Min ena kollega frågade idag min andra kollega på fikarasten om hans nya glasögon var aggressiva.

Jag höll på att sätta kaffet i halsen.

Jag hade hört talas om progressiva, men aggresiva glasögon?! Vad gör de hoppar på fulare och mindre glasögon?

//Goldfish

Mina nya kollegor är nu klara.

Mannen som blev utvald har arbetat inom kommunen i 25 år. Han klev alltså in på Uppsala kommuns kontor samtidigt som jag simmade runt som en spermie.

När jag satt och slogs i sandlådan om att få den röda spaden så satt han med stor sannolikhet och förde diskussioner på sandlådenivå i fikarummet.

När jag blev elevrådsordförande blev han avdelningens fackansvarige.

Jag börjar inse att när han går i pension så har jag 32 år kvar tills jag får rensa rabatten på dagtid.

//Goldfish

Jag har blivit en sådan här riktig arbetskvinna som ska vara nåbar hela dagarna. Dvs jag springer runt som en tönt med headset i öronen. Detta har resulterat i flera missade samtal då mina öron verkar vara helt annorlunda än den typiska människans. De vill verkligen inte sitta kvar.

Det värsta är när jag i samma sekund som jag svarar tappar plupparna från öronen. Då jag med all min kraft får skrika.

"Hej hej! Vänta lite jag måste bara sätta i headsetet".

Det jag saknar i min socionomutbildning är 5 poäng i headset användning. Jag kan alltså vara lite svår att få tag på just nu men framåt semestertiderna så hoppas jag att jag fått den kunskap som krävs och kunna svara snabbt.

 //Goldfish

Detta skulle bli bloggen om multisportaren Maria. Det började så bra. Jag sprang cirka 40 minuter för att efter den etappen hoppa på min gröna Monark cykel. Cyklade iväg till sporthallen där det vankades inomhusfotboll. Bara ett litet problem jag var en timme försenad. Detta innebar ett liten avbräck i mitt multisportande och fotbollen med efterföljande simning i Fyrisån fick läggas åt sidan.

Istället blev det en spontan promenad med min kära kompis där dejtandet som singel blev det stora samtalsämnet och även temat för denna blogg.

Min kompis dejtar en kille på annan ort. En kille som hon ska besöka nästkommande helg. I ett dejtingstadie som detta så kan små problem te sig ganska stora. Se bara till själva packandet...

1. Vardagliga kläder

Det gäller att ta klädesplagg som varken kan kännas för fint eller luffigt. Något som kan kännas naturligt att bära och kompletterar killen om han dyker upp i en rock T-shirt eller en skjorta.

2. Ännu mer vardagliga kläder

Vissa dar trivs man inte i vissa kläder. Ha därför flera alternativ. Annars kommer du bara sitta och störa dig på dina egna kläder. Har han en röd tröja kan det vara SÅ jobbigt att sitta i en rosa klänning.

3. Luffarkläder

När man blir borta en hel helg så kan det bli ganska obekvämt att krypa ner i soffan med tighta jeans. Dessutom är ju tighta jeans typ inbrottssäkra. Inte det ultimata vid en dejt.

4. Finare kläder

Ordet planering finns inte i mäns vokabulär utan helt utan förvarning så kan en kille berätta att han bokat in en utgång med polarna. Då kan det vara bra att ha någon partystrass att ta på sig.

4. Hårtork

Hur många killar äger en hårtork? Nej precis ett måste att packa ner. (Och om hanmot förmodan skulle ha det så är det nog inte dig han är intresserad av utan din killkompis).

5. Egen duschcreme

Man känner sig inte alltför attraktiv när man som tjej varit tvungen att använda Dubbeldusch och luktar man till nästa duschning.

6. Massmängd trosor

Man vet aldrig vad som kan hända. Ta med många ifall om.

I tanke på hela denna packning så överväger min vän att boka en flyttbil. Skulle vilja se minen hos killen när hon dundrar in med sin packning. Vilken kille skulle inte bli ivägskrämd av en packning som liknar "hej jag har kommit här för att stanna" vid andra dejten.

Det är inte lätt att vara singel

//Goldfish

Som barn är målet alltid att kunna  själv. Tänk på Lotta på Bråkmakargatan. Man vill känna att man gör allt utan någon vuxens hjälp (vanligen mammas och pappas). En frigörelseprocess som inte alltid är helt enkel varken för barn eller föräldrar.

1 - 5 år - då handlar det om att ta sina första stapplande steg utan mammas och pappas hjälpande hand. Att lära sig äta och klä på sig själv.

6-7 år - Man belönas med veckopeng vilket innebär att man kan handla sitt lördagsgodis själv. (Ej att förknippas med den som köps vid tippdisken).

8-12 år - Veckopeng är löjligt och man får istället månadspeng som man spenderar på minidiscon och kläder. En månadspeng som betalas av föräldrarna som kan dras in vid oaccepterat beteende. Man får gå hem själv från skolan.

13-15 år - Tonåring. Vilket innebär att man får kyssa det andra könet utan att ens föräldrar tittar på och tycker det är gulligt. Föräldrarna är oroliga över ens umgänge som man mer och mer får välja själv. Umgänge med kompisar får dock bara äga rum under vissa tider då föräldrarna fortafarande har patent på att bestämma klockslag för hemgång.

16-17 år - Nyfikenhet växer för saker som tillhör vuxenlivet. Sex, alkohol och Rock*n Roll. Något som föräldrarna gärna föreläser om och för ungdomar blir det därav ännu mer intressant att inte göra som föräldrarna säger.

 18-20 år - Det är nu tillåtet enligt svensk lag att dricka alkohol och köra bil på egen hand. Dock är det inte i svenskt lag reglerat att föräldrar inte får ha några åsikter om detta. Varannan vatten och lämna inte glaset utan uppsikt känns det bekant?

21-23 år - Vanligen har man flyttat hemifrån vid denna ålder och lagar egen mat, tvättar och städar utan att någon säger när detta ska göras. Hur detta genomförs styrs dock till mångt och mycket efter mammas expertråd.

24 år - Jag hade hoppats att min redogörelse hade slutat vid denna ålder, men tyvärr! Jag trodde man skulle vara helt frigjord från sina föräldrar vid denna ålder. Idag upptäcktes ytterligare en grej. Som 24 åring är man ännu inte mogen att olja sina köksskivor. Duken man oljar med kan ju faktiskt självantända. Risken är tydligen större att det gör det för en 24-åring än för en 50-åring.

Vid 25-år då ska jag iaf kunna uttrycka "jag kan själv" och då ska de orden ha den innebörden.

//Goldfish

Ola - kan pojken (tänkte skriva karl först men ändrade till pojke) byta frisyr? Den har ju hängt med honom sen Idoltiden. En låt som man glömt innan den ens tagit slut.

Lasse Lindh - Kommer knappt ihåg honom. Säger väl en del om låten.

Alex Schöld - gammal hockeyspelare. Viskar både när han sjunger och pratar. Sannolikheten att han blev mobbad i omklädningsrummet känns ganska stor. Det är bara några lalla laa och tja lalla inlägg som skiljer honom från att bli Gessle och Jimmy Jansson look a alike. Mamma kan nog boka in honom på några gig till femårsgruppen. De skulle gilla hans barnvänliga röst och sången om en svala.

Bröderna Rongedahl - Känns ganska hippa. Jag förväntade mig dansbandskänsla men blev glatt överraskad när jag möttes av två artister som sprang omkring som två friskisledare men till skillnad från de hade energi som två duracellkaniner. Känns som att alla medelålders män kommer köa för att få tag på röda kostymer efter detta framträdande.

The Nicole - Kan någon sponsra tjejen några sånglektioner? Det som räddade henne var den söta klänningen.

Sanna - Den tjejen kan sjunga. Hon kanske kan ge tjejen Nicole sånglektioner. Saknade dock någon form av explosion.

Andra generationen- Hur kan man göra en sång om en pizza? Jag och Mona tyckte det var roligt att spekulera i hur de skrev låten. Satt säkert på kusinens pizzeria och gick gick igenom menyn, när de fick en aha upplevelse. Jag satt mest och undra var blockflöjten var, alla andra musikinstrument var ju representerade på scenen.

Häggkvist och Johnson - De äger. Jag undrar dock vad Andreas hade gjort för att förtjänas att dras baklänges av Carola med ett ryck runt halsen. Vägrade han gå med i Livets ord månne?

//Goldfish

Dagens kommentar från en ungdom...

 "Jaha.. vilket land kommer du ifrån då?"

Först undra jag om jag var brun. Men så kolla jag på mina armar och konstaterade att jag var vitare än ett vitt A4-ark. Jag måste antagligen prata brytande.

Mina kollegor tyckte det var jättebra. Nu uppfyller jag två minioritetsgrupper på arbetsmarknaden: ungdomar och personer med annan etnisk tillhörighet.

//Goldfish 

Är man i behov av att få blickar som utstrålar medkänsla och empati, då ska man gå ut och fika med en tjejkompis på alla hjärtans dag.

Jag och Cia var och fika igår. Vi fick typ klättra över och krypa under alla blombuketter som alla kärlekfulla par hade gett varandra på fiket. Jag försökte utstråla känslan "min man är en mycket framgångsrik man som just idag är på affärsresa. Han kommer kompensera mig när han kommer hem, men just nu går jag och fikar med min väninna".

Genom att utläsa vad de andra cafégästerna tänkte så tror jag inte mitt kroppspråk speglade den känslan. De gäster som inte antog att jag och Cia var lesbiska såg ut att tänka.

Men stackars singlar! Så ensamma att de inte orkar vara hemma på alla hjärtans dag utan måste gå ut och fika med en kompis.

Säger bara en sak så skönt att det är ett helt år till alla hjärtans dag nästa gång. Vilken onödig dag.

//Goldfish