2-7. Det är inte ett hockeyresultat utan det är siffrorna som vi förlorade med idag på matchen. Det stod 2-2 i halvtid och vi spelade så bra första halvlek men vad hjälper det när vi lika gärna kunde ha ställt ut 11 koner i andra halvlek och gått hem och kollat på Eurovision istället. Det hade inte märkts någon skillnad. Vi har problem defensivt framförallt i vår backlinje.

Jag skäms! Ett tecken att jag borde är när jag ringer mina föräldrar (som alltid är där och kollar) efter matchen. När signalerna går fram kan jag liksom höra hur de dividerar om vem som ska svara och få ta emot samtalet från deras urförbannade dotter. När mamma svarar så vet jag att det är illa. För hon drar alltid nitlotten efter en dålig match. Mamma är bra på att peppa. Nu har jag låst in den antidepressiva medicinen i medicinskåpet igen.

Det är sådana här gånger man är glad över att damfotboll lockar så lite publik och att tidningarna inte slösar spaltmeter på idrotten.

Nu har jag inte bara en dålig mage att tänka på utan Danmarks IF fotbollsprestation är också något som jag måste fundera över.

//Goldfish

Idag är det match mot Bollstanäs. Det kommer bli en tuff kamp på mitten idag. Linda Fagerström fd. A-landslagsspelare spelar på mittfältet och hon har med sig en egen beskyddare på mitten en sk. lokalvårdare som städar bort allting runt Linda så hon kan fokusera på offensiven.

Jag och Mikaela på innermittfältet ska vara dammråttor stora som elefanter som beskyddaren inte ska lyckas få bort.

//Goldfish