Kommer ni håg den här reklamen VIA-direkt? Nu när jag håller på att transkribera mina intervjuer så sitter jag med sådana hörlurar. Barnslig som jag är så måste jag varje gång jag tar på mig dem leka att jag är en sådan tjej och säger: "VIA-direkt det är Maria" "Jaha du har fått tuggummi på byxorna, jo men då rekommenderar jag dig att stoppa ner de i frysen, sen kan du enkelt ta bort tuggummit". Tänk om någon skulle se mig när jag håller på så. Shit! Tror jag börjar bli störd på att sitta hemma och skriva.

När jag loggade in på msn idag så hände något så skumt! Det stod att jag hade fått ett meddelande på msn när jag var offline från Mona. Det hade kommit inatt klockan 05.20 Där hon frågade om jag sett filmerna? (Antagligen de vi spelat in under förra helgens fest). Jag ringde Mona och frågade vafan hon gjorde upp den tiden och hon sa att hon sov som en stock då. Kan någon förklara för mig vad som hänt? Går Mona i sömnen eller finns det någon annan förklaring? Och Mona om det är så att du var vaken så vill jag bara säga att jag nu måste sätta lite gränser i vår relation. Vi hörs minst en handfull gånger per dag. Och vi ses flertalet gånger i veckan. Men för mig fungerar det inte att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet. Klockan 05.20 sover jag vanligen. Frågor som gäller filmtittande svarar jag gärna på kontorstid 7.00-16.00 Mår du dåligt och behöver prata med mig så har du ju alltid mitt nummer och behöver inet använda msn. =)

Idag kommer Jojo hem från USA. Kanske ska ta med henne till farmor och visa upp en amerikaniserad svensk 23 åring. Hon var ju så irriterad över att allt amerikaniseras. Men jag tror Jojo är sig lik. Är så kul att hon kommer hem.

//Goldfish

Var så kul att träffa gamla gänget igen. När jag och Mona skulle sluta med fotboll drog vi lite skämtsamt ihop några tjejer från laget som vi hängde mycket med. Vi kallade gänget Goldmembers. Mitt ex. hade ett gäng som han hängde mkt med. De kallade varandra första femman. De gjorde massa roliga jippon och projekt. Deras flickvänner fick aldrig vara med. Jag kan säga första femman var aldrig så populär hos mig. Jag som lillasyster till en brorsa är van att ha killar att hänga runt och ville gärna vara med. Det fick jag inte och tyckte därför att det var ett forum för invärtes beundran. Eg. kanske jag bara var avundsjuk för sen skaffa jag ju ett eget crue - Goldmembers.

Vi hade inte träffat varandra på länge. Men idag så fika jag, Mona, Heidi, Emma, Sembrant och Maja. Karro kom också förbi efter praktiken. Vi ville gå på ett ungdomligt ställe som Waynes men där var det fullt, det har ju varit csn-utbetalning i veckan. Så vi gick till motsatsen – pensionärshaket – Landings. Men hur man kan bedra sig. Tydligen så hade barnbidraget också kommit, för det var dagis på Landings idag. Där kände vi oss hemma och stannade.

Lillan i gänget ”Linda” beställde saft och bulle. Vi andra firade Lindas utmärkelse som årets spelare (fjäskspelare i vissas ögon) med lite starkare grejer i kopparna. Det blev mycket snack om nästa fotbollssäsong. Jag och Mona arbetade ambitiöst för att värva fler till att bli fotbollspensionärer. Vissa spelare hade väl lösa planer om att sluta. Men de ska först ta reda på om det finns någon möjlighet till tjänstledighet. Vi diskuterade även fotbollshuliganer för att förhindra en liknande utveckling inom damfotbollen. Huliganer på damfotboll skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för damfotbollens nuvarande publik där 90% är under 14 år. Tveksamt om denna målgrupp skulle få tillåtelse att gå på en dammatch då.

Efter det begav sig Mona och jag på Systemet. Det var ju tydligen inte enbart vi som hade tänkt förtära alkohol i helgen. Vi trängdes med halva Uppsala på Systemet och valde givetvis en kassa där kontokort systemet krånglade. När vi kom fram till kassan så kunde vi gemensamt skramla ihop kontanter. Dock saknades två kronor. Kassören lät oss dock gå ändå. Så jag och Mona har gjort något som få har klarat av. Mona har marknadshandling i generna från Marocko så för henne kanske inte bedriften var så stor. Men för mig hände något stort! Jag prutade 2 kronor på Systembolaget – ett statligt bolag! Tänk vad jag kan göra för dem pengarna. När jag var liten så var det = fyra bugg! Idag är det väl en Ica-kasse.

//Goldfish

Nu får jag skylla mig själv. När det var sju sekunder kvar av matchen mellan Almtuna och Hammarby gjorde Almtuna 2-2. Och vem tror ni gjorde målet.. Jo Julius såklart! Och jag som valde att stanna hemma. Vilken miss! Jag låg och kollade på favoritprogrammet House och följde matchen via UNTs direktrapportering. Lite varmare än att sitta i en kall ishall. Men hur spännande är det egentligen och höra ett pling när man ligger i soffan och får se att Almtuna gjort mål. Tacka vet jag att se matcher live. Men är man snål så får man skylla sig själv!

Den här kvällen har det verkligen inte hänt så mycket! Är so bored! Men imorgon ska jag upp tidigt för att jobba i Mälby. Sen på kvällen ska vi bege oss till o´learys för att se landskampen.

//Goldfish

Idag fyller min kompis Kristin 22 år. När hon flyttade till Gimo under högstadiet så bodde vi grannar. Vi lade en platta i rabatten så vi  snabbt kunde springa över till varandra utan att behöva gå runt staketet.

Jag är nästan 2 år äldre än henne. Ändå har hon alltid varit den tuffaste av oss. Hon åkte till England för att studera en kurs utomlands. Då träffade hon sin Adam från Australien. Sen dess har hon varit på flykt, ett beslut som det krävs mycket mod att ta. Hon flyttade till andra sidan jordklotet - Australien. (Själv flyttade jag hela 5 mil till Uppsala). Hon har köpt hus och förlovat sig. (Man kan säga att jag ligger några steg efter, och då talar jag inte i form av myrsteg). För tillfället är hon i England igen. Det är inte för att hon föredrar regn före icke ozonskyddade solstrålar. Utan för att hon inte får komma in i Australien eftersom hon varit där sitt år som hon haft visum för. Jag hälsade på henne där förra vintern. Jag åkte helt själv och mellanlandade helt ovetande i Bangkok. Jag försökte sitta kvar i flyget för jag hade ju sett Bangkok Hilton. Dock kom flygvärdinnan och sa åt mig att lämna planet. Då sprang jag med handbagaget i famnen till nästa gate. Jag var livrädd att någon skulle plantera något i min väska. Dock kan man undra om jag fick något i mig för jag var så kocko efter den långa resan så jag glömde mitt handbagage vid första säkerhetskontrollen. Det hade varit toppen att förlora hela reskassan innan man ens tagit sig ut från flygplatsen. Ett meddelande ropades ut på flygplatsen. Kan Miss Maria Thuré komma till receptionen  där hennes handbagage väntar på henne. Skämt åsido jag fick tillbaka den.

Åter till temat! Jag vill ägna världens bästa Kristin denna blogg på hennes födelsedag. Det var flera år sedan vi kunde fira den tillsammans och jag saknar dig massor! Hon är så trygg i sig själv och säger precis vad hon tycker och tänker. Skulle fler vara som henne så skulle det inte behöva bli så mycket missförstånd. Samtidigt om alla skulle prata så mycket som henne så skulle jag börja producera öronproppar. För det skulle de flesta då behöva använda. =)

Stort grattis Kickan! Saknar dig!

//Goldfish

Jag och Mona har en liten studiecirkel här hemma hos mig nu. Jag tog en liten paus. Det är så roligt att sitta och observera Mona. För det första så har hon ett gäng med pennor i olika färger. Hon arbetar efter färgkoder vilket säkert är jättebra i inlärningssynpunkt. Hon borde ju veta eftersom hon ska bli lärare. Detsamma gäller när hon skriver i sin almanacka. En färg för arbete och skola. Och en färg för roligare arrangemang som exempelvis våra förfester. (Jag hoppas att det tillhör det roliga iaf). Till råga på allt så har hon en tippex grej så hon kan stryka över när hon skriver något fel. För det får inte bli kluddigt i hennes böcker. Detta kan i okändas ögon kanske uppfattas lite som ett tvångsmässigt beteende. Jag har dock arbetat med personer med Aspergers syndrom som ofta har denna problematik och jag kan garantera att hennes färgkodande enbart är ett liten charmig egenskap i jämförelse med att ha problem. Kul att kolla på är det iaf. Man får lust att jävlas lite och skriva in lite olika aktiviteter i fel färg. Men det skulle säkert sluta med att jag fick köpa en ny almanacka.

Har bestämt mig för att åka på middagen idag. Har lite motstridiga känslor till det. Är så jobbigt på sådana där tillställningar. Jag är alltid klart yngst och jag känner hur jag måste bära upp min generations stolthet och agera prickfritt. Speciellt på en middag där man dessutom inte behöver vara helt professionell utan även måste visa prov på lite social kompetens. Tror ni jag kan dra någon historia från BJ i helgen. Det skulle säkert uppskattas? Men jag tror att jag kör den vanliga linjen att lyssna på medelåldersjippon som vinprovning m.m  Dessutom kommer man väl inte ens bli mätt på maten man får. En gammal fotbollstjej som mig föredrar husmanskost före fina uppläggningar på restaurang.

Den förra tillställningen av detta slag som vi hade så hade vi tryckt upp gris rosa skjortor som vi alla skulle bära. De sa att jag kunde ta på mig den om jag ville. Jag tror jag ska säga att den fortfarande ligger i tvätten. Den förra tillställningen var före sommaren.

Kom på en rolig grej nu apropå mitt förra jobb. Min kollega A-B som snart är 65 år tänkte vara med i namntävlingen av konserthuset. Hon tänkte föreslå KK. Hon såg det enbart som en förkortning för konsert och kongress. När jag berättade att det redan är ett uttryck för en speceill kompis så slopade hon som tur förslaget. Tack och lov för det.

Nu ska jag återgå till pluggandet.

//Goldfish

Kom ganska nyss hem. Sitter och gnager på en morot. Eldoradokakorna är slut och jag behövde något innan potatisen är färdigkokt.

Fikat med Maja gick kanon! Min kompis Maja är lite småkändis pga av att hon är lesbisk och duktig damfotbollsmålvakt. (Det är ju inte en så vanlig kombination att vara lesbisk och damfotbollspelare så hon blev känd =). Hon har också bloggat fast i lite större forum än bloggagratis.se. Hon har bloggat i UNT och Expressen Uppsala. Shit vad bra det är med nationer. Vi åt frukostbuffé där för 30 kr. Helt suveränt. Vi hade mycket att diskutera. Bland annat diskuterade vi de svaga ekonomiska förutsättningar som finns för damfotbolsspelare idag. Det är tragiskt och så länge inte de förutsättningarna förbättras så kommer damfotbollen inte utvecklas så mycket mer tror jag. Efter att Maja beskrivit hennes ekonomiska läge som fotbollsspelare så lät jag henne bjuda mig på en chokladboll. Schysst va?!

När man hänger med Maja så finns alltid en liten risk att folk tror att man är lesbisk. Tro gärna det, för jag har inget emot lesbiska. Men jag är ledsen om jag gör någon besviken nu men jag är helt heterosexuell.

Var till frissan idag också. Då slog det mig. Vilket j-a jobb. De är verkligen 90% terapeuter och 10% frisörer. Min frisör Paulina är inte så talförd men grym på klippa, så jag brukar roa mig med att sitta och lyssna på de övriga frisörernas konversationer med sina kunder. Hjälp!! Vad folk öppnar sig om sina problem och hur dem snackar skit om gemensamma bekanta. Hur står man som friösr ut och hur lär man sig hålla isär vem skvallret kommer ifrån så man inte hamnar i pinsamma situationer.

Nu ska jag äta en sen lunch!

//Goldfish med nyklippt lugg

Jaha då var det klart! Mitt ex. ska åka till Afrika för utlandstjänstgöring i det militära. Han och jag har haft många fighter ska ni veta men han fick tydligen blodad tand och vill ut och kriga på riktigt. =)

Hur ska man egentligen som exflickvän känna när ens före detta kille som man delat så mycket med ska ut och kriga? Finns det något rätt och fel. Ska jag tycka att det är bra eller dåligt? Ska man ha så hårda känslor gentemot sitt ex. så man inte ska oroa sig över att han ska ut i krigszon. Eller ska man vara jätteorolig?

Har kommit fram till att det är dubbelt för mig. Jag är jätteglad för hans skull. På senare tid har vi fått en bra kontakt igen och jag vet hur gärna han vill åka. Dessutom kan jag lite egoistiskt känna att det är skönt att han ska åka iväg. För oavsett vad jag känner nu som kommer han alltid vara speciell för mig. Varje gång jag hör att han träffar en ny tjej så strålar en obehaglig känsla i mig. Jag är klok nog at veta att han en vacker dag kommer hitta en jättefin tjej men det kan vara skönt att skjuta det en bit framför sig. Om han är borta i Afrika så vet jag att jag inte behöver oroa mig för att bli överraskad över hans tjejaffärer.

Samtidigt så vill jag ju givetvis att han ska vara här hemma för jag gillar att umgås med honom. Annars skulle jag ju aldrig återupptagit kontakten igen. Och som sagt det är ju inte helt riskfritt att göra utlandstjänstgöring i det militära. Nu kan jag ju stoltsera med att mitt ex. faktiskt försöker skapa fred på jorden! Det måste ju betyda att även jag blir en bättre människa! =)

Vissa åker till Afrika och krigar själv ska jag snart promenera till Luthagen för att hänga med Mona!

//Goldfish

 Ja då var jag ute och hälsade på föräldrarna. Är så avundsjuk på alla som har sina föräldrar boende nära som snabbt kan cykla eller gå dit. Själv är det ett helt projekt att ta sig dit. På vägen dit lyssnade jag på radio 105,3. Och nu äntligen hörde jag reklamen för Björklidens hus. Min kompis Mona är nämligen den reklamrösten! Stolt! Jag hörde direkt att det var hon. Tillskillnad från förra veckan då hon ringde mig på jobbet. Jag arbetar nämligen extra med ekonomin på vårt familjeföretag. Då ringde hon dit och gjorde till rösten och spelade en aning förvirrande kund. Det var först när hon frågade mig om vi kunde glasa in hennes veranda som var 1 x 1 meter som jag anade ugglor i mossen. När hon hörde mitt fortsatta kundvänliga bemötande föll hon i gapskratt. Jag blev total blåst!

När jag kom hem till mina föräldrar så kunde jag direkt se att det bara var pappa hemma. Det var totaltmörkt i fönstren. Vad är det med det manliga släktet som inte kan förstå att fönsterlamporna ska tändas så fort det blir mörkt ute för det ser trevligare ut?

När inte mamma är hemma så får man intervallträning när man är hos dem. För när det ringer så har man enbart tre signaler på sig att svara för annars slår faxen igång. Det tar två signaler för mig att komma på att mamma är på möte och inte kommer svara som hon brukar. Sedan har jag en signal på mig att rusha till telefonen. Och som det har ringt ikväll. Så kommer jag konditionsmässigt snart kunna ta upp min allsvenska karriär igen.

Sover kvar här inatt i mitt gamla flickrum för jag ska hjälpa mamma med hennes dagbarn imorgon bitti när hon ska till tandläkaren. I mitt flickrum är det en dubbelsäng. Jag vet inte om mina föräldrar försöker säga mig något i stil med att de tycker jag ska skaffa pojkvän? Just nu ligger jag på ena sidan och min bortadopterade katt på den andra. Riktigt romantiskt!

//Goldfish