Jag vill bara meddela alla som är intresserade att jag nu under 14 träningsveckor har sprungit 30 mil. (Enligt min kära vän Linda Sembrant så har jag alltså sprungit från Uppsala till Karlstad). Min norrländska vän Cia tog Uppsala till Sundsvall exemplet.

Jag vill passa på att tacka alla mina vänner som stöttat mig i denna satsning och sprungit några kilometer med mig. Tyvärr så blir tacklistan inte så lång utan där  står bara Heidi Matinlassis namn.

Johanna och Mona har bidragit med en Ipod som gör det så mycket lättare att springa. Speciellt när det är dåligt väder och regnet piskar mig i ansiktet och jag spelar Ace of Base. I saw the sun (eller sjunger de sign?) på högsta volym.

Jag vill även tacka alla som joinat min grupp på Facebook "Maria goes for maraton". Antalet i gruppen har varierat lite upp och ner men är för tillfället 134 st. Jag lovade springa 1 km för varje deltagare men jag valde istället att springa 2 km.

Jag hade hoppats att mina fotbollsstubbar till ben vi det här laget hade tagit formen av en långdistansares ben. Jag kan meddela att detta inte har hänt. De kan fortfarande misstas för ett par stora kycklingklubbor. Men jag lovar att fortsätta jobba på det nu när jag går in på träningsvecka 15.

//Goldfish

Var förbi mina föräldrar en sväng igår. Min pappa är förkyld och jag säger bara manliga släktet kombinerat med en förkylning är ingen bra kombination.

Pappas suckar under den lilla stunden jag var där var lika många som anatalet som röstade på Nordman igår för att få ut Carola i melodifestivalen.

Finalen var ändå när jag skulle gå därifrån och frågade pappa efter en liten ficklampa som jag kunde lysa med så bussen skulle se mig. Då letade han fram en liten sådan och sade:

"Du kan ärva den här. Det är nog snart dags att gräva ner mig.."

Sen när blev förkylning en dödlig sjukdom?

//Goldfish

Kommer precis från Cia. Hon har besök av en kille i helgen. Jag och Linn var där på spelkväll aká "bedömning av Cias eventuella kille kväll".

Han kom väl från Linköping och hoppades att han skulle få en helg med enbart Cia. Så kommer jag och Linn instormande lika otippat som att Carola inte skulle gå vidare i melodifestivalen. Jag tror han blev nöjd?!? Som Marabou chokladserbjudande. Ta tre betala för en.

//Goldfish

Idag kom mina kusinbarn hit för en tjejkväll. Denna kväll var det inget minidisco som konkurrerade ut mig.

De berättade för mig om sina killar som du är tillsammans med. De hade blivit tillsammans genom att killarna helt rakt upp och ner hade gått fram och fråga om de hade fått chans på dem. En kille hade till och med stått 10 meter bort och skrikit frågan över skolgården. (Skibra om det skulle fungera så. Då skulle man inte ens behöva lägga pengar på en förlovningsannons. För på en sådan liten ort som Gimo så är sådan allmän information ute bland alla invånare på 10 sekunder). Varför växer den raka "fråga chans" förmågan bort hos killar?

På frågan om de gillade killarna så svarade både Nicole och Josefine:

"Inte så värst mycket utan vi blev tillsammans mest för de andra i tjejerna i klassen har killar".

Tyckte inte det var läge att ställa en följdfråga om hur den grundinställningen skulle kunna  hålla för ett livslångt förhållande.

Tänk när kärlek var så enkelt. Ibland önskar jag att jag var 10 år.

//Goldfish

Vem kan inte se följande utspela sig och tycka det är lite gulligt..

Gunn och Solveig 72  och 73 år är båda ensamma änklingar. På torsdags förmiddagarna brukar de åka tillsammans och handla på ICA Kvantum Gränby. Det är så tråkigt att behöva handla själva. De tar en gemensam vagn för de handlar så lite. De försöker alltid se ut att ha bråttom för att verka upptagna inför de andra pensionärerna som är och handlar. De tränger sig gärna i kön för att visa hur viktiga de är. De handlar alltid görna marmeladgodis som gör att de kan underhålla sin pensionärskula till mage. De avslutar alltid med att köpa en Trisslott och drömmer sig bort hur den kan rädda deras semesterplaner. Ska de slippa att enbart dricka kaffe på Solveigs uteplats i sommar?

Detta utspelar sig ikväll och det är upp till er att bedöma om det är lite gulligt..

Mona och Maria 23 och 24 år är båda ensamma singlar. På torsdags kvällarna brukar de åka tillsammans och åka och handla på ICA Kvantum Gränby. Det är så tråkigt att handla själva. De tar en gemensam vagn för de handlar så lite. De försöker alltid se ut som de bara äter nyttig mat framförallt för alla andra unga personer som är och handlar. De handlar gärna Gainomax som hjälper de hålla sina kroppar i trim efter träning. De avslutar alltid med att köpa en Trisslott och drömmer sig bort hur den kan rädda deras semesterplaner. Ska de slippa att enbart sitta på Marias föräldrars sommarstuga och grogga i sommar?

//Goldfish

Socionom är ett yrke där erfarenhet har en stor betydelse. Som ung socionom så brottas jag dagligen mot att inte se så ung ut. Det är inte så käckt att få frågan om man är  praktikant eller klient. Det kräver en hel del planerande innan man öppnar munnen och tankeverksamhet innan man agerar för att uppnå respekt.

Jag har känt att jag har legat på pluskontot och visat mig vara riktigt vuxen fram till igår. Då kom första plumpen. Vad tror ni jag gjorde.. Jo jag valde päronsoda till maten.

Enligt "gubbarna" som jag jobbar med nu så är det inte ens praktikant nivå utan prao nivå att dricka päronsoda. Jag svarade att det inte är så j-a coolt att dricka LOKA heller. Det är ganska gubbigt.

Jag tror de tog åt sig. För nu börjar de tjattra om att de ska köpa kläder på MQ istället för Dressman.

//Goldfish

Hört av en äldre dam i fikarummet på jobbet..

"Ja sånt där Atkinson och GI-skit bryr jag mig inte det minsta om. Jag kör FOT-mat istället".

Lång tystnad bland alla i omgivningen. Alla funderar FOT-mat är det det senaste som man borde ha hört talas om. Till sist tar en person mod till sig att fråga..

"FOT-mat? Vad är det för något?"

Damen svarar.

"Det står för fet och trevlig!"

//Goldfish

Vad är det roligaste med att få ett handskrivet brev i brevlådan? Jo, spänningsmomentet att se vad som väntar inuti.

Vad är det roligaste med att få ett inslaget paket? Jo, spänningsmomentet precis innan man öppnat och undrar vad som är däri.

Jag kommer aldrig mer kunna ge Kristin ett paket med det spänningsmomentet. Hon bor i Australien. När man skickar postpaket dit så finns en lapp där man på utsidan av postpaketet ska fylla i vad man skickar. Dessutom räcker det liksom inte att skriva candy utan man måste dessutom skriva hur mycket godiset väger. Hur spännande är det att öppna ett paket där det står vad det ska innehålla?

Och hur ska jag översätta Djungelvrål. Jungleroar? Och Karamellkungens svarta döskallar. Black deadheads?

Den person som bestämt dessa regler är nog ganska bitter och fick nog inget paket som barn och har fått känna detta ljuvliga överraskningsmoment.

Jag undrar vad som händer om jag skriver att paketet innehåller något annat än det jag skickar. Ska jag våga prova?

//Goldfish