Jag lekte orienterare med dåligt lokalsinne idag. Dvs jag var ute och sprang i skogen utan karta. Istället för att följa en karta så hade jag som riktmärke att springa runt en damm. Se nu inte en ankdamm framför er. Runt Gimodammen är det faktiskt 13 km. Plus att jag sprang dit och hem också (4 km till).

I början tyckte jag det var jättekul att hoppa mellan stubbar och sten och försöka balansera på de träbitar som lagts över kärren. Efter 9 km så hade den roande känslan lagts sig. Jag började få onda tankar att jag skulle stuka foten och att ingen skulle hitta mig i skogen före augusti och då skulle jag ju missa maratonloppet. Hmm helt plötsligt så kändes inte en stukning så farligt.

Jag sprang förbi ett gäng Korpen vandrare I åldern 60 plus. Detta gjorde mig otroligt stressad över att hålla tempot så att de inte skulle vandra förbi mig med sin Korpen kepsar och kaffetermosar.

På slutet var jag så otroligt trött. Jag ska aldrig mer göra narr av orienterare. Det är otroligt jobbigt att springa på smala skogsstigar, det är nästan så jag längtar till maraton  när det enda jag behöver akta mig för är höga trottoarkanter.

När jag kom hem ramlade jag in i hallen och ropade på pappa.

"Pappa vatten och en sockerbit snabbt".

I framtiden kommer jag hålla mig till asfalt.

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...