Jag vill bara lugna allmänheten. Det ryktas att en röd keps var ute och vandrade med en människa i fredags i området Svartbäcken. Lugn bara lugn. Det var bara jag som provade Patriks keps. Det ser lite farligt ut men jag vill hälsa att jag trots omständigheterna mår ganska bra.

Om ni aldrig har sett en keps gå omkring med en människa förut så får ni se det nu.

Om det blir någon roadtrip i sommar så tänkte jag fråga Patrik om jag får låna hans keps och tälta i.

//Goldfish

En värdelös söndag som alla andra söndagar. Jag sitter och filosoferar över oviktiga saker som hur det måste ha gått till hos Coop när de valde att döpa sitt alldeles egna tuggummi till Pooc. Känns så fantasifullt och 2008 att vända på sitt namn. Jag ska nog döpa min nästa made by goldfish väska till Airam.

Detta sitter jag och klurar på medan jag väntar på att få fira min brors tjej Ella som fyllde år i torsdags.

Att fira sin svägerska väcker också funderingar. Min bror och Ella har ju även en liten dotter, Hilma. Jag firar ju deras födelsedagar och köper julklappar till dem. (Visst det händer att mamma betalar de och att jag står med på kortet men iaf). Detta innebär ju att det händer  att jag lägger ut minst 1800 kronor på presenter per år till brorsans familj. Det innebär ju att min brorsas familj som bara köper present till mig sparar pengar på att jag är singel.

För varje år som jag inte har någon pojkvän så sparar de typ 600 kr per år. (Inte undra på att brorsan kan vara så kräsen när det gäller mina pojkvänsämnen. För honom finns det ju pengar att tjäna).

Jag borde väl alltså få en dyrare present av brorsans familj? Eller så borde de köpa något till min bortadopterade katt?

Och för er som undrar.. jag är inte bara störd utan jag gillar även rättvisa och presenter.

//Goldfish

Imorgon ska jag sätta mig ner med Danmark och diskutera över min fotbollsframtid.

Många har frågat angående spelarlön. Exempelvis Lillis här på bloggen som kommenterade: Läge för höjd spelarlön?

Då ska jag tala om för Lillis och alla andra som undrar att man som damfotbollsspelare inte behöver oroa sig för några löneförhandlingar för de existerar knappt. Alla i allsvenskan får väl lön men för vissa så räcker den slanten bara till en påse lördagsgodis (som man knappt törs äta för att den inte passar in i den kostuppladdning som gäller dag före söndag som vanligen är matchdag). I division ett så har kanske ett fåtal en liten nätt summa som enbart är symbolisk och då har man inte råd att köpa sitt lördagsgodis på Jam Jam.

Som damspelare i divison ett så tränar man 6 gånger i veckan för att det är kul. Är man kille och duktig och spelar i divison tre så tränar man fyra gånger i veckan och föreningen kastar pengar på en. Observera att föreningen kastar pengarna på en när det är mörkt för de är svarta och att en betalning sker får inte upptäckas av skattemyndigheten. Det är verkligheten. 

Som dam ska man spela med ett leende på läpparna. Dessutom tillkommer roliga aktiviteter som trissförsäljning och leverera skit som glada pensionärer kan plantera sina blommor i. Då förväntas man le ännu mer.

Med detta i batanke så förstår ni att man funderar både en och två gånger innan man går in i en satsning som elitdamfotbollsspelare. Väljer man att spela fotboll som dam på en högre nivå så brinner man verkligen för sporten så mycket att det är värt att begränsa sin vardag och enbart få runt två veckors sommarledighet.

//Goldfish