Som föredetta elitfotbollspelare så blir man lätt hela arbetsplatsens egen lilla Mjällby så hår i aktuella fotbollstider. Gubbarna slår sig gärna ner bredvid en vid fikat och undrar vilka som vinner allsvenskan och vem som vinner skytteligan. Jag brukar svara på deras fråga.

"Umeå och Madeleine Edlund."

Då brukar gubbarnas panna prydas av ytterligare ett veck. Situationen blir lite svår att hantera för dem men innan då blir helt likbleka och faller ihop i en hög så brukar jag svara.

"Kalmar och ingen aning".

Känns som jag kommer få fika ifred framöver.

//Goldfish

En datakille kom och monterade upp våra nya datorer idag på jobbet. En kille i min ålder som såg ganska bra ut. Jag försökte se upptagen ut samtidigt som jag hade stenkoll på vad han gjorde.

Helt plötsligt letade han efter en sladd. Då jag givetvis släppte allt annat viktigt och började leta. Jag hittade en sladd och följande dialog uppstod.

Jag: Är det den här?

Datakillen: Nej, den där är väl brittisk?

Min hjärnverksamhet började arbeta på högtryck. Hur f-n vet man om en sladd är brittisk. Är den möjligtvis lite rödlätt? Eller ska man fråga den are you british?

Datakillen: Alltså den har tre pluppar istället för tre...

Hmm. Var fan är samhället på väg till och med datasladdar ska kategoriseras i nationstillhörighet?

//Goldfish