Imorse när jag vaknade så var gårdagens huvudvärk som bortblåst. Så skönt! Då kunde jag slå undan tankarna om att en ev. förkylning var på väg. Dock kunde jag konstatera att min kropp förmodligen blivit inställd på att ha bakishuvudvärk på söndagar. Undra om det är ett tecken på att man festat för mycket när kroppen reagerar med huvudvärk fast man inte ens druckit alkohol dagen innan?

Idag har jag suttit och pluggat hela dagen vid Engelska parken med mina allra närmaste kompis Mona. Eftersom jag skriver C-uppsats nu så packade jag imorse med mig en hel ryggsäck med böcker samt den bärbara datorn. Eftersom någon pojkvän ännu inte uppenbarats fick jag dra cykeln med all packning. Det var skönt att gå man hinner fundera mycket. Oftast rätt oväsentliga tankar som: hur tidigt startade den där tjejen cykla imorse egentligen eftersom hon har cykelljuset på och det är ljusare än tänd glödlampa? Och så spinner man vidare på den historien och ser hur hon trampar ända utifrån Rasbo. När man närmar sig Carolina backen så slutar man tänka och lägger all motivation på att ta sig upp för backen levande.

När jag passerade ankdammen (jag och mina kompisar har döpt dammen så, för hur många svanar ser du eg? Typ inga! Precis! Hur många ankor ser du? Massor! Precis!) så slog det mig  hur f-n jag ska få bort mina stubbar till fotbollsben när man bor i Uppsala och alltid lägger sina gemensamma pluggningar uppe på Carolina redivivas topp. Vanliga fall brukar jag tänka att jag ska gå upp för backen, men varje gång så blir det som två inre spökröster styr min vilja. Och jag hör hur de dividerar om jag ska gå eller cykla. Det slutar alltid med att rösten som peppar mig att cykla talar högst. Alltid står jag på toppen pinsvettig för att jag cyklat hela vägen och frågar mig själv varför jag gjorde detta? Jag har ju som alltid gott om tid och hade mkt väl kunnat gå. Men har man ingen annat tävla mot så får man väl göra det mot sig själv.

Idag hade jag som sagt inget val. Men jag märkte att benen får träning även om man går upp för backen. Det kändes som en evighet att ta sig upp för backen gående. Väl uppe så konstaterade jag att jag typ spenderat 50% av morgonen i denna fasansfulla backe. Jag flåsade så mycket att jag undrade om jag nog inte hade en förkylning igång i kroppen iaf. Det var då jag kom på den fantastiska idéen att jag kunde rulla hem på cykeln ner för Carolina backen trots att kedjan hoppat av. För jag har ju handbroms.

Jag och Mona var effektiva idag och fick mycket gjort. Det sista Mona sa till mig innan det var dags att bege sig hem efter ca. 5 timmars pluggande var. Du kommer dö om du rullar ner för Carolina backen! Jag såg mig själv dunka in genom väggarna på BJ och landa hängandes över baren där. Det kan ju bli pinsamt om de låter mig ligga kvar där till fredag. Någon som känner en kan ju få för sig att man är för full då. Det vill jag absolut inte så jag drog cykeln hem.

Nu ska jag ladda för Monas och min springtur senare ikväll!

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...