När jag var liten och min kanin hittades död i kaninburen så var jag SÅ ledsen. När det tog slut med Stefan så grät jag floder. Jag trodde det var sorg men undra om inte detta är sorgens dag. Nu trodde nog några att jag skulle säga: jag har inte kanal sex där Champions league visas men det är värre än så:

JAG SKA INTE ÄTA MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER PÅ TVÅ VECKOR!

* Ingen glass

* Ingen choklad

* Ingen ost

* Inga chokladbollar

Dessutom tvingas jag köpa dyrare mjölk och smör. Är inte det diskriminering att laktosintoleranta ska behöva betala mer för dessa basprodukter. Och kom inte och säg att det är självklart för att de är dyrare att tillverka. Så vitt jag vet så är en hiss en dyrare investering än en trapp och det är ju självklart att man inte tar betalt av en person i rullstol som måste ta hissen upp på tredje våningen istället för trappen.

Min mage gråter men hellre det än att den kissar bajs. Tack och lov att jag har min kollega Jenny numera min laktoscoach som handlar med mig och talar om vad jag kan äta och inte. Imorgon ska jag visa att jag sörjer. Jag ska bära svarta kläder.

Nu ska jag partaja med ett glas laktosfri mjölk framför champions league.

//Goldfish