Kom precis hem från ett boxpass med Hanna. Jag hade lite svårt med koncentrationen idag. Så fort jag slog så tänkte jag bara på Nera. Följ historien..

Efter ett krogbesök så tog vi ett "minska morgondagens bakiskänsla" mål på McDonalds. I kön stod ett tjejgäng i pubertetsåldern. En ålder där en mening som:

"kan jag bara få äta min hamburgare ifred" uppfattas ganska provocerande. Så provocerande att man sitter kvar och väntar tills en person som sagt en sådan kommentar lämnar stället. För att utomhus samla hela gänget och hoppa på denna person och dennes kompisar som i detta fall var mina kompisar Nera och Mona. Pubertetstjejerna sparkar Mona i ryggen och tar stryptag på Nera. Allt detta sker bakifrån. Som tur är finns polis i närheten som kan avstyra det hela.

Jag hade typ börjat gråta och varit tacksam att jag hade livet i behåll. Men det första Nera uttrycker är:

"Fan att jag hade utsläppt hår och vantar".

Ni som sett Neras aggressiva spelstil på fotbollsplanen vet att man inte skulle velat vara i pubertetstjejernas kläder just då.

Det var den känslan jag försökte anamma på dagens pass. Lite svårt dock när man har världens goaste Hanna att boxas mot.

//Goldfish

Jag var jättestolt över ett par halvhöga svarta stövlar jag köpt på Skopunkten. 199 kronor, som hittat! En vecka senare med helt söndertrampad klack så tänkte jag 199 kronor som bortkastat!

Jag lät de dock ligga kvar i hallen. Liksom avdankade ex. så är de lite svåra att glömma. Man vill liksom känna att man försökt på alla sätt och vis innan man lägger de på återvinningscentralen. Ni som har  ex. förstår vad jag menar. Man gör allt för att förändra de enligt sin egen smak. Funkar inte det så får de återvinnas till någon bättre behövande.

Sagt och gjort mina skor fick en uppryckning hos skomakaren. Idag hämtade jag ut de för 170 spänn. Vad ska man säga. Jag hade lika gärna kunnat gått och köpt ett par nya. Eller ett par bättre skor för 400 kronor direkt. Dumsnål var ordet.

//Goldfish