Nu får jag skylla mig själv. När det var sju sekunder kvar av matchen mellan Almtuna och Hammarby gjorde Almtuna 2-2. Och vem tror ni gjorde målet.. Jo Julius såklart! Och jag som valde att stanna hemma. Vilken miss! Jag låg och kollade på favoritprogrammet House och följde matchen via UNTs direktrapportering. Lite varmare än att sitta i en kall ishall. Men hur spännande är det egentligen och höra ett pling när man ligger i soffan och får se att Almtuna gjort mål. Tacka vet jag att se matcher live. Men är man snål så får man skylla sig själv!

Den här kvällen har det verkligen inte hänt så mycket! Är so bored! Men imorgon ska jag upp tidigt för att jobba i Mälby. Sen på kvällen ska vi bege oss till o´learys för att se landskampen.

//Goldfish

Jag har nog lite framtidsångest just nu! Börjar rulla ut annonser nu om tjänster som tillträds i januari. Så idag har jag skrivit ihop den första ansökan som socialsekreterare. Kan ni tänka er att lilla jag i januari har examen för att söka tjänster som socialsekreterare. Hur coolt är inte det!

De kriterier som de eftersökte förutom socionomexamen var B-körkort, samarbetsförmåga samt god förmåga att uttrycka sig i skrift.

Skulle behöva lite feedback på min ansökan:

Hej!

Jag heter Maria Thuré och är en tjej på 23 jordsnurr. Jag har lätt att uttrycka mig i skrift dock skriver jag gärna för en bred publik och vill gärna att det jag publicerar ska visas i offentliga forum som tidningar och bloggar.

Jag är van att samarbeta. Dock är jag jäkligt trött på det efter min tid som damfotbollsspelare. Då passade jag bollen jämt istället för att gå själv. Jag har en kompis som spelar i landslaget som gjorde tvärtom. Därav har jag tagit lärdomen att man kommer längre om man inte samarbetar.

Jag har B-körkort för tillfället men eftersom jag ofta åker på 288:an där det finns hastighetskameror så är jag tveksam till hur länge jag har kvar mitt körkort. Jag har dock en cykel jag gärna använder så länge kedjan sitter på.

Jag vill helst bara arbeta med kvinnliga klienter då jag är rädd för människor av det manliga släktet. De är opålitliga och sådana människor har jag svårt att hantera.

Dessutom har jag telefonskräck så om ni kallar mig på intervju så mejla mig gärna istället.

Visst syns det att jag i mitt förra arbete hjälpte personer att formulera personliga brev och meritförteckning?

Måste bara avsluta med att säga att jag måste passa mig för vad jag skriver  i min blogg. Läste någon rubrik om att Ebba Von Sydow blivit portad från Stureplan. Tänk om jag skulle bli portad från BJ? Var skulle jag då spendera lördagkvällarna? Jag känns ju något för gammal för Seven så jag måste passa mig!

//Goldfish

Har varit till skolan i Stockholm idag.  Jag promenerar alltid till och från skolan när jag kommer till Sthlm. I början följde jag slaviskt Sveavägen från centralen till socialhögskolan som ligger vid Norrtull. Jag litar inte riktigt på mitt lokalsinne. Det tog väl två år innan jag börja våga snedda in lite på mindre gator.

Jag tror en högre makt försöker säga mig något idag.. Antingen att jag borde renovera min lägenhet eller att jag snart kommer träffa min livs kärlek - en hantverkare. För när jag promenerade från skolan så mötte jag först hantverkaren från programmet Bygglov. För en lantis som mig där de största kändisarna man mött de i Gimo som ägde ICA, Lyktan eller Gimo Järn så det är en stor happening för mig att se en TV-kändis. När jag sedan sneddar av Sveavägen in på nån liten gata så ser jag Roomservice bilen där Gotlänningen står och packar in målarfärg i bilen. Jag var så nära så jag skulle kunna ha nypt honom i rumpan. Jag har alltid tyckt att han är så charmig och nu steg han ju ytterligare i ens ögon när han faktiskt åker och köper färgen själv. Johanna min kompis som är i USA nu kommer bli så sotis. Hon gillar roomservice. Ångra mig nu att jag inte fråga efter autograf kunde ha blivit en fin överraskning för Johanna när hon kommer hem. Men då tror jag att de skulle ha förstått att jag var en lantis.

Redovisningen i skolan gick helt OK. Men jag blev aningens uppstressad när min gruppartner berättar att hon inte kunnat gå igenom det vi skulle ha för att hon låst sig ute. Hon är så rolig. Sedan när hon sätte sig och ska gå igenom det vi ska rediovisa tar hon upp ett par trasig glasögon där halva sidan fattas. Hon håller i dem och skrattar och säger att hon inte ser ordentligt utan glasögon och hon glömt de andra i biblioteket. Hon gav mig ett gott skratt. Jag kan säga att jag inte är ett dugg förvirrad i jämförelse med henne.

Hade planer att gå och kolla på Almtuna idag. Men Julius min kompis som spelar där lyckades inte få tag på fribiljetter. Och 100 spänn för att se en match i hockeyallsvenskan är det inte värt. men, men det blir nog fler ggr.

//Goldfish

Idag fyller min kompis Kristin 22 år. När hon flyttade till Gimo under högstadiet så bodde vi grannar. Vi lade en platta i rabatten så vi  snabbt kunde springa över till varandra utan att behöva gå runt staketet.

Jag är nästan 2 år äldre än henne. Ändå har hon alltid varit den tuffaste av oss. Hon åkte till England för att studera en kurs utomlands. Då träffade hon sin Adam från Australien. Sen dess har hon varit på flykt, ett beslut som det krävs mycket mod att ta. Hon flyttade till andra sidan jordklotet - Australien. (Själv flyttade jag hela 5 mil till Uppsala). Hon har köpt hus och förlovat sig. (Man kan säga att jag ligger några steg efter, och då talar jag inte i form av myrsteg). För tillfället är hon i England igen. Det är inte för att hon föredrar regn före icke ozonskyddade solstrålar. Utan för att hon inte får komma in i Australien eftersom hon varit där sitt år som hon haft visum för. Jag hälsade på henne där förra vintern. Jag åkte helt själv och mellanlandade helt ovetande i Bangkok. Jag försökte sitta kvar i flyget för jag hade ju sett Bangkok Hilton. Dock kom flygvärdinnan och sa åt mig att lämna planet. Då sprang jag med handbagaget i famnen till nästa gate. Jag var livrädd att någon skulle plantera något i min väska. Dock kan man undra om jag fick något i mig för jag var så kocko efter den långa resan så jag glömde mitt handbagage vid första säkerhetskontrollen. Det hade varit toppen att förlora hela reskassan innan man ens tagit sig ut från flygplatsen. Ett meddelande ropades ut på flygplatsen. Kan Miss Maria Thuré komma till receptionen  där hennes handbagage väntar på henne. Skämt åsido jag fick tillbaka den.

Åter till temat! Jag vill ägna världens bästa Kristin denna blogg på hennes födelsedag. Det var flera år sedan vi kunde fira den tillsammans och jag saknar dig massor! Hon är så trygg i sig själv och säger precis vad hon tycker och tänker. Skulle fler vara som henne så skulle det inte behöva bli så mycket missförstånd. Samtidigt om alla skulle prata så mycket som henne så skulle jag börja producera öronproppar. För det skulle de flesta då behöva använda. =)

Stort grattis Kickan! Saknar dig!

//Goldfish