Jag ansökte till socionomlinjen på Stockholms universitet. Mina betyg var tillräckliga och jag kom in. Jag läste där 3,5 år. Jag fick godkänt på alla moment. Idag damp det ner ett brev i brevlådan. Surprise! I kuvertet låg en blankett Ansökan om yrkesexamen.

Vafan! Jag trodde det var ett skämt. Ska jag behöva ansöka om en examen som jag har arbetat ihop själv? Vaddå? Är det en jury som ska bedöma om jag är lämplig som socionom. Känns lite sent påtänkt. Och vem skulle liksom inte vilja ha sin examen när man läst 3,5 år?

Ibland undrar jag om vi i Sverige bara älskar att administrera och skövla skog i onödan.

//Goldfish

Ibland undrar jag om mina föräldrar har adopterat mig från en annan planet. Jag tror INTE jag tänker som alla andra. När andra går på stan och funderar över om de ska köpa en tröja så går jag och funderar över helt andra ovärldsliga saker.

Som idag. Hela Uppsala är för tillfället under ombyggnad. Stenläggare som pular med en kratta i sanden lyser upp trottoarer med sina oranga kläder överallt. 

Har ni tänkt på att de ser ut som en större version av dagisbarn som leker i sandlådan med galonkläder. Detta får mig att fundera..

Tror ni att stenläggare fick leka för lite i sandlådan när de var små och därför nu stillar sitt sandlådebehov med att dagligen arbeta med det?

Eller är dessa personer de stackars barnen som på dagis alltid fick sina sandkakor förstörda av de andra barnens traktorer? Som nu i vuxen ålder njuter av att få ställa ett stort staket mitt på stora torget så de i lugn och ro får kratta i världens största sandlåda utan att någon sandterrorist kommer och förstör?

Om fallet är som min sista tanke så kan det nog hända att Joel, Fredrik och Karro jobbar som stenläggare idag, Min stora hobby som 4-åring var att råka sätta handen på en helt nybakat sandkaka.

//Goldfish