mig helt ur balans och det slår mig hur skickliga dessa människor är på att avleda förbannade människor. Jag skrattar lite åt hans kommentar, den var ju bättre än det jag trodde han sa först. Det slutade iaf med att jag skulle slippa betala.

Inte nog med detta.  De flesta vet att man i fotboll kan få gult kort - en varning. Får man två varningar på en match blir man utvisad. När man får tre varningar under tre olika matcher så blir man avstängd nästa match. Jag spelade fotboll i 16 år. Jag är ganska liten och inte en så tuff och aggressiv spelare. Har knappt samlat ihop två varningar under hela min fotbollskarriär. Gick jag in oschysst i en duell så var det alltid jag som ramlade och motståndaren blev varnad. =)

Jag köpte i augusti gymkort på Friskis och Svettis. På min 3 månaders gymkarriär har jag fått två varningar som gymmotinär. Anledningen, jag glömde avboka två pass som jag anmält mig till som jag inte gick på. Vad ska man säga? Friskis och Svettis ska inte underskattas! Det är en tuff motionsform för seriösa kvinnor! Tydligt det! Får jag ett till så straffas jag med att betala 100 kronor för att kunna förboka pass!

//Goldfish

Imorse när jag vaknade så var gårdagens huvudvärk som bortblåst. Så skönt! Då kunde jag slå undan tankarna om att en ev. förkylning var på väg. Dock kunde jag konstatera att min kropp förmodligen blivit inställd på att ha bakishuvudvärk på söndagar. Undra om det är ett tecken på att man festat för mycket när kroppen reagerar med huvudvärk fast man inte ens druckit alkohol dagen innan?

Idag har jag suttit och pluggat hela dagen vid Engelska parken med mina allra närmaste kompis Mona. Eftersom jag skriver C-uppsats nu så packade jag imorse med mig en hel ryggsäck med böcker samt den bärbara datorn. Eftersom någon pojkvän ännu inte uppenbarats fick jag dra cykeln med all packning. Det var skönt att gå man hinner fundera mycket. Oftast rätt oväsentliga tankar som: hur tidigt startade den där tjejen cykla imorse egentligen eftersom hon har cykelljuset på och det är ljusare än tänd glödlampa? Och så spinner man vidare på den historien och ser hur hon trampar ända utifrån Rasbo. När man närmar sig Carolina backen så slutar man tänka och lägger all motivation på att ta sig upp för backen levande.

När jag passerade ankdammen (jag och mina kompisar har döpt dammen så, för hur många svanar ser du eg? Typ inga! Precis! Hur många ankor ser du? Massor! Precis!) så slog det mig  hur f-n jag ska få bort mina stubbar till fotbollsben när man bor i Uppsala och alltid lägger sina gemensamma pluggningar uppe på Carolina redivivas topp. Vanliga fall brukar jag tänka att jag ska gå upp för backen, men varje gång så blir det som två inre spökröster styr min vilja. Och jag hör hur de dividerar om jag ska gå eller cykla. Det slutar alltid med att rösten som peppar mig att cykla talar högst. Alltid står jag på toppen pinsvettig för att jag cyklat hela vägen och frågar mig själv varför jag gjorde detta? Jag har ju som alltid gott om tid och hade mkt väl kunnat gå. Men har man ingen annat tävla mot så får man väl göra det mot sig själv.

Idag hade jag som sagt inget val. Men jag märkte att benen får träning även om man går upp för backen. Det kändes som en evighet att ta sig upp för backen gående. Väl uppe så konstaterade jag att jag typ spenderat 50% av morgonen i denna fasansfulla backe. Jag flåsade så mycket att jag undrade om jag nog inte hade en förkylning igång i kroppen iaf. Det var då jag kom på den fantastiska idéen att jag kunde rulla hem på cykeln ner för Carolina backen trots att kedjan hoppat av. För jag har ju handbroms.

Jag och Mona var effektiva idag och fick mycket gjort. Det sista Mona sa till mig innan det var dags att bege sig hem efter ca. 5 timmars pluggande var. Du kommer dö om du rullar ner för Carolina backen! Jag såg mig själv dunka in genom väggarna på BJ och landa hängandes över baren där. Det kan ju bli pinsamt om de låter mig ligga kvar där till fredag. Någon som känner en kan ju få för sig att man är för full då. Det vill jag absolut inte så jag drog cykeln hem.

Nu ska jag ladda för Monas och min springtur senare ikväll!

//Goldfish