Idag har jag fått en förklaring till hur jag kunnat bli så förvirrad. Är och jobbar på familjeföretaget. Det är som att befinna sig i en glasskål med en hel hög med andra guldfiskar. När jag kommer till jobbet som jag gör en gång i veckan så tar det ungefär två arbetstimmar att ta sig fram till tangentbordet som ligger under ett koppel av små lappar. Man måste ta sig fram mycket försiktigt för flyttar jag lappen två centimeter för mycket så kommer pappa ha mycket svårt att hitta den, eftersom han har någon form av struktur i sin oreda.

När man sedan slagit sig ner och tror att man ska få känna en känsla av oförvirring ett tag så kommer pappa instormande och frågar efter en lapp med en adress som jag skrivit åt honom för ungefär 30 sekunder sedan. Vid det här laget har detta blivit rutin och jag har lärt mig att alltid göra 2 ex. av allt, en jag ger till pappa och en backup som jag behåller själv. Hinner inte mer än andas då farmor kommer inlöpandes. "Du har du sett min plånbok? Har jag lagt den här någonstans?"

När man sen sätter sig och äter lunch och tänker nu kommer jag få andas i lugn och ro. Då flyger pappa in i köket i en hastighet på 100 km/h och frågar om vi sett mobilen.  Men i och med detta kan man ju säga att det nästan finns vetenskapligt belägg för att förvirring är något som kommer med generna och dessvärre verkar det bara bli värre med åldern. Det är ett under att min pappa inte tappat bort mig under min uppväxt. Dessutom kan jag inte förstå hur alla envisas med att fråga mig var sakerna kan vara någonstans. Jag har fullt sjå att hålla koll på mig själv.

Dessvärre har detta med förvirringen nästan blivit Mälby Glas affärsidé. I folks ordamun så låter dte väl ungefär så här: "Åk till Ove i Mälby och handla glas. han glömmer ändå att ta betalt." Än så länge fungerar den. Som tur är min bror tålamodet och lugnet självt. Han blev ju inte ens stressad när han typ hade skärt av sig blodpulsådern. Han fick väl alla dem generna, så det inte blev något kvar till mig. Nu ska jag försöka ta mig hem utan att virra bort mig. Har jag inte skrivit en ny blogg före 00.00 så kan ni väl ringa polisen. Ring inte min pappa för han kommer ha glömt att jag är borta i samma sekund som han lägger på luren.

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...